Ett barn väljer varken sin kost, sin dygnsrytm eller sina vanor, den världen formas av föräldrarna. Rättsfallet i Michigan riktar strålkastaren mot ett föräldraskap som gått från vägvisare till servicefunktion, skriver Paul Holmgren.

Ett rättsfall i den amerikanska delstaten Michigan har skakat många. Två föräldrar står åtalade för mord efter att deras sjuårige son avlidit till följd av långvarig vanvård. Enligt åklagaren vägde pojken omkring 115 kilo när han dog. Han var sängbunden, icke-verbal och levde under förhållanden som präglades av svår omsorgsbrist. Obduktionen visade ett förstorat och försvagat hjärta, och åklagaren menar att föräldrarnas agerande ledde fram till barnets död. Föräldrarna förnekar brott och skuldfrågan ska avgöras av domstolen.

De små besluten avslöjar ett föräldraskaps verkliga bärkraft. Foto: Genesee County Sheriff’s Office

”Därför handlar rättsfallet i Michigan ytterst om något som berör oss alla”

Holmgren: När slutade vi uppfostra våra barn?

När skalven väl startar gäller det att ingenjörer och konstruktörer redan gjort sitt jobb, och i ett korrumperat Venezuela som drivit åtskilliga högutbildade på flykten är det osäkert om de fått göra det, skriver Paul Holmgren.

Två kraftiga jordbävningar med magnitud 7,2 respektive 7,5 drabbade Venezuela med mindre än en minuts mellanrum. För många låter skillnaden mellan 7,2 och 7,5 liten. För en konstruktör berättar siffrorna en helt annan historia. Jordbävningsskalan är logaritmisk. Varje helt steg innebär ungefär tio gånger större markrörelse och omkring trettiotvå gånger större frigjord energi. En jordbävning på 7,5 frigör därför ungefär dubbelt så mycket energi som en på 7,2. När två skalv av den storleken träffar samma område utsätts byggnader, broar och annan infrastruktur för extrema horisontella belastningar. Då prövas varje konstruktions verkliga säkerhetsmarginal.

Jordbävningar avslöjar ett samhälles verkliga hållfasthet.Foto: Kanal 13 (CC BY 4.0)

”För mig är Venezuela ännu en påminnelse om att samhällssystem till slut prövas av verkligheten”

Holmgren: Jordbävningar avslöjar ett samhälles verkliga hållfasthet

En TikTok-profil uppmanar muslimer att inte rösta och beskriver demokratin som ”deras system”. Var går gränsen mellan samhällskritik och samhällsomstörtande idéer, frågar Paul Holmgren.

Under de senaste dagarna har jag suttit och lyssnat på en ung man som publicerar långa 
 föreläsningar på <a href="https://vm.tiktok.com/ZNR3bpsUT/" target="_blank" rel="noopener">TikTok</a> och andra sociala medier. Jag trodde först att jag hade missförstått honom. Därefter lyssnade jag på nästa föreläsning, sedan nästa och därefter ytterligare flera av samma budskap. Ju mer jag lyssnade, desto tydligare blev det att detta inte handlade om religion i den mening som de flesta svenskar tänker på religion. Det handlade inte om bön, fasta eller människans relation till Gud. Det handlade om politik, makt, lagstiftning och om vilken samhällsordning som ska anses legitim.

”Den är en politisk ideologi. Den handlar om makt”

Holmgren: Hur många varningssignaler behöver Sverige innan vi vaknar? 

Europa väljer gång på gång att ignorera varningarna från de länder som känner Muslimska brödraskapet bäst – och det är svårare än någonsin att förstå varför, skriver Paul Holmgren.

Det finns få frågor där Europas politiska elit framstår som mer förvirrad än när det gäller Muslimska brödraskapet. Samtidigt som flera av de länder som levt med rörelsen längst har dragit slutsatsen att dess idéer utgör ett allvarligt hot mot samhällsordningen, fortsätter stora delar av västvärlden att behandla samma rörelse som en legitim samhällsaktör och en naturlig samtalspartner.

Europas beslutsfattare blundar för varningarna om Muslimska brödraskapet. Foto: Privat/Mehr Demokratie, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons

Varför blundar Europa för varningarna om Muslimska brödraskapet?