Någon gång efter andra världskriget glömmer vi i Väst bort att den strålande individ till vilken vi knyter rättigheter och skyldigheter är vår egen uppfinning, och inte en universell eller evig sanning. Och nu stirrar vi oss blinda på en karta som inte låter oss se terrängen, skriver Per Brinkemo.

Det är något som inte stämmer. Orienteringskartan säger att här är en granskog.

Använder vi kartan när terrängen borde gälla? Foto: Karl Gabor / Lord Nicolas the German 1494, public domain

Vi i Väst har glömt bort att den strålande individ vi utgår från i samhällsbygget är vår egen uppfinning och inte en universell eller evig sanning. 

Brinkemo: När kartan gäller framför terrängen

Svenska historiker vill för allt i världen inte beskriva det forna Sverige som ett klansamhälle. Men skälen de motiverar detta med missar kärnan i klanen som förstatlig samhällelig organisationform: Att det är kollektivet och inte individen som är civil- och straffrättslig agent. Liksom kollektivet är domare, polismakt och skarprättare, skriver Per Brinkemo.

En gång i tiden var Norden klansamhällen. Foto: Karl Gabor / BTBScanpix (CC BY-SA 4.0)

Svenska historiker vill för allt i världen inte beskriva det forna Sverige som ett klansamhälle. 

Brinkemo: När Sverige var ett klansamhälle

Kulturer genomgår ständiga metamorfoser, men det går vanligen långsamt. Den unika svenska tilliten är resultatet av hundratals år av historia och ränderna går inte ur i första taget. Samma sak gäller rimligen människor som fostrats in i klankulturer. Vilket inte är någon essentialisk predestinationslära utan ett konstaterande av att kultur spelar roll, skriver Per Brinkemo.

Parallella domstolar, hedersmord, jihadism, kränkthetskultur, moralpoliser, stenkastning mot blåljuspersonal, skjutningar, bomber, masslagsmål på gator och torg… Sådant existerade inte när jag var ung.

Den svenska tilliten växte fram i samspel mellan stat och självägande bönder. Foto: Karl Gabor / John Frederick Herring Sr. (1795 – 1865)

Parallella domstolar, hedersmord, moralpoliser, stenkastning mot blåljuspersonal… Sådant existerade inte när jag var ung.

Brinkemo: Våra kulturers prägling sitter djupt i oss

Denna text skrev Per Brinkemo i mars i år. Nu efter en tid av aldrig tidigare skådat gängvåld i Sverige kan vi se att den är profetisk. Vi återpublicerar den därför nu. Dan Korn, chefredaktör för Bulletin. Sista tiden har det talats om att nya gränser passerats då oskyldiga anhöriga till kriminella har dödats i hämndaktioner. Men i klankulturer är Jalwa, exil eller förvisning som skydd mot kollektiv blodshämnd, ett gammalt fenomen. Och mycket tyder på att det är det vi ser nu, skriver Per Brinkemo.

Denna text handlar om Jalwa. Det är ett arabiskt ord som beskriver något som tidigare inte var särskilt relevant att känna till men som kan förklara vad vi nu ser.

Är den kollektiva blodshämnden här? Foto: Karl Gabor / Dacus, J. A. (Joseph A.)

Vi återpublicerar Brinkemos profetiska text om blodshämnd