Att formulera lagar som åtminstone inte går på tvärs mot landets grundlag får sägas vara ett minimikrav som kan ställas på de styrande. Men inte heller det klarar den rödgröna regeringen.
Det finns olika sätt att se på politisk makt och ansvar.
“Det är bättre att denna regering faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla.”
Orden yttrades av Richard Sandler i samband med att den kortlivade socialdemokratiska minoritetsregering han ledde avgick under en politisk kris sommaren 1926.
Stefan Löfven (S) och dagens socialdemokrater verkar leva enligt en annan devis, den rakt motsatta:
Det är bättre att detta land får förfalla än att regeringen faller.
Migrationskris. Integrationskris. Trygghetskris. Pandemikris. Energikris. Budgetkris. De gångna sju åren med rödgrönt styre har varit en sorglig uppvisning i regeringsmaktens gradvisa förfall.
Det senaste exemplet är det lagförslag, tillkommet i politisk panik, som ska rädda fortsatt kalkbrytning på Gotland för en tid.
Förmågan att formulera fungerande lagar som åtminstone inte går på tvärs mot landets grundlag får sägas vara ett av de minimikrav som kan ställas på de styrande. Men lagrådets yttrande över regeringens förslag är inget annat än en juridisk motorsågsmassaker.
Experterna i rådet, vars uppgift är att granska lagförslag innan de överlämnas till riksdagen för godkännande, påpekar att de föreslagna ändringarna i miljöbalken strider mot regeringsformen, en av Sveriges grundlagar.
Det är en viktig princip i en rättsstat att domstolarna ska vara oberoende av den politiska makten. Men lagrådet påpekar att den tillfälliga lagändringen kan ses just som ett sätt för regeringen att sätta sig över hur en domstol tolkat lagen i ett enskilt ärende.
Det var i början på juli som mark- och miljööverdomstolens beslutade att avslå Cementas ansökan om förlängt täkttillstånd. Enligt domstolen höll företagets miljökonsekvensbeskrivning inte måttet. Därmed måste produktionen upphöra när nu gällande tillstånd löper ut den sista oktober. Klockan tickar.
Men i förlängningen är det mycket annat som också kommer att stanna av.
Cementas anläggning i Slite på Gotland svarar för drygt två tredjedelar av all cement som används i Sverige. Och om Cementa inte får fortsätta att bryta kalk på Gotland kommer cementproduktionen att stoppas. Utan cement blir det ingen betong. Och utan betong blir det ingen infrastruktur: inga vägar, broar, byggnader – och heller inga fundament till Miljöpartiets älskade vindkraftverk. Tiotusentals jobb är hotade.
Och på tal om förfall: Under resans gång har regeringen dessutom i det längsta gömt undan en rapport från expertmyndigheten SGU som i detalj redovisar de ödesdigra konsekvenserna av ett stopp för Cementas produktion på Gotland.
Läs även: Larmrapport: Stora varsel om Cementa stängs ner
Regeringens lagförslag är tänkt att ge Cementa möjlighet att fortsätta driften på Gotland under åtta månader, något företaget för övrigt bedömer som helt otillräckligt.
Men att hafsa fram lagstiftning har blivit något av denna regerings signum. Det främsta tidigare exemplet under regeringen Löfvens tid vid makten, den omtalade gymnasielagen avsedd att ge tusentals unga afghanska män som bedömts sakna skyddsbehov möjlighet att stanna i Sverige, underkändes också av lagrådet, som kom fram till att gränsen “har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.
Det hindrade inte regeringen från att gå vidare med lagen – eller en rödgrön riksdagsmajoritet från att anta den.
I denna majoritet ingick Centern, som nyligen gjorde stor sak av att Sverige borde införa en författningsdomstol, “med uppgift att kontrollera om lagar strider mot grundlagen och som har befogenhet att förklara lagar ogiltiga”.
Ett parti som tydligen anser att andra behöver en juridisk överrock för att inte tumma på rättsstatliga principer – men samtidigt backar en regering som gör just det – inger inte direkt något förtroende.
Den rödgröna regeringen anklagar återkommande de styrande i Polen och Ungern för att undergräva domstolarnas självständighet. Ödets ironi, eller vad det nu ska kallas, lär tvinga regeringen Löfven att köra över mark- och miljööverdomstolen. Och att i allt väsentligt strunta i lagrådet.
Alternativet – att låta produktionen vid Cementa på Gotland gå i stå och därmed riskera återhämtningen i svensk ekonomi efter pandemin – vore politiskt självskadebeteende av det fatalare slaget.
Där landets förfall sannolikt blir regeringsmaktens fall går gränsen.
Vilket trots allt är något att känna tacksamhet för.
Läs även: Debatt: Cementa-fiaskot och en stat som motar bort investeringar