Dödsmisshandeln av en 23-årig student i Lyon måste placeras i ett större europeiskt sammanhang. Ideologisk polarisering, urban otrygghet, segregation och svaga rättsliga konsekvenser samverkar för att spräcka samhällsordningen. Detta skriver Paul Holmgren.

En 23-årig man misshandlas i Lyon och avlider två dagar senare av sina skador. Händelsen inträffar i samband med en politisk aktion utanför Sciences Po.

Men vackert är det – än så länge. Foto: Valentina Paurevic, Unsplash

”Högerextrem” student mördad i Frankrike

Holmgren: Lyon och den europeiska sprickan

I USA har en kontrovers om hundar och islam blossat upp. Striden är ett utmärkt exempel på västvärldens kanske största utmaning – att integrera invandrare med mycket annorlunda värderingar. Detta skriver Paul Holmgren.

Kongressledamoten Randy Fine väckte starka reaktioner när han skrev på X: “If they force us to choose, the choice between dogs and Muslims is not a difficult one.” Han reagerade på ett inlägg från den palestinsk-amerikanska aktivisten Nerdeen Kiswani, en uttalad anhängare till Zohran Mamdani, som proklamerade: “Finally, New York City is coming to Islam.” Samma krets har markerat att hundar visserligen har en plats i samhället, men inte som inomhusdjur, eftersom de enligt religiös uppfattning är orena. 
 Reaktionerna blev kraftiga. Kritiker menade att Fine avhumaniserade muslimer. Men för många handlade hans svar om något annat än människovärde. Det handlade om gränsen för anpassning i ett samhälle som redan har sina normer, sin historia och sin kulturella grund. För att förstå varför just hundar blivit en symbolisk konfliktpunkt måste man gå till de teologiska rötterna. I Koranen finns inget generellt förbud mot hundar. De nämns neutralt, bland annat i berättelsen om Grottans folk. Den restriktiva hållningen återfinns i hadithlitteraturen, där traditioner om profeten Muhammed återger uppfattningar om rituell orenhet och om att änglar inte träder in i hus där hundar finns.

Hundar vs. katter? Islam har svaret. Foto: Patrick Hendry, Unsplash

“If they force us to choose, the choice between dogs and Muslims is not a difficult one”

Holmgren: Hundarna, islam och gränsen för anpassning

1700-talsprästen Thomas Bayes gav oss en matematisk formel för att uppdatera våra övertygelser. Rationell politik kräver intellektuell hederlighet och uppdatering i takt med evidens – annars förvandlas den till trosbekännelse, skriver Paul Holmgren.

Det är märkligt att ett teorem från 1700-talet kan vara mer relevant för dagens politiska debatt än de flesta partiprogram. Ändå är det så. Bayes sats är inte bara en matematisk formel – den är en modell för intellektuell hederlighet.

Vissa sannolikheter är mer lika sanningen än andra. Foto: Mick Haupt, Unsplash

”Föreställ dig en politisk kultur där partiledare sa:  “Givet den nya statistiken har min sannolikhetsbedömning förändrats.””

Holmgren: Thomas Bayes och politikens blinda fläck

Storbritannien står inför ett vägval. Den nuvarande kursen leder till katastrof, och vänsterregeringen förmår inte ändra den. Landet måste genomgå en nationell version av företagsrekonstruktion för att klara sig. Detta skriver Paul Holmgren.

Under lång tid har jag lyssnat på Reform UK:s ledare Nigel Farage och på andra profiler inom den konservativa rörelsen. Jag har följt dem noggrant, vägt deras ord, jämfört deras ton och deras riktning. För mig har det blivit allt tydligare att Storbritannien behöver en verklig förändring. Labour måste bort. Vänstersidan måste ersättas av ett konservativt alternativ som faktiskt vill styra om landet på djupet – inte bara justera ytan.

Rupert Lowe – Storbritanniens räddare i nöden? Foto: Unknown author, Public Domain, via Wikimedia Commons / (Lowe) Laurie Noble, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons