Sverige framstår i mångt och mycket som den 51: a delstaten, och det mäktiga landet intellektuella moden importeras med blixtens hastighet. Och efter en våg av vänsterliberal wokeideologi kan vi nu hoppas på en våg av intellektuella och kritiska korrektiv. Tecknen på det finns redan, skriver Jan Sjunnesson.
Många förvånades över Trumps valseger 2016 och tillskrev amerikanerna högeråsikter som knappast stämde. I stället var det vänstern som blivit mer extrem i sin så kallade antirasism och wokeideologi, inte minst vita medelklassungdomar som dessutom aldrig tidigare tyckt så illa om sig själva.
Läs även: Brinkemo: Paradigmskiften, anomalier och klanforskning
”Andelen vita vänsterliberaler som aktivt ogillar vita människor har också skjutit i höjden – från omkring en procent till över tjugo procent inom loppet av några år”, berättar statsvetaren Zach Goldberg, som använder begreppet The Great Awokening, för Timbro.
Vi har noterat att den sortens vänsterliberaler dominerat debatten i många år, men om Sverige går samma väg som USA så finns det hopp. Redan 2016 tog präktigt liberala New York Times in artiklar om polisens och DN:s mörkläggning av kriminella invandrare i Stockholm och året därpå om vår självcensurerande åsiktskorridor.
Samtidigt hade debattörer och vetenskapsmän i USA (och Douglas Murray i Storbritannien) gått emot det rådande intellektuellt låsta liberala (!) klimatet genom att medverka i poddar, på YouTube, skriva i etablerad press och anordna offentliga debatter.
Fysikern Eric Weinstein myntade halvt på skämt begreppet The Intellectual Dark Web (IDW), där han själv, brodern Bret Weinstein, Jonathan Haidt, Steven Pinker, Joe Rogan, Jordan Peterson, Sam Harris, Ben Shapiro, med flera, skulle ingå. Märkligt nog publicerade New York Times en översikt av IDW skriven av Bari Weiss 2018, den journalist som själv blev förföljd för sin kritiska granskning av unga Social Justice Warriors på och utanför New York Times redaktion. Hon sade upp sig 2020 och driver nu The Free Press.
Det kulturkrig som rått sedan 1969 då beväpnade svarta studenter tog över Cornell University och andra lärosäten för att kräva studentaktivistiska kurser och multikulturella och feministiska litteraturlistor, och slåss med polisen tills studenter dödades som vid Kent State University 1970, har pågått länge. Men men nu möts radikalerna av intellektuellt, akademiskt och offentligt motstånd. Tidigare fanns bara Tomas Sowell, Allan Bloom, Charles Murray, Saul Bellow, Paul Gottfried och några till, som vänstermannen Christopher Hitchens.
Nu drar Sam Harris, Douglas Murray och Jordan Peterson fulla hus vid sina debatter och på nätet finns hur många nydanande kritiska och intressanta samtal som helst som knappast fanns för 10–15 år sedan. En personlig favorit är Peter Whittle vid New Culture Forum.
Även i Sverige har några skribenter vågat sticka ut, till exempel Per Landin, Hans Zetterberg, Johan Lundberg, Marika Formgren och Håkan Boström, men de flesta med inopportuna åsikter har legat lågt trots folkligt stöd, vilket Ivar Arpi noterade i SvD redan 2014.
Läs även: Altstadt: Postkolonialism, badkarsrelativism och dödsskjutningar
Inom universitetsvärlden och i skolan har få vågat bråka. Ett undantag är Bosse Rothstein som samlade sina verbala attacker i skriftsamlingen Förargelseväckande beteende: om konsten att inte sitta stilla i båten (2008), en titel lånad av riksrabulisten Ingmar Hedenius. Möjligen kan även Horace Engdahl och Stig Larsson räknas till de svenska bråkmakarna.
Rothstein med flera kritiserade i Kvartal nyligen den akademiska självcensuren, något som också forskarna Sten Widmalm och Thomas Persson gjort tidigare. Lägger man till Adam Cwejmans färska ledare ”I Sverige mobbas oliktänkare” i GP så kan man nästan tro att Sverige kan gå samma väg som USA.
Men vi kommer att tassa kring gröten ett tag till. Den nya regeringen är välkommen men självcensuren sitter långt inne bland landets lärare, chefer, forskare, jurister, poliser och offentliganställda. De som dagligen hanterar misslyckad integration och dysfunktionella skolor.
Liksom USA:s extrema vänsterliberaler inspirerat motsvarande stolliga rödgröna grupper i Sverige kan folk inom IDW och andra non-konformister få oss svenskar att ta efter dem.
Dit USA går brukar Sverige följa så låt oss hoppas på det.
