I min förra krönika varnade jag för att lita på ”experter” bara för att de har imponerande titlar. Låt mig därför idag passa på att även varna för akademiske Bills ohängde bror, obelevade Bull. För även han säger sig veta allt och bygger inte sällan sina tvärsäkra utsagor på många gånger än lösare sand. Jag syftar alltså på konspirationsteoretiker, vilka idag är ett minst lika stort aber som bestickliga akademiker.

Läs även: Edwardsson: Att våga ifrågasätta expertstyret

Konspirationsteorier är nu inte något nytt. I Europa har kristna i två årtusenden beskyllt judar för allt från att förgifta brunnar till att ta ränta på lån med syfte att ta makten och sedan… Ja, vad de planerar att göra är något oklart, men för den som söker syndabockar spelar detaljer oftast mindre roll. Och även zigenare har som bekant drabbats av hets, om än mer för att vara simpla tjyvar än globala intrigmakare.

På andra sidan Atlanten har konspirationstänkandet också blommat. I USA är dock misstänksamheten mer inriktad på politiker och storföretag än specifika folkgrupper. Detta dels för att det engelska (van)styret till 1776 skapade en kollektiv allergi mot politiker långt borta som försöker styra folks liv, dels att folk på 1800-talet hörde saker som att järnvägsbolag myglat ihop sig om biljettpriser.

Sådana här ”klassiska” konspirationsteorier är dock ofta lätta att punktera.

Förklaringen till kristnas syn på judar är exempelvis att de som ”Jesus mördare” inte tilläts försörja sig som bönder, smeder och annat. Därför återstod bara yrken som bankir och handelsman som på bibliska grunder rörande ”rättmätiga priser,” förbud mot ränta och annat angås syndiga – och gav intrycket att alla judar var girigbukar. Vidare fick zigenare rykte om sig att vara långfingrade, vilket medförde att de inte kunde få jobb – och tvingades stjäla för att överleva. Och vad gällde biljettpriser gynnades faktiskt vanligt folk av att etablerade bolag satte underpriser på tågbiljetter – för att stoppa nya konkurrenter.

Det är lite krångligare att skilja ut lögnaktiga agnar i det hav av vetekorn vi nu lever i.

Med Internet har tyvärr konspirationstänkandet exploderat. Detta fick på 1990-talet också en egen tv-serie med Arkiv X, där FBI-agenterna Mulder och Scully sökte avslöja att amerikanska regeringen har utomjordingar inlåsta på Area 51. Och sedan dess kan knappt något hända utan att foliehattar, med hjälp av Photoshop, lösryckta citat och snygga animationer, svarvar ihop alternativa förklaringar som ofta verkar övertygande. Det kan röra 5G-stråling, Estoniaolyckan, att jorden är platt, eller vad som helst. På nätet finns miljoner som är beredda att tro på nästan vad f-n som helst.

För att krångla till det ytterligare är konspirationsteorier inte alltid falska. För femtio år sedan visade sig till exempel hypotesen att Richard Nixon låg bakom Watergate vara sann. Och idag vet vi att politiker, experter och företag myglade ihop sig om vaccinhysterin under covidpandemin, att media ljög om att Trump samarbetade med Putin 2016 och att Bidenadministrationen tills helt nyligen samarbetade med Facebook och Twitter för att censurera avvikande åsikter om saker som klimatförändringar.

Kruxet när det gäller konspirationer är alltså det samma som för rutten vetenskap – att lära sig skilja äpplen från päron. Vilket ofta är svårt, för medan (seriösa) forskare, journalister och andra åtminstone arbetar efter mottot att det som inte kan bevisas troligen är falskt anser konspirationstorskar att allt kan vara sant tills motsatsen är bevisad. Och hur motbevisar man utsagor som att aliens hela tiden smygtittar på oss?

Därtill kommer att konspirationsteoretiker ofta inte VILL fatta eftersom saker som att Kennedy mördades av CIA och Palme av Sydafrika låter så mycket bättre än att de sköts av förvirrade losers. Detta ger simpla händelser sken av att ha större betydelse och det känns bra, även om det är falskt. Anledningen till detta är att våra hjärnor är programmerade för att söka efter mönster, även där sådana inte finns. Som när astronomen Charles E. Burton på 1800-talet på grovkorniga foton såg kanaler på Mars. Och när charlataner som Eric von Däniken idag tolkar egyptiska hieroglyfer som bilder på rymdskepp.

Läs även: Brinkemo: Våra kulturers prägling sitter djupt i oss

För den som bryr sig om vad som faktiskt är sant finns dock ett antal måttstockar. Ingen av dessa är förvisso idiotsäker, men de tillåter i alla fall en grovsållning. För det första och andra, hur länge sägs en konspiration ha pågått och hur många är inblandade? Risken för att en konspiration avslöjas genom att någon får kalla fötter, klantar till det, eller försäger sig, ökar nämligen linjärt med antalet konspiratörer och över tid. Ergo, ju större och äldre en konspiration sägs vara, desto mindre är sannolikheten att den är sann. Risken för en tvåtusenårig judisk komplott eller att kommersiella flygplan besprutar jorden med skadliga kemikalier (så kallade chemtrails) är därför minimal.

För det tredje, vad har konspiratörerna lyckats med, så här långt? Om de trots tvärsäkra förutsägelser om vad deras aktioner skall leda till inte har lyckats med något kan vi sova lugnt. För om exempelvis utomjordingar som rest miljontals ljusår ännu, trots alla tekniska fördelar, inte lyckats med mer än att köra upp verktyg i baken på fyllon på väg hem från krogen existerar de garanterat inte.

Och till sist, är andra förklaringar troligare? Är det exempelvis inte mer troligt att Usama bin Laden talade sanning när han på tv sade sig ha planerat 11 september 2001 än att George W. Bush, av någon outgrundlig anledning, skulle ha orkestrerat terrorattackerna från Vita Huset? För som jänkarna säger – om det låter som en anka, går som en anka och låter som anka är det med största sannolikhet en anka.

Läs även: Gästkrönika: Vilka är de västliga värdena i civilisationernas kamp?