Politisk känslighet och rädsla för konflikt har skapat en tystnadskultur runt islam. Vi måste skilja på muslimer som människor och islam som idé för att försvara rätten att fritt granska religioner. Detta skriver Paul Holmgren.

Vi accepterar i dag som självklart att man måste få kritisera religioner. Kristendomen dissekeras, kyrkliga symboler och institutioner satiriseras, påvar karikeras. Ingen talar om ”kristofobi”. När kritiken riktas mot islam ändras däremot spelplanen. Politiker och myndigheter talar om ”islamofobi”, och utrymmet för öppen debatt krymper. För att förstå varför måste man börja i texterna.

Vissa har större problem än andra att tåla kritik. Foto: Adli Wahid, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia foundation

Rädsla för att kallas ”islamofob” viktigare än rädslan för att bli sprängd

Holmgren: Varför just islam inte får kritiseras

I Sverige har symboler som flaggan tappat sin självklarhet och mångkulturalismen har förändrat vår självbild. Men nationalkänsla handlar inte om exkludering, utan om att åter synliggöra en gemenskap. Detta skriver Paul Holmgren.

När man rör sig genom Europa möts man av något som en svensk nästan reagerar instinktivt på: flaggor. I Italien sitter de överallt – vid balkonger, torg, caféer och myndighetsbyggnader. De är en del av stadsbilden, integrerade i vardagen. Det är en självklarhet som lyser med sin frånvaro i Sverige, där den nationella känslan blivit svagare och mer osäker.

Vilka är vi och vad står vi svenskar för? Foto:	Stefan Jerrevång/TT

”Hur ska ett land hålla ihop om människor inte längre känner att de delar något gemensamt?”

Holmgren: Var tog känslan för Sverige vägen?

Europa vågar inte stå upp för sin kultur. I flera tyska städer ställs julmarknader nu in – av rädsla. I ängslan att inte stöta någon har vi börjat stöta ut oss själva. Detta skriver Paul Holmgren.

Det är en märklig tid vi lever i. Ett samhälle som en gång byggde sina torg kring kyrkor och sina högtider kring hoppet om frid på jorden, vågar inte längre säga ordet ”Christmas” utan att be om ursäkt. Vi har blivit ett land som hukar inför sin egen kultur. Och det mest tragiska av allt är att vi själva har byggt det så.

På julmarknaden i Magdeburg 2024 dödades 6 och över 300 skadades när en man körde in en SUV i folkmassan. Foto: Jan Woitas / TT

”Detta handlar inte om hat mot någon annan. Det handlar om kärlek till det egna.”

Holmgren: När vi tystar julen

Liberalerna närmar sig en politisk slutpunkt. Symbolpolitik, verklighetsfrånvända utspel och vägran att acceptera SD:s roll i ett borgerligt regeringsalternativ gör att väljarna lämnar dem i snabb takt. Liberalernas relevans har imploderat. Detta skriver Paul Holmgren.

Det finns ett ögonblick i varje partis liv när väljarna inte längre bara tvivlar – de slutar lyssna. För Liberalerna har det ögonblicket redan passerat. Med mindre än ett år kvar till valet 2026 ligger partiet under två procent. Det är inte en opinionssvacka; det är en terminal fas. Ett parti som en gång bar demokratins genombrott är nu på väg att raderas ur svensk politik.

Liberalerna har länge levt i drömmarnas värld, men snart somnar de in för gott. Foto: Pär Bäckström/TT

”Liberalernas relevans har imploderat – inte av yttre omständigheter, utan av egna val”