Centerpartiets väljare kan knappast vara glada över hur deras partiledare låtit sig bli blåst av de rödgröna. Är Annie Lööfs (C) glansdagar över?
KRÖNIKA. Mittenpolitikens drottning! Ungefär så aviserade TV4:s David Hellenius sin kommande gäst Annie Lööf (C) häromveckan.
Men även om Lööf suktar efter att få bära den största kronan är det svårt att se hur hon skulle kunna bli statsminister.
MUF föreslog henne som Stefan Löfvens efterträdare, men sannolikheten är väl inte så stor för vare sig att Lööf byter parti eller att Centerpartiet slås ihop med Socialdemokraterna.
Men märkligare saker har hänt. Och det går snabbt i Annie Lööfs värld. Bara för några år sedan var hon tydligt anti-sosse och bedyrade att en röst på henne absoluuuut inte var en röst på Löfven. Nej, hon skulle äta upp sin högra sko hellre än att bli stödparti. Löfvens utsträckta hand var komisk.
Sen tog hon den.
Hon vill visserligen allra helst leda ett kungahus i mitten – ett Annieansen med henne själv i centrum – och verkar till och med tro att det är möjligt.
Lööf menade i en intervju i Expressen att folket vill ha ”den breda mitten” (9/9). ”Helt enkelt för att jag tror att svenska folket vill ha det, man vill inte ha det här tjafset, man vill se nödvändiga reformer för klimatet, välfärden, infrastrukturen och jobben. Man vill komma bort från det här spelet om vem tar vem, man vill ha fokus på politiska resultat.”
Ååååååkej. Nödvändiga reformer vill väl alla ha, men hur definieras ”nödvändig”? Grejen är ju att vi vill olika beroende på om vi är höger eller vänster till exempel.
Det kan på grund av just denna lilla ideologidetalj bli knepigt att få ihop en grupp att samregera med. M, KD och L är öppna för att reparera relationen – trots C:s vänstervridning politiskt, särskilt i migrationsfrågan. Men då de borgerliga numera är beroende av stöd av Sverigedemokraterna är Lööfs näsa i vädret. Åt höger går hon minsann inte!
Och då ryktet går att Lööf och Magdalena Anderson (S) inte kan samarbeta kan det bli svårare att få den kommande statsministerns öra och få igenom C-förslag. Lööf verkar dessutom ryka ihop både med Märta Stenevi och Nooshi Dadgostar i hårda tongångar i media. Så hur ska hon kunna styra dem?
Nä. Statsminister blir hon nog inte ihop med de rödgröna heller.
Hon lär även fortsättningsvis på sin höjd vara deras vingliga stödhjul.
Lööf brukar försöka intala sina väljare att hon har fått igenom mycket av Centerns politik via sidbytet. Men vad?
Oppositionen satte stopp för sänkt arbetsgivaravgift för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden samt sköt upp reformeringen av Arbetsförmedlingen. I höstbudgeten finns tre skattesänkningar på lön, pension och socialförsäkringsförmåner. Men dessa kommer nog raskt att balanseras med andra skatter. Vänsterledaren Nooshi Dadgostar sa till Expressen att Centerpartiet inte kan räkna med fler stora borgerliga reformer, så det är väl rimligt att ta på allvar.
Familjeveckan ska vi inte prata om. Du fattar…
Och apropå Lööfs uttalande om att svenska folket inte vill ha det här tjafset kan jag påminna om sommarens röd-gul-gröna röra.
I juli berättade Lööf att hon skulle släppa fram Löfven som statsminister igen. Hon berättade stolt att C tillsammans med regeringen hade enats om ett förslag till en överenskommelse. I den skulle C få igenom tre krav: om LAS, reformerat strandskydd och stärkt äganderätt av skog (SR 5/7).
Men bara kort efter berättade Märta Stenevi (MP) att hennes partistyrelse hade sagt nej till uppgörelsen.
C släppte alltså fram S och MP till makten utan att egentligen få igenom någonting.
Och i söndags berättade Stenevi sturskt att MP var beredda att lämna regeringen om C får igenom sina krav i budgeten (G-P 19/9).
”Vårt stöd är aldrig gratis”, sa Lööf till Expressen.
Nej, kanske inte. Men nog låter det som att det såldes på rea. I ”tre för en”-lådan.
Centerstämman som inleds på torsdag ska fira Lööfs tio år som partiledare. Men om det blir fler kalas får vi väl se.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Läs gärna också:
