Det uppfattades länge, och fortfarande, som provocerande att sätta ord på ”det svenska”. Idén om kulturella skillnader ansågs kunna leda till exkludering av den som hade flyttat till Sverige och inte ingick i samma språk och kulturella sfär. Men hur ska man kunna integreras om inte ens mottagarfolket känner till sin egen kultur? skriver Per Brinkemo.&nbsp;

KRÖNIKA. En gång i tiden fanns det inget större behov av att tala om svensk kultur. Sverige var i ett internationellt perspektiv ett osannolikt homogent land. Varför sätta ord på det självklara? Varför sätta ord på tysta överenskommelser som vuxit fram genom årtionden, för att inte säga århundraden. Alla visste vad som gällde, även om det kunde finnas vissa lokala skillnader i tanke- och levnadsmönster.&nbsp;

Integration av invandrare i Sverige förutsätter att vi förstår oss själva. Det duger inte att påstå att vi inte har någon kultur.

Per Brinkemo: Vi måste våga se det svenska

Det vi har bevittnat de senaste tio åren är en komplicerad strid inom Mellanösterns samhällen – mellan religiösa övertygelser, klanstrukturer, sociala sedvänjor och tron på vapnets makt. Någon demokratisk tradition finns inte, skriver Per Brinkemo.&nbsp;

KRÖNIKA. Det är tio år sedan upproren i Mellanöstern exploderade och de ledde till enorma följder för regionen.

Sällan har ett historiskt skeende misstolkats så kapitalt, skriver Per Brinkemo i en krönika.

Tio år sedan upproren i Mellanöstern – som aldrig var någon ”vår”

Det är något med de sociala förhållandena som skapar nytolkningar av samma religiösa ursprungstext. Vilka försvarade apartheid? De privilegierade. Vilka kämpade emot? Jo, sådana som min nyfunne vän, den unge munknovisen, skriver Per Brinkemo.

KRÖNIKA.&nbsp;

Vilka försvarade apartheid? De privilegierade. Vilka kämpade emot? Jo, sådana som min nyfunne vän, den unge munknovisen.

Per Brinkemo: Saxofon, sex och samboskap – allt var synd

KRÖNIKA. Vem sätter agendan för debatten i samhället? Alltför ofta politiker, men även den kår som har att granska dem som sköter staten, journalisterna, som alltför ofta går i deras ledband.

Per Brinkemo, journalist, författare och krönikör på Bulletin. Foto: Karl Gabor

Journalister har svårt att navigera bortom de frågeställningar som politiker ägnar sig åt. 