Snart nyår och tid att summera ett år präglat av ett vidrigt krig i Ukraina, rekord i dödsskjutningar och en absurd energipolitik. Krypandet för EU och skogspolitiken är andra dysterheter. Men rättsrötan kring Karl Hedin fick ett lyckligt slut och vi har en ny regering så kanske ser det ljusare ut framöver, skriver gästkrönikören Björn Törnvall och önskar God jul.
Nu står julen och ett nytt år snart för dörren, ett tillfälle då man ofta tänker tillbaka på det år som snart har gått.
Krig i Europa och på våra gator. Första tanken går till Putins och Rysslands besinningslösa brott mot mänskligheten i kriget mot Ukraina – hur kan man bete sig så vidrigt och fortsatt betraktas som en del av människosläktet?
Läs även: Lindén: Jag vill ge en Narniabok till varje barn i Ukraina
Den andra handlar om att unga män i våra städer i år har slagit rekord i att mörda varandra. I skrivande stund har 60 personer skjutits ihjäl i så kallat gängrelaterade och ofta drogrelaterade uppgörelser i Sverige i år. Ironiskt nog har de framgångar polisen ändå haft, med att gripa ett antal ledare i olika gäng, inneburit att skjutningarna och morden har ökat när striderna om att efterträda de fängslade ledarna ökat.
Sabotaget mot elsystemet. Tyskland har, med sitt aningslösa tidigare beslut att stänga sina kärnkraftverk och i stället koppla sin energiförsörjning till Putins gaskran, visat upp en skrämmande brist på insikt och förmåga att se risker och konsekvenser av sitt handlande. En brist på insikt som i Sverige tyvärr har matchats av våra rödgröna partiers närmast religiösa tro på vikten av ”den nödvändiga omställningen” av vårt sedan länge väl utbyggda och fungerande fossilfria energisystem.
Med politiska påtryckningar och ökade ekonomiska pålagor stoppades vårt statliga energibolag Vattenfalls långt framskridna planer på att bygga flera nya kärnkraftverk. På samma sätt pressade de rödgröna också fram stängningen av ytterligare fyra av våra ursprungligen tolv kärnkraftverk. Det var i bästa fall naivt och okunnigt av politikerna men borde egentligen, med sina mycket allvarliga konsekvenser för landet, varit straffbart.
Sverige alltid först över stupkanten. Att dessutom, i ännu ett utslag av en typiskt svensk nationell hybris ”gå före” resten av EU-ländernas ansträngningar, begränsa utsläppen av livets gas koldioxid, genom en mycket högre procentuell nivå för inblandning av biodrivmedel i diesel och bensin, visade sig vara ekonomiskt förödande. Tillsammans med en automatisk uppräkning av bränsleskatten ledde detta till en extrem höjning av priset för drivmedel, som endast stadsboende kollektivåkande klimataktivister kunde applådera.
De kraftigt ökade kostnaderna för el, drivmedel och livsmedel, jämte ökade räntekostnader för bolån, orsakar nu inte bara mycket stora hål i mångas privatekonomier, utan färgade givetvis även årets valrörelse. En ny regering kunde, efter traditionellt utdelat valfläsk kring dessa frågor, röstas fram i hopp om en kommande förbättring. Nu, cirka tre månader efter valet, är svekdebatten helt förutsägbart i full sving. Den nya regeringen anklagas för att den inte efter blott tre månader vid makten har rättat till alla galenskaper, som partierna lovade göra i valrörelsen. Ett skamlöst sandlådebeteende, som gör att många nu frågar sig om landet styrs av galningar?
Läs även: Hjort: Karl Hedin är friad, nu måste han rentvås
En osannolik dokusåpa. På tal om sandlådebeteende, jag har i fyra år följt de rättsvårdande myndigheternas jakt på företagsledaren Karl Hedin, med alla statens maktmedel. Helt utan hänsyn till kostnader, lagens föreskrifter eller mänskligt betingade hinder. En jakt som till slut visade sig vara helt grundlös, efter domstolarnas starkt formulerade frikännande av de åtalade. Jakten bedrevs menar jag, för att hämnas på och försöka tysta Hedins berättigade kritik, mot den havererade statliga rovdjurspolitiken. Och skrämma alla oss andra som delar hans åsikter.
