I början av 2018 publicerades en intervju med Sveriges mest profilerade kriminolog, Jerzy Sarnecki, i tidningen ”Forskning och framsteg”, om det eskalerande skjutvapenvåldet. Sarnecki är sedan länge den som är mest förknippad med socioekonomiska faktorer som förklaringsmodell till kriminalitet. Definitionen av socioekonomi är inte glasklar men syftar på individers inkomst, utbildning, välstånd och yrkesstatus.

Läs även: Dahlman: Vänsterkriminologerna gynnar de kriminella

Det är således typiskt sett underklassen som begår brott. När nu invandrare tagit platsen som underklass begås flest brott av dem. Perspektivet har varit så helt dominerande att andra faktorer har negligerats, allt ifrån sociokulturella till neuropsykiatriska och genetiska förklaringar. Jerzy Sarnecki är också, i kraft av sin återkommande medverkan i media under flera decennier, den som allra mest förknippas med den överslätande attityden till framväxten av en allt grövre kriminalitet.

Intervjun gjordes i slutet av 2017, det år som när alla siffror räknades samman landade på 324 skjutningar, 137 skadade och 43 döda. ”Läget är jävligt allvarligt. Detta har tagit oss och polisen med total överraskning Det tar tid att lära sig att bekämpa detta… det ser faktiskt väldigt illa ut just nu”, sa Jerzy Sarnecki.

Tragikomiskt nog ägde intervjun rum samma dag som en eldstrid pågick mellan kriminella som i två bilar jagade varandra genom Mariehäll i Bromma. Biljakten pågick under en längre sträcka och flera husfasader träffades av förlupna kulor. I en av bilarna satt en gängkriminell som träffades och avled. I samma stadsdel och samma dag stormade 5–6 maskerade män in i en villa där de bakband en kvinna och ett barn som under pistolhot tvingades ge ifrån sig nycklarna till familjens två bilar.

Det var få om ens någon som fullt ut kunde förutse utvecklingen av skjutvapenvåld och sprängningar i Sverige. Men fanns det ändå inte tecken som pekade i den riktningen? Borde inte just de som har som yrke att studera brottslighet haft tentaklerna ute och sett varningslamporna blinka? Hur kommer det sig att gängkriminaliteten kom som en total överraskning för Sarnecki och många andra kriminologer?

Att han i Forskning och Framsteg uttryckte sig så kraftfullt väckte uppmärksamhet eftersom han gång efter annan har spelat ner utvecklingen med hänvisning till att den generella brottsligheten inte ökat, snarare minskat. Men det gick bara några månader tills han var tillbaka i den retorik som han brukat hålla sig till. Så här uttryckte han sig i SVT samma år:

Självklart är brottsligheten ett problem, men i dagens läge finns det så otroligt mycket annat att oroa sig för. Den här uppgraderingen av brottsligheten som en av de allra viktigaste samhällsfrågorna är förstås en stor framgång för de som försöker vinna makten på de här frågorna, men utifrån någon sorts objektivt perspektiv är det en kraftig överdrift.

Läs även: Kriminologen om sprängdåden: Bara Mexiko är värre

När 2023 inleddes med en sällan skådad våldsvåg efter en intern konflikt i det kriminella nätverket Foxtrots ledarskikt med både spektakulära sprängningar, skjutningar, angrepp på anhöriga och dödsfall av andra oskyldiga, spelade Jerzy Sarnecki återigen ner utvecklingen. I tidningen Yle framhöll han att brottsligheten inte ökat i Sverige:

”Den har inte blivit grövre heller. Scenariot om något slags systemkollaps som man rätt ofta framför när det gäller Sverige är inte korrekt. Så ser det inte ut”, sa Sarnecki, med hänvisning till att det dödliga våldet på 1970-, 1980- och 1990-talen var högre än nu. ”Men då var det det klassiska nordiska sättet, man söp sig full och tog kniv och dödade varandra eller gick hem och dödade sin fru. Den typen av brott har minskat.”

