Moderna Museets uppgivna skäl att vägra Vilks teckning är etiska och estetiska, trots att det är uppenbart att det handlar om säkerhetsskäl och inget annat, skriver dagens debattör Matts Willborg.
Kan det vara möjligt att Moderna Museet inte resonerat eller reflekterat över den säkerhetsrisk Lars Vilks rondellhundsteckning skulle utgöra om den visades i Moderna Museets lokaler?
Överintendent Gitte Ørskou säger att man endast gjort en konstnärlig bedömning av teckningen och funnit den sakna konstnärligt värde. Hur nu detta värde ska beskrivas är väl höljt i visst intellektuellt dunkel och det är inget konstigt med det. Smagen er forskaellig.
Museets logik är, att eftersom man ratar det konstnärliga värdet tänker man inte förvärva teckningen och därför har man inga åsikter om huruvida den skulle utgöra en säkerhetsrisk eller ej.
Läs även: Höglund: Lars Vilks och provokationens pris
Men museet har i sina samlingar gissningsvis dussintals verk en professionell konstvetare och kvalificerad estet skulle kalla hötorgskonst. Likväl är de i museets ägo och visas med jämna mellanrum eftersom de snarare är politiskt uppseendeväckande kioskvältare och manifestationer än ”god” konst. Betydelsefulla samtidssignaler. Och det är väl rimligt att ett museum för modern konst hyser också sådana alster?
I det sammanhanget skulle Vilks teckningar mycket väl passa in. Därför är det förvirrande när Moderna skriver att man aldrig avsett att förvärva den världsberömda men i museets smak okonstnärliga teckningen och därför inte alls funderat något över säkerhetsaspekten. ”Fan tro’t, sa Relling.”
Läs även: Ahmed: Lars Vilks slog uppåt, inte nedåt
Det är klart som hunden – förlåt katten – att teckningen skulle utgöra en överhängande fara för personal och besökare på Moderna. Risken finns att en eller flera självmordsbombare av sina mullor uppmanas att utföra bombattentat mot Moderna, för att på så sätt uppnå eftersträvansvärd martyrstatus. Därför är det nog riktigt av Moderna att inte visa teckningen. Men man borde tala ur skägget när man motiverar varför och inte låtsas om att man inte diskuterat säkerhetsriskerna.
Läs även: Lindberg: Vi behöver fler – inte färre – Lars Vilks
Å andra sidan kan man säga att museet ger upp en del av sin integritet när det på detta vis viker sig för fanatism. Men hur vore det om alla konstmuseer i Sverige under några månader solidariskt och samtidigt visade (kopior av) teckningen? Om alla dagstidningar och elektroniska nyhetskanaler under en veckas tid varje dag visade den kontroversiella bilden i en gemensam manifestation och styrkedemonstration. Vilken happening!
Matts Willborg
Sociolog
