En gång i vårt lugubra förflutna styrdes människan av religiösa vidskepligheter och exkluderande instinkter och drog i strid över allahanda struntsaker. Idag är vi rationella och tar blott konflikt om de avgörande frågorna, väckta till sanning och liv som vi är, skriver Per Brinkemo.
Det är tur att man inte var född förr.
Folk var så primitiva då, hade svårt att diskutera med varandra, kunde bråka om petitesser och visste inte att skilja väsentligt från trivialt.
Man bråkade om vad som stod i en religiös bok, kunde inte komma överens om vad som egentligen menades med orden mellan bibelns pärmar. Att man ens trodde att det fanns en Gud, det är ju helt otroligt. Men det var före upplysningen och vetenskapens genombrott, det får man inte glömma.
Läs även: Sandström: Därför fortsätter vänstern att ta hem spelet
Innan människan var fullt utvecklad kunde individer uteslutas ur gemenskapen om de döpte vuxna och inte som statskyrkan påbjöd, barn. Det blev den stackars grundaren av baptismen, Fredrik Olaus Nilsson, född i fel tid. Han landsförvisades 1851.
Sånt där höll de på med förr.
Länder kunde starta krig enbart på grund av religion, som det 30-åriga mellan katoliker och protestanter på 1600-talet. Idag krigas det bara när viktiga värden står på spel, som de osjälviska ukrainarna som slåss för vår frihet, livsstil och våra västerländska värderingar.
Förr bråkade dårarna om huruvida gudstjänsterna skulle vara på latin eller på de olika folkens hemspråk. Det kunde till och med uppstå stridigheter, utfrysning och cancelleringar för att människor ville samlas och läsa Bibeln utan någon statligt sanktionerad auktoritet som höll kurser i rätt värdegrund – den lutherskt kristna.
Vi är förbi den religiösa uppfostran, vi kan tänka själva. På min arbetsplats talar vi mycket om vikten av den sekulära värdegrunden, om alla människors lika värde och om hur allt detta frigjort oss. I denna anda har min arbetsgivare köpt in en kurs åt mig och mina arbetskamrater. Vi är nu samtliga hbtq-certifierade. Tror ni ens vi hade fått gå en sådan kurs om religionen fortfarande hade hållit oss i sitt grepp?
En gång i tiden, ha, ha…förlåt att jag skrattar, trodde människor till och med på magi, att en kristen kunde smittas med åsikter i närvaron av en som inte trodde på rätt sätt. Människor var på den tiden så till den milda grad lättlurade att man kunde hota med både helvetet och jordens undergång om man tvivlade, ifrågasatte och inte i alla stycken hade rätt trosbekännelse.
Tack Gud (äh, bara ett gammaldags uttryckssätt) att vi idag förstår skillnaden på trivialt och viktigt, att vi kan samtala med varandra rationellt, lyssna på den andres bäste argument och inte, som förr, kalla varandra okvädningsord som syndare, gudsförnekare, kättare, avfälling och hedning. Sådana billiga knep fungerar inte längre.
Ja ja… jag vet nog vad du tänker. Men kom inte och påstå att det påminner om när vi ibland tvingas kalla människor vid epitet som det finns saklig grund för; rasister, fascister, klimat- och vetenskapsförnekare. Det är väsensskilt från våra primitiva förfäder med sina enkla irrationella svar på komplicerade frågor, deras makthunger, illvilja och behov av att karaktärsmörda motståndare som byggde på outvecklat tänkande medan vi agerar på rationella grunder. Vilken tänkande människa vill återuppleva 30-talet och andra världskriget? Aldrig mer igen, som jag brukar säga.
Läs även: Lidström: Socialdemokratin förstår helt enkelt inte verkligheten
Man ska inte tro att vi helt och fullt kan pusta ut. Det finns dem som fortfarande inte till fullo är upplysta, eller blivit som man säger på engelska, woke. Det är sådana som ännu inte, trots all utveckling, är tillräckligt väckta, utan lätt faller tillbaka till våra förfäders nivå. Därför kan de hända att vi tvingas korrigera dem eftersom det handlar om så avgörande frågor och inte triviala som förr då man tvistade om nattvardsvinet bokstavligen är Jesu blod eller bara symboliskt. Det är klart att det kan bli lite tjafs och att man kanske stöter bort de som är helt omedgörliga. Men det beror ju på att dagens frågor handlar om att rädda mänskligheten, att godheten måste segra, att alla människor blir jämställda och att diskriminering och all annan social orättvisa utrotas.
Människor som motarbetar sådant arbete får faktiskt finna sig i att de inte är välkomna i gemenskapen och att de kanske förtalas. Under ett tag. Så snart de insett hur fel de har är de så klart välkomna tillbaka. Ja, till syvende och sist är det självförvållat och sådana stackare måste förstå att stora värden står på spel och att rationella människor inte kan ta hänsyn till individuella önskemål. Vi tjänar inte oss själva, vi främjar sanningen om alla människors lika värde och kan på så vis rädda världen. Det gagnar alla, ja, alla utom dem som inte vill förstå.
Att vi i dag har ett fritt samtal med yttrandefrihet som bas är sannolikt mänsklighetens största framsteg, ja, större än Neil Armstrongs steg på månen. Det hade inte varit möjligt utan FN:s deklaration om Mänskliga Rättigheter där det slås fast att alla människor är lika mycket värda. Och därför ska lyssnas på. Ni ser, det är fantastiskt med yttrandefrihet.
Förr, när de flesta människor var fast i vidskeplighet, var obildade och oupplysta, lurade hela tiden det inskränkta i vassen. Det blir så uppenbart när man läser om människans ofta pinsamma historia. Förr erkände man inte ens att patriarkatet styrde och att kvinnan var förtryckt. Männen hävdade att det var guds ordning. Idag vet vi att det patriarkala tänkandet inte bara förtrycker kvinnor, det är ett uttryck för typiskt manligt självskadebeteende. För jämställdhet gynnar ju alla. Ska det vara så svårt att förstå.
Jag är säker på att religionen är orsaken till att man kunde hamna så fel. Aposteln Paulus skriver; ”Kvinnan ska tiga i församlingen”. Så korkat. Vilket avslöjande exempel på ofullständigt, inskränkt tänkande. Folk var verkligen omoderna förr.
Apropå ofullständigt. Grekerna påstås ha inför demokrati för 2 700 år sen. Jaså, säger jag. Varför fick inte kvinnor och slavar rösta? Ska det kallas ”demokrati”, vilket skämt!
Man rodnar när man tänker på hur mänskligheten varit, men jag är glad för att vi gjort oss av med nästan all dumhet så att vi kan släppa loss vår inneboende potential och agera som dem vi egentligen är.
Snart är frälsningen, höll jag på att säga, här. Jag menar segern, så klart.
Man ska vara fruktansvärt glad att man inte var född förr.
Läs även: Brinkemo: När ordet vann över våldet och människan pånyttföddes