Rasismen spred sig över landet. Den smög sig in i hjärtat på varje svensk och in i själva systemet. Ingen organisation eller plats var fri från den. Men var det verkligen rasismen som spred sig, eller var det snarare begreppet rasism? Det blev allt mer otydligt vad rasism var för något, förutom att det var allestädes närvarande. Detta är ingen oskyldig lek med ord, skriver Per Brinkemo, utan kan vara både farligt och spunk.

Den lobby som under decennier förklarat arbetslöshet, segregering och sämre levnadsförhållanden bland migranter med rasism är inte längre riktigt lika högljudd i spalterna. Men tankegodset lever kvar. Det räcker att googla på ordet så upptäcker man att det antirasistiska arbetet i landet puttrar på med oförminskad styrka.

Vi är enade mot rasism. Men vad är det egentligen? Varför kan vi inte vara enade mot spunk istället? FOTO: ANDERS WIKLUND / TT

Brinkemo: Rasism är som spunk

Det var en gång för (inte så) länge sedan, ett land där rasismen var det fulaste som fanns. Allt ansågs tillåtet i kampen mot denna. Bara ondskan var stark nog att utrota ondskan, och sanningen ansågs mest vara i vägen. Tvivlet och försiktigheten bara splittrade, och tillät rasisterna att gömma sig. Men hur hårt man än kämpade växte sig ondskan bara starkare. De godas Ilska, hat och frustration växte.

Folket i landet var enade. Rasism är fult och den värsta rasismen är antisemitismen. Folket blev stolt när internationella undersökningar presenterades. Av alla folk på jorden var detta det minst rasistiska.

Är detta antirasister eller rasister? Vem vet. FOTO: Douglas R. Clifford / TT

Den som kämpar med monster bör ta sig i akt så han själv inte blir ett monster

Brinkemo: Sagan om den rasistiska antirasismen

Brottsligheten blir inte verkligt systemhotande förrän den blivit osynlig, när den har ätit sig så djupt in i samhället att den lika lite kan undvikas som luftföroreningar. Som en cancer sprider sig gängens och klanernas makt in i myndigheter och företag. Gangstrarna har satt på sig kostym.

Skottsalvor som viner och bomber som sprängs är illa nog. Men det som skildras i Lasse Wierups bok ”Maffiapakten – när samhällets betrodda säljer sig till gängen”, är farligt på allvar, för att inte säga ett hot mot hela den grund som samhället vilar på.

Lasse Wierup tacklar maffiapakten och myndighetsinfiltrationen. FOTO: Henrik Montgomery /TT

Per Brinkemo läser Lasse Wierups bok om gänginfiltration

Brinkemo: Maffiapakten breder ut sig

Gång på gång går den svenska tyckareliten från förnekelse och rasismanklagelser till probleminsikt och tystnad. Ber om ursäkt gör man aldrig. Det senaste exemplet är kusinäktenskap, skriver Per Brinkemo, vilket utgör grunden för klanväldet.

Tänk så mycket meningslöst tjafs vi hade besparats, så många anklagelser om rasistiska motiv vi hade sluppit ta emot, om inte det här landet i så hög grad bestod av obildade människor med tvärsäkra åsikter.

22 år efter mordet på Fadime Şahindal, som vägrat gifta sig men en kusin, börjar det svenska samhället vakna. FOTO: Tomas Oneborg/SvD/TT

Från kusinäktenskap till klan till katastrof