VARNING!

Det här är en text om språk som kan vara svår att förstå för den som inte är hemma i den svenska kulturkretsen.

Väljer du att sluta läsa här är det ingen ko på isen. Men går du vidare räcker det inte med att slänga ett öga på texten för att bedöma om jag talar i nattmössan eller inte.

Krönikan var svår att få ihop. Jag skrev till slut med kniven mot strupen för att inte missa deadline.

Så här mellan skål och vägg kan jag erkänna att det nästan alltid är så inför lämningar av text. Mycket ångest och beslutsvånda, som att klättra över en oöverstiglig mur. Man vill ju inte bara haspla ur sig en krönika. En sådan nojig läggning är ett ganska tungt ok att bära.

Men jag är i gott sällskap.

Jag påminner på sätt och vis om regeringen, både i beslutsångesten och avskyn för den där muren.

Läs även: Skogkär: Språkförbistring i invandrarland

Jag tänker på följande bevingade ord: ”Mitt Europa bygger inga murar”. Så sa han, den förre chefen för den svenska staten. Miljöpartisterna som tror på en gränslös värld applåderade. De och socialdemokraterna tycktes hänga ihop som ler- och långhalm i synen på migration.

I alla fall utåt.

Men vad tänkte sossarna? Historiskt sett har de varit väldigt restriktiva i synen på allt för stor migration. Hade miljöpartiet en hållhake på regeringskollegorna?

Jag vet inte. Men konstigt är det.

All information om brist på bostäder, poliser, lärare och socialsekreterare sopades under mattan. Regeringen silade myggen och svalde kamelerna, sade: finns det hjärterum finns det stjärterum.

Refugees Welcome!

De som insåg det ohållbara i den förda poltiken hade svårt att få en syl i vädret. Deras invändningar ifrågasattes som om det låg en hund begraven bakom kritiken.

Så var stämningen då.

Men sedan plötsligt: När man talar om trollen så står de i farstun. Refugees kom i mängder och muren läckte som ett såll.

Inga problem, vi klarar det, ty nöden har ingen lag och tro kan försätta berg, sa regeringen och höll masken om att beredskapen inte fanns och att migrationsverket och andra myndigheter hade mer än häcken full.

Till slut blev det skarpt läge.

Hals över huvud tvingades regeringen till en omvändelse under galgen. Den vände på kuttingen och drog åt tumskruvarna.

Sent ska syndaren vakna.

Många som hade påbörjat en lång resa för en fristad i Sverige men inte hunnit fram innan regeringens ID-kontroller infördes kände sig dragna vid näsan. Människor som satt sitt hopp till budskapet om att Sverige var ett land utan murar, fick erfara att man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Tusentals fick försöka någon annanstans. Nära skjuter ingen hare, som alla vet.

Av dem som ändå fick asyl i Sverige skulle en del få erfara att allt är inte guld som glimmar. Inte ens i ett välfärdsland som Sverige. Det är lättare sagt än gjort att göra sig hemmastadd i en ny kultur och ett nytt språk. Samtidigt: man kan inte dra alla över en kam. Många av dem som passerade nålsögat innan regeringen motade Olle i grind fann sig trots allt väl tillrätta.

Läs även: Tjärna Ängar: ”Det lönar sig inte att arbeta”

Språk är så mycket.
På så många plan.

Det är inte bara grammatik. Det är uttryck, talesätt och ordspråk formade och tolkade i en särskild kontext.

Orden i ett språk kan både förena och åtskilja människor, användas för att såväl såra som läka. Om detta råder inga tvivel. Men vad händer i ett samhälle när förståelsen av ordens betydelse knappt existerar eller är ytterst bristfällig? Vad sker när språket inte räcker till för att kommunicera, när man vare sig kan göra sig förstådd eller på en rimlig nivå förstå motparten.?

Språkkunskaper brukar, vid sidan om arbete, ses som den viktigaste förutsättningen för fungerande integration.

Instämmer.
Men har vi inte en väldigt förenklad syn på språkinlärning och vad det innebär?

Vid skolstart har barn ett ordförråd på 8 000-10 000 ord om än variationen mellan individer är stora. Därefter lär sig elever cirka 3 000 ord om året. För att på djupet ta till sig innehållet i en dagstidning krävs uppåt 50 000 ord.

Ord är makt och den språksvage får obönhörligen bekymmer. Att kommunicera på ett annat språk än modersmålet innebär bristande ordförråd och en svårighet att förstå kulturspecifika metaforer och talesätt vilket jag försökte visa ovan. När man inte badar i majoritetssamhällets språk på grund av för stor segregation, när man saknar orden för att förklara känslor och tankar uppstår lätt, som Skolverket skriver; frustration, mindervärdeskomplex, en bristande känsla av tillräcklighet och självförmåga.

Man brukar säga att vanmakt föder våld. Uttrycket kan förstås på flera plan. Vanmakten kan uppstå efter fysiskt och psykiskt våld. Mer sällan lyfts den vanmakt det innebär att inte förstå det samhälle man lever i eller de människor man delar bostadshus, miljöstationer och gator med. Och att inte kunna göra sig rimligt förstådd och därmed känna sig hemma.

Klyftor mellan människor handlar inte bara om sociala, ekonomiska och kulturella skillnader. Det handlar också om språkliga.

Skolor existerar inte endast för att bilda unga. En någorlunda gemensam kunskapsbas förmedlad genom det svenska språket skapar som bieffekt en samhörighet, ett kitt. Ju mer vi behärskar språket desto lättare att prata och diskutera – nå varandra. Uttrycket ”Vi talar samma språk” har en mer konkret innebörd än att två personer har samma åsikt.

Det finns en berättigad oro för generellt sämre kunskaper i svenska också bland svenskfödda barn. Ett nog så allvarligt tecken i tiden är skrämmande låga språkkunskaper – på arbetsplatser!

Läs även: Vårdföretaget Kavat erbjuder äldrevård på hemspråket: ”Personalen kan din kultur”

Inom äldreomsorgen larmas om äldre som inte förstår personalen, om förskollärare som har så bristfälliga språkkunskaper att de omöjligt kan erbjuda adekvat språkutveckling till barnen, om byggarbetare på arbetsplatser med otillräckliga språkkunskaper och därmed ökad risk för olyckor.

Dessa exempel visar med önskvärd tydlighet att vi inte tar språket på allvar.
Alltför olika kunskapsnivåer i det gemensamma språket sliter folk isär.
Det riskerar att få allvarligare konsekvenser i framtiden.

Som man sår får man skörda.