Lek med tanken:

Sverige är attackerat av främmande makt.
Överbefälhavaren håller presskonferens:

”Fienden i Blekinge har nu nedkämpats. Vi fortsätter försvara landet tills alla kunder i landet är befriade.”

Kunder? Ja, ni hör hur korkat det låter.
Ändå är det så som svenska myndigheter talar om oss medborgare.

Läs även: Brinkemo: Sverige är mitt land som jag vill beskydda

När jag för några år sedan skulle föreläsa för en myndighets chefer satt jag ner med ledningen någon timme innan jag skulle tala. En av cheferna sa att de inom myndigheten arbetar hårt för att kunderna ska få bästa service.

Jag spärrade upp ögonen, sa: ”Kunderna? Ni tjänar väl medborgare, inte kunder?”

En spänd tystnad infann sig och cheferna tittade generat omväxlande på varandra och på mig.

”Där sätter du fingret på ett känsligt område inom myndigheten”, sa en av cheferna. ”Vi har lite olika uppfattningar om vilket begrepp vi ska använda, men har kommit överens om kunder.”

Om inte förr insåg jag i denna stund allvaret: Staten håller på att begå ett långsamt självmord. För det är inte bara denna myndighet som kallar medborgare för kunder, det gör Skatteverket, Försäkringskassan, Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen, skolorna, sjukvården, kommuner…

Vad är nu detta? tänker kanske någon, har också jag hemfallit åt den sjuka som under många år plågat Sverige – ordmärkeriet? Ni vet de där galna diskussionerna om vilka ord och begrepp man bör eller inte får använda, i stället för att diskutera uppenbara och konkreta samhällsproblem och försöka hitta lösningar på dem.

Jag vill hävda att det här är något annat och mer allvarligt än metadiskussionerna om huruvida man bör säga utanförskapsområde, förort eller utsatt område, tiggande eu-migrant eller tiggande rom, kriminella klaner eller släktnätverk.

Det finns begrepp som är så bärande och grundläggande att om vi tappar förståelsen för dem förlorar vi möjligheten att förstå vad en nationalstat är och på vilka grundvalar ett land som Sverige vilar.

Tre av dessa fundamentala begrepp är stat, samhälle och medborgare.
Det alldeles oerhört sorgliga, för att inte säga skandalösa, är att inte ens de som är satta att sköta staten verkar förstå begreppen.

Det är dessutom djupt oroväckande.

Stat är ett samlingsnamn för de institutioner som styrs genom fastställda lagar och har auktoritet över de människor som bor inom en given geografisk yta.

Samhälle är samlingsnamnet för alla de människor som lever och verkar i och under en stat.

Medborgare är beteckningen på en person som har fulla politiska och sociala rättigheter och skyldigheter i en stat.

En av dem som allra mest rört ihop begreppen stat och samhälle är den före detta statsministern Stefan Löfven (tillsammans med andra ministrar). Följande två citat är ur hans regeringsförklaring den 8:e september 2020:

”Samhällets uppgift är att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten.”

”En kommission utvärderar nu samhällets samlade åtgärder för att hantera coronakrisen.”

Läs även: Makram: Är du beredd att slåss för Sverige?

Nej, nej och åter nej.

Det är varken tant Agda 87 år som kan förväntas trycka tillbaka den organiserade brottsligheten, eller för övrigt de andra i PRO (Pensionärernas RiksOrganisation) som genomförde samlade åtgärder mot pandemin. Det är och ska vara STATEN.

Magdalena Andersson har fortsatt med detta förvirrade språkbruk: ”Ska vi komma tillrätta med kriminaliteten krävs inget mindre än en mobilisering av hela samhället…”

Vad åsyftas?
Medborgargarden?

Vare sig det är Stefan Löfven, Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson som är statsminister är vederbörande i egenskap av regerinsgschef ansvarig för både kampen mot brottslighet och hur en pandemi bekämpas. Lägg inte det på samhällets medlemmar. Genom att blanda ihop begreppen frånsäger man sig ansvaret.

Det är oerhört illa.
För att inte säga farligt.

Om inte ens regeringsföreträdare kan göra skillnad på stat och samhälle ska man kanske inte förvånas över att de myndigheter de basar över börjat kalla oss medborgare för kunder.

En kund är en fysik eller juridisk person som köper eller hyr en produkt eller en tjänst från ett företag eller en person.

Sverige är inget företag.
Sverige är en nationalstat.

Alla landets myndigheter, kommuner, regioner, riksdag och regering är finansierade av medborgare som arbetar och betalar skatt.

Dessa verksamheter är ingen riktig marknad eftersom de är finansierade med offentliga medel och därför inte konkurrensutsatta. De är på sin höjd imitationer av en marknad.

Läs även: Altstadt: Fredrik Strage och Calle Schulman lajvar kosmopoliter

Bäva månde vi om framtidens statshistoriker skulle konstatera:

”Sverige var ett nationalstatsimiterande företag där cheferna outsourcade ansvaret för både illa skött verksamhet och bokföring till sina kunder. Det gick sedermera i konkurs.”

Dit vill vi inte.