Annette Kullenberg har avlidit i sviterna av covid-19. Nina Lekander minns de snabba kasten, humorn och humöret hos en kulturkvinna av storslagna mått.

Inte hon också. Inte ännu en egensinnig, smart författare och journalist. Inte Annette Kullenberg! I rakt nedstigande led från en rad framstående svenska kvinnosakliga journalister och författare samt något av en andlig dotter till den 20 år äldre Marianne Höök om vilken hon skrev en skarp biografi 2011.&nbsp;

Annette Kullenberg har avlidit i sviterna av covid-19. Nina Lekander minns en kulturkvinna av storslagna mått.

Annette Kullenberg in memoriam (1939–2021)

Jag är själv ömsom ömsint, ömsom irriterad och städse inkonsekvent. När jag i våra berlinska kvarter har sett kraftfulla karlar smussla med kryckor utanför vår Späti blir jag vrång. Men då jag går förbi den gamla kvinnan vid snabbköpet Rewe brukar jag lägga några mynt i koppen, skriver Nina Lekander i en personlig betraktelse.

KRÖNIKA. Min familj hade inte tv när jag var liten, så vi åkte ibland till min farbror på Lidingö för att beskåda underverken i hans apparat. På hans lägenhetsdörr fanns en liten skylt där det stod ”Bettleri undanbedes”. Jag förstod men begrep inte och tordes inte fråga: skulle det vara ett problem?

Att förbjuda människor att be om hjälp, om det så gäller vuxna eller barn, syns mig ogörligt, skriver Bulletins krönikör Nina Lekander.

Trängande tvivel, tvekan och trubbel i tiggerifrågan

Det talas om kanske-män och måste-kvinnor. För egen del tröttnar jag på utstakade kategorier i en djungel av preferenser, slump, tur och öppenhet, skriver Nina Lekander.

KRÖNIKA. Min redaktör föreslår att jag ska skriva om Tinder, och jag flämtar: har aldrig varit där, fattar inte ett skvatt, vad är det egentligen för skillnad mot forna tiders kontaktannonser med ”mysiga hemmakvällar”?

Foto: Robert Henriksson/SvD/TT och Hansi Löfgren. 

För egen del tröttnar jag på utstakade kategorier i en djungel av preferenser, slump, tur och öppenhet, skriver Nina Lekander.

Tinder är inget skäl att bli sexnegativ

Det hette inte identitetspolitik på den tiden, men så var det nog. Fast vi såg oss inte så mycket som offer utan som ett jämlikt och antihierarkiskt avantgarde i den fortsatta kampen för den marxistiska idén om filosofi på morgonen och fiske på eftermiddagen, skriver Bulletins Nina Lekander i en krönika.

KRÖNIKA. Omtumlad och sömnstörd – dock med ett sorlande julrimsmedvetande – låg jag härom natten halvvaken och yrade:

Det är i mitt fall fara värt att drabbas av storhetsvansinne, eller förresten lika gärna mindervärdeskomplex, skriver Nina Lekander.