På ett sätt är Bondi Beach bara ytterligare ett i raden av hundratals islamistiska terrorattacker. Men att det utfördes av far och son är en tankeställare, skriver Paul Holmgren.

Det mest avslöjande med dådet i Australien är inte bara brutaliteten, utan medvetenheten – och att den delas mellan två generationer. En far som kom till väst på 1990-talet, utbildade sig, mötte det sekulära samhället, fann det tillräckligt fungerande för att stanna, bilda familj och uppfostra sin son. Och en son som vuxit upp helt inom detta samhälle, med dess friheter, trygghet och möjligheter. Ändå går de tillsammans ut och mördar människor i ideologins namn. Fadern är död. Sonen kommer att stå till svars. Men den avgörande frågan ligger bortom juridiken: varför valde de bort det samhälle de levde i?

Paradisstranden blev något annat. Foto: Nick Ang, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia foundation

Terrorattacken i Australien: ”Fred” betyder olika saker för olika personer

Holmgren: När far och son väljer texterna framför livet

Vad menar Socialdemokraterna med sina planer att bryta segregation genom tvångsblandning? Det är varken effektivt eller rättvist att lösa utanförskapsproblematiken genom att belasta fungerande områden <span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; font-family: 'Aptos',sans-serif; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Aptos; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: EN-US; mso-bidi-language: AR-SA;">– det bara flyttar bördan. Detta skriver Paul Holmgren.

Lawen Redar framstår i dag som Socialdemokraternas tydligaste strateg. Om hon inte redan är partiets verkliga ledare så är hon åtminstone den som sätter riktningen. Hon vet vad hon vill. Hon är, som man säger, redig. Redig att leverera.

”Kvar blir ofta de som inte vill anpassa sig, som inte accepterar samhällets normer, eller som inte ser något egenvärde i integration”

Holmgren: Tvångsblandningens logik – och priset andra ska betala

EU:s politiska beslut har under lång tid drivit bort investeringar, företagande och innovation. Europa har tappat sin självklara förståelse för hur välstånd skapas, och skadat sig självt genom massmigration, klimatpolitik och överreglering, skriver Paul Holmgren.

När JPMorgan-chefen Jamie Dimon konstaterar att “Europe has driven business out, driven investment out and driven innovation out” är det inte ett överdrivet amerikanskt alarm, utan en klinisk diagnos av en kontinent som slutat förstå hur välstånd skapas. Dimon beskriver exakt det som europeiska ledare vägrar erkänna: att våra strukturella beslut under många år har tryckt ut kapital, företagande och kreativitet – och nu kommer notan.

Jamie Dimon ger EU en rejäl örfil. Foto: Jacquelyn Martin / TT

Holmgren: Jamie Dimons varningssignal – Europa har tappat sin kompass

Carl Bildt är en av vår nutidshistorias tungviktare. Men det har blivit tydligt för alla, utom för honom själv, att världen gått vidare och att hans politiska projekt ligger i ruiner. Detta skriver Paul Holmgren.

Det mest talande i Carl Bildts förvandling är hur han gått från att vara en politiskt tung gestalt – en som bar Sveriges utrikespolitik i ryggraden – till att i dag framstå som en digital bollkalle, alltid redo att springa efter nästa narrativ på X. Flaggorna, som en gång var små markörer i en större analys, har blivit själva analysen. Orden är sekundära; reflexen primär.

Carl Bildt – förbereder nästa genidrag på X? Foto: Maja Suslin/TT

Tre decennier har gått sedan Carl Bildt tvingades bort från statsministerposten – är det dags att dra sig tillbaka?