Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC är indelad i tre delar. Den första behandlar de fysikaliska processerna för den globala uppvärmningen samt underlaget för dessa, den andra effekten av den globala uppvärmningen och den tredje vilka åtgärder som kan vidtas för att mildra effekterna av uppvärmningen. Samtliga IPCC-rapporter har mottagits med svarta rubriker om vilka drastiska åtgärder som fordrades för att inte katastrofala klimatförändringar skulle inträffa. Så skrev till exempel FN:s generalsekreterare:

”IPCC:s rapport 1 är röd kod för mänskligheten. Alarmklockorna ringer öronbedövande och bevisen är obestridliga: utsläpp av växthusgaser från fossila bränslen samt avskogning chockar vår planet och försätter miljarder människor i omedelbar fara.”, efter publiceringen av rapport 2: ”Mordbrand på vårt enda hem” och efter rapport 3: ”Vi är på väg mot en värld som inte går att leva i”. Det finns inget stöd för dessa uttalanden i rapporten som behandlar de fysikaliska processerna och underlaget för dessa, det vill säga i den första rapporten publicerad i augusti 2021.

Läs även: Skogkär: Stenevi och Bolund, klimatapokalypsens gröna ryttare

Om IPCC

IPCC är inte en vetenskaplig organisation, vilket många tror, utan en politisk organisation bildad inom FN:s ram. Organisationen består av en panel med representanter för 195 länder. Sverige representeras av Naturvårdsverket. Panelen utser en byrå med 34 medlemmar, vilka leder arbetet. IPCC bedriver ingen egen forskning. I stället anlitas ett stort antal forskare som sammanställer aktuell forskning inom klimatområdet i ett antal vetenskapliga rapporter.

Dessutom utformas en ”Sammanfattning för beslutsfattare”, vilken skrivs av forskare som utsetts av byrån. Utformningen av denna rapport diskuteras sedan av de politiska representanterna och forskarna och ändringar föreslås och genomförs. Rapporten ska slutligen godkännas av IPCC:s medlemsländer, det vill säga av deras representanter. Därmed är den lika mycket en politisk rapport som en vetenskaplig.

Framtidsscenarier

Delrapporten AR6 (Assessment Report 6) WG1 från 2021 omfattar 3 949 sidor, varav ”Sammanfattning för beslutsfattare” omfattar 41 sidor. De framtidscenarier som utreds i rapporten är effekterna av olika framtida nivåer av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären. Underlag för det antagna framtida utsläppet av koldioxid och därmed förväntad halt i atmosfären i de olika scenarierna kommer från antagna framtida förbrukningar av fossila bränslen. De fysikaliska processerna är mycket komplicerade, och matematiska modeller har utvecklats för att prognosticera framtida förändringar. I den femte IPCC-rapporten från 2014 (AR5) fastslogs att mänsklig påverkan är det huvudsakliga skälet till den observerade globala temperaturstegringen. I huvudsak diskuterades den högsta nivån av utsläpp av växthusgaser (främst koldioxid).

Läs även: Oxenstierna: Klimatpandemier lär inte heller bli verklighet

I den senaste delrapporten AR6 från 2021 var de beräknade effekterna av scenarierna med de högsta utsläppen stora med hög framtida temperaturstegring, kraftig havshöjning etcetera. I den vetenskapliga delen av rapport AR6 WG1 anges emellertid att de högsta utsläppen av koldioxid är osannolika (low likelihood) och lägre beräknade halter växthusgaser betecknas som mer rimliga. Detta till skillnad från den tidigare rapporten från 2014 (AR5).

Märkligt nog nämns inte detta i ”Sammanfattning för beslutsfattare”. Alternativen med lägre halter växthusgaser i atmosfären ger en väsentligt annorlunda bild av beräknade effekter på jordens klimat jämfört med de högsta prognosticerade halterna. Skälet till att de höga utsläppsalternativen betecknas som osannolika är att tidigare prognosticerad användning av fossila bränslen har visat sig avvika kraftigt från den verkliga, observerade användningen och i det långa perspektivet framstår de höga utsläppsalternativen som helt orealistiska (källor här och här).

Positivt framtidsscenario

Mätningar har klart visat att den globala temperaturen ökat med en dryg grad från mitten av 1800-talet. Detta ska vi vara tacksamma för. Den så kallade lilla istiden, vilket givetvis är en felaktig beteckning, var ingen trevlig tid utan kännetecknades av bland annat missväxt och svält. Den ende som kanske var nöjd var Karl X Gustav som kunde tåga över de istäckta Bälten med sin här.

Att vi har en pågående temperaturstegring orsakad av bland annat – och kanske främst – människans utsläpp av växthusgaser är högst troligt. Att IPCC nu i sin senaste rapport redovisar data som tyder på att effekterna inte blir så dramatiska som man tidigare redovisat är mycket goda nyheter. Att det värsta alternativet, som dessutom betecknas som osannolikt, är det som kommunicerats av media (och av FN:s generalsekreterare) och inte de mer realistiska i IPCC:s senaste rapport framstår som minst sagt underligt.

Läs även: DEBATT: Lugn i klimatstormen! Vi behöver sans, balans och tolerans

Att IPCC:s vetenskapliga utvärdering av kunskapsläget ger en helt annan bild än den alarmistiska som förmedlas av media innebär givetvis inte att ingenting bör göras för att minska utsläppen av växthusgaser. En mer sansad debatt baserad på fakta presenterade i IPCC:s vetenskapliga rapporter skulle dock medföra att de mest drakoniska och för samhällsekonomin destruktiva åtgärderna borde kunna läggas på hyllan.

Erik Särner
Professor emeritus i VA-teknik vid Lunds universitet