Han höll sig till den socioekonomiska förklaringsmodellen genom att förklara att de kriminella bor i något av de utsatta områden som polisen identifierat, områden med låg socioekonomisk status: ”Generellt sätt är det unga män som begår brott och generellt sätt så koncentrerar sig brottsligheten till fattiga områden.”

Det är sakligt korrekt att det dödliga våldet på ett generellt plan har minskat. Men är det rimligt att reducera brottslighet till hur många de är i antal utan att sätta dem i ett större sammanhang? Kan ett knivmord på fyllan bakom hemmets väggar likställas med en maskerad mordpatrull på jakt efter en fiende som tömmer ett maskingevärsmagasin vid en tunnelbanestation bland förbipasserande skolbarn och jobbpendlare och träffar fyra helt oskyldiga människor, varav två dör, vilket skedde en sommardag i Farsta 2023?

Eller ett skott i huvudet på en nyexaminerad läkare, Karoline Hakim, som höll sitt spädbarn i famnen en förmiddag i centrala Malmö? Reduceringen av mord till statistik förbiser våldets dynamik och effekter. Förändringen är monumental då den på ett helt nytt sätt påverkar det omkringliggande samhället genom att den inte bara ingjuter rädsla och otrygghet bland medborgare och riskerar skapa misstänksamhet mot främlingen, den tömmer polisen på resurser.

Våldsbrottsligheten i form av gäng som krigar mot varandra och som inte tycks tillskriva rättsstaten någon legitimitet, utan mest ser den som ett irriterande störningselement, är tveklöst något nytt. Det innebär inte att Sverige skulle befinna sig i en total upplösning, som Jerzy Sarnecki raljant gång på gång hävdar påståtts när det varnats för utvecklingen. Så här skriver han på Stockholms Universitets hemsida:

Trots problemet med skjutningar ger den totala bilden av brottsligheten i Sverige knappast stöd för tesen om att landet befinner sig i upplösning på grund av okontrollerad ökning av brottsligheten...Tesen om koppling mellan invandring och brottslighet (liksom tesen om kraftig generell ökning av brottligheten) har ifrågasatts av forskningen. Invandrarnas överrepresentation i registrerad brottslighet, tycks snarare vara kopplad till deras socioekonomiska förhållanden. Traditionell brottslighet är mera frekvent i underklassen, och invandrarna utgör en allt större andel av denna.

Borde inte fokus flyttas från antalet illdåd till själva karaktären av våldet och dess inverkan på allmänhetens upplevda trygghet och tilltro till institutionernas förmåga att stävja det?

En som anlagt ett annat och bredare perspektiv är Wilhelm Agrell, historiker med inriktning på freds- och konfliktforskning. Han menar att situationen i Sverige kan liknas vid en inre väpnad konflikt:

I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis. Inte minst bör man ta i beaktande när trösklarna för våldet sänks: Det är mycket lättare för parterna i en konflikt att gripa till och eskalera våldet än att backa tillbaka… …våldet blir sedan sin egen mening och drivkraft och saboterar ofta försök att medla och på annat sätt dämpa konflikten.

Svensk kriminologi har traditionellt anammat ett snävt sociologiskt perspektiv med betoning på kvantitativa värden. Analyserna har primärt fokuserat på historiska trender, jämförande analyser mellan länder eller på frågor om var brott begås, snarare än vilka som begår dem och de samhällspåverkande konsekvenser grovt gängvåldet mitt bland människor på gator och torg orsakar.

Fattigdom och social marginalisering är en av flera riskfaktorer när man ska försöka förstå vem som löper risk att bli kriminell. Men den kriminologiska forskningen har länge visat prov på en endimensionell förklaringsmodell som torde ha sin grund i en endimensionell syn på både människan och samhället. Människan kan omöjligt reduceras till en homo economicus. Människan är allt ifrån en social, biologisk, språklig, psykologisk till religiös, kulturell och ekonomisk varelse.

För att tala nysvenska:

Det känns som om kriminologin har en stor – utvecklingspotential.

Läs även: Lindberg: Dags för kriminologerna att be om ursäkt!