
Överlevnadsinstinkten är inte bara ett biologiskt arv från stenåldern – den är en förutsättning för gott politiskt beslutsfattande. Svenska beslutsfattare uppvisar stora brister, skriver Per-Gunnar Larsson.
Överlevnadsinstinkt är den medfödda driften hos levande organismer att skydda sig själva och sin avkomma för att säkerställa artens fortlevnad. Det är en grundläggande biologisk mekanism som involverar både fysiologiska och psykologiska reaktioner.
Instinkterna är följande:
- Kamp- och flyktreaktion (fight-or-flight response): En primär drift att försvara sig och familjen vid fara.
- Sökande efter mat och vatten: En primär drift för att upprätthålla kroppens funktioner.
- Undvikande av fara: Att naturligt dra sig undan från potentiella hot, farliga miljöer eller rovdjur.
- Reproduktion: Driften att föra sina gener vidare för artens fortlevnad.
- Skydd av avkomma: God föräldraomsorg för att säkerställa nästa generations överlevnad.
En fullgod överlevnadsinstinkt är en nödvändighet också i vår moderna civilisation eftersom vi människor nu precis som under stenåldern lever under diverse faror och hot, även om karaktären av dessa är delvis annorlunda.
Moderna hot kräver samma urgamla instinkter
Nutida faror och hot kan som exempel vara krigsrisker, terrorism, kriminalitet, trafikrisker, missväxt, vattenförorening, smittsamma sjukdomar, flyktingströmmar, låg självförsörjningsgrad (gällande energi, livsmedel, insatsvaror och tillverkningsindustri), låga födelsetal, otrygga uppväxtförhållanden, dåliga skolor m.m.
God överlevnadsinstinkt hos beslutsfattare och människor i allmänhet är en nödvändig egenskap för att inför olika beslut kunna göra bästa möjliga konsekvensanalys. Överlevnadsinstinkt och sunt förnuft hänger ihop och sunt förnuft har man inte om överlevnadsinstinkten är dålig.
Propaganda urholkar vår förmåga att tänka klart
Överlevnadsinstinkten kan degraderas eller nästan helt gå förlorad till följd av propaganda och hjärntvätt. Vi svenskar är utsatta för denna risk genom bland annat Public Service, andra media och diverse både statliga och icke-statliga organisationer.
Hur står det då till med överlevnadsinstinkten hos svenskarna? Har våra beslutsfattare, politikerna, tillräckligt bra överlevnadsinstinkt, som i sig är en förutsättning för konsekvensanalys, med avseende på hur olika beslut kommer att påverka dem själva, barn och barnbarn och samhällsgemenskapen i övrigt både på kort- och lång sikt? Har övriga icke-politiker intakt överlevnadsinstinkt med tanke på hur de röstar i allmänna val?
Svaret på ovanstående frågor är att överlevnadsinstinkten har uppvisat stora brister vilket bevisas av en samhällsutveckling med omfattande problem (inte utmaningar).
Ett sätt att förbättra beslutsfattande inför allehanda beslut är att alltid ställa frågan: är beslutet grundat på en väl utförd konsekvensanalys med beaktande av överlevnadsinstinkterna?
Per-Gunnar Larsson, fd flygöverläkare och stabsläkare i Försvaret, Tankesmedjan Medborgarperspektiv.se