När den är färdigbyggd ska Mevlana-moskén i Skärholmen bli nordens största. Bygget finansieras av svenska skattemedel och mystiska utländska donatorer. Det blir en symbol för det nya Sverige, skriver Paul Holmgren.

I Stockholm har bygglov och startbesked delvis beviljats för en av Europas största moskéer – den planerade Mevlana-moskén i Skärholmen. Projektet har beskrivits som Nordens största och ska rymma bönsalar, utbildningslokaler och samlingsytor. Det finansieras delvis genom statliga bidrag till det ansvariga trossamfundet, Islamiska stiftelsen i Skärholmen – samtidigt som allmänheten saknar insyn i varifrån de stora privata och eventuellt utländska donationerna kommer. Det är inget marginellt bygge. Det är ett symboliskt projekt – och just därför måste vi förstå vad det symboliserar. 
 I väst talar vi ofta om religionsfrihet som om alla uttryck vore likvärdiga. Vi väger kyrkklockor mot böneutrop, som om det vore samma sak. Vi ser moskébyggen som paralleller till kyrkor, utan att reflektera över vilken historisk och politisk roll moskéerna haft. I vår naivitet missar vi den centrala punkten: i islam är moskén inte enbart en plats för bön, utan historiskt ett tecken på makt, erövring och auktoritet. När Muhammed byggde den första moskén i Medina var det inte bara en helgedom. Det var stadens maktcentrum: här samlades armén, här avkunnades domar, här drogs gränsen mellan vän och fiende. Denna dubbelhet – böneplats och politiskt högkvarter – har följt moskén sedan dess. Där islam expanderade reste man moskéer, inte bara för att be, utan för att manifestera att territoriet nu tillhörde islam. Klippdomen i Jerusalem, den stora moskén i Damaskus och Hagia Sofia, som efter Konstantinopels fall blev moské, är alla exempel på hur religionen följde segern. 
 Kristendomen hade sina maktsymboler, men kyrkan var i första hand liturgisk och pastoral, inte politisk. Islam gjorde moskén till navet för hela samhället. Den skillnaden är avgörande. I den judisk-kristna traditionen drogs en tydlig linje mellan det andliga och det världsliga. Jesus säger: ”Mitt rike är inte av denna världen” – och uppmanar att ge kejsaren vad som tillhör kejsaren.

Inuti Hagia Sofia-moskén i Istanbul syns fortfarande spår av kristendomen. Foto:	Emrah Gurel / TT

”Där kristendomen skiljer på himmel och jord, söker islam förena dem”

Holmgren: Moskébyggen som erövringssymbol

Paul Holmgren tar avstamp i en gammal fabel och skriver om västvärldens omöjliga kompromiss med en tro som inte kan kompromissa.

Det finns en gammal berättelse om en groda och en skorpion. Den handlar om tillit, natur och oförmågan att ändra det man är. Skorpionen ber grodan bära honom över floden. Grodan tvekar – han vet hur skorpionen är. ”Om jag stinger dig, dör vi båda”, säger skorpionen. Grodan finner logiken rimlig, låter honom klättra upp, och mitt i färden kommer sticket. Båda sjunker. ”Varför?” viskar grodan. ”För att det är min natur”, svarar skorpionen. 
 Vi berättar den sagan för barn för att de ska förstå människans natur. Men det är en saga som borde berättas också för politiker, sociologer och välmenande idealister i västvärlden. För det handlar inte om ondska – det handlar om oförmåga att vara något annat än det man är. Väst och illusionen om det universella

”Låt oss kompromissa, och mötas halvvägs. Det låter väl bra?” Foto: Osamah Abdulrahman / TT

I väst kommer lagen från folket – i islam kommer lagen från Gud

Holmgren: När väst-grodan möter islamist-skorpionen

19 personer. Det var allt som behövdes för att lägga tvillingtornen i ruiner, skaka om USA:s självbild, starta krig i Afghanistan och Irak och forma ett helt nytt säkerhetspolitiskt landskap. 19 jihadister ändrade vår värld. Det borde räcka som en lärdom: när det gäller religiöst motiverad extremism räcker det med en liten, målmedveten minoritet. Men ändå tycks många vägra se det uppenbara sambandet mellan ideologi, miljö och våld.

Vi vet att cirka 1,9 miljarder människor i världen identifierar sig som muslimer. Det gör islam till världens näst största religion efter kristendomen. Stora studier, som Pew Research Center, visar att 60–70 % av muslimer i majoritetsmuslimska länder anser att sharia — religiös lag — bör vara officiell lag i staten.

Från bombdådet på Drottninggatan i Stockholm 2010 Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Om bara en promille av muslimerna är jihadister är det 1,9 miljoner människor

Holmgren: Hotet från den radikala minoriteten

New York, världens finanscentrum och frihetens symbol, leds nu av Zohran Mamdani. Med 52,8 procent av rösterna vann den 34-årige politikern borgmästarvalet – en historisk seger som markerar en ideologisk vändpunkt i västvärlden. Den stad som en gång representerade amerikansk dröm och individuell frihet leds nu av en man som ifrågasätter båda.

Mamdani kallar sig socialist, men talar som en islamist. I sina tal blandar han krav på gratis kollektivtrafik och gratis barnomsorg med rop som ”Free Palestine”. Han beskriver sig själv som ”den första muslimen i New Yorks historia som vågar ta plats” – och tolkar varje kritik som islamofobi.

Zohran Mamdani vid ett valmöte i måndags Foto: Andres Kudacki/AP/TT