Därför kan jag inte undgå att le en smula åt de osannolika turerna, med vad som verkar vara alltför nära personliga relationer och nepotism i landets högsta polisledning, som nyligen avslöjats i media. Detta handlar om ansedda personer i höga ställningar, som lever högt på vårt förtroende i sin yrkesutövning. Flera av dem har på olika sätt varit inblandade i jakten på Karl Hedin.
Nu när ”huset har rasat” lägger man locket på och tillsätter, som vanligt, en egen utredning för att utreda sig själva. Att våra nya ansvariga politiker i regeringen tycker att detta är bra och uttalar sitt förtroende för polischeferna, som väl rimligen borde granskas i stället för att ge direktiv till egna utredningar, hör väl ändå bara till spelet antar jag? Förtroendet är nog snart borta för rätt många, om man inte ser till att högsta ansvaret för den hårt kritiserade myndigheten lämnas över till nya och dugligare krafter.
Sverige kryper för EU:s galenskaper. Som om det inte skulle räcka med denna eländiga inhemska dokusåpa kommer nu allvarliga attacker från EU:s verklighetsfrånvända politiker i Bryssel mot ett par av mina närmaste intressen: villkoren för skogsägandet och jaktens utövande. Den svenska skogen skall inte längre brukas, den skall istället utgöra hela Europas kolsänka. En mycket allvarlig attack, både på landsbygdens människors och hela landets försörjning, och inte minst på vår grundlagsskyddade ägande- och brukanderätt.
Om attacken lyckas mister Sverige den i handelsbalansen med utlandet på nettobasis ojämförligt största värdeskapande industrin: skogsbruket och dess förädlingsindustri, med cirka 95 miljarder i nettoöverskott till landet varje år. I så fall hotas möjligheterna att bibehålla vår välfärd. Sverige har helt enkelt inte råd med denna lekstuga för okunniga EU-politiker, dit vi tyvärr alltid verkar skicka ”de främsta vi kan undvara” i Sverige.
Ett missfoster till EU-förordning. EU kommer dessutom redan i februari 2023 med en ny märklig och direkt gällande förordning om vad som skall räknas som ”våtmark”. En definition där till och med en vattensamling efter ett regn, ett vattenfyllt dike eller en bäck, skall omges av ett skyddsområde om 100 meter, där blyhagelammunition om så blott i fickan på en jägare är brottsligt. Man anses då ha tänkt utföra en brottslig handling i det EU menar är ”våtmark”. Denna galenskap träder i kraft 2023-02-16. Synsättet med sin omvända bevisföring är ett uppenbart brott mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, där man anses vara oskyldig till dess motsatsen har bevisats och ingen skall behöva bevisa sin oskuld.
Vem skall kunna kontrollera att denna skruvade förordning efterlevs? Vad vår regering och dess myndigheter kan och vill göra åt detta missfoster till EU-förordning återstår att se. Man har inte reagerat ännu, vilket inger farhågor. Jag tror inte att jägare i Sverige ställer upp på detta galna sätt, att via en omdefiniering av begreppet våtmark i EU, producera nya brottslingar. Jag gör det i vart fall inte. Det var absolut inte detta EU som jag röstade för att vi skulle vara medlemmar av, för många år sedan.
Efter dessa tyvärr något dystra betraktelser vill jag ändå sluta med att i positiv anda önska läsarna en God Jul och ett Gott Nytt 2023, det kan bara bli bättre!
Björn Törnvall
Tidigare bankdirektör, Vd och koncernchef i börsnoterade finans- och fastighetsbolag.
Debattör i energi-, skogs- och jaktfrågor.
Läs även: Brinkemo: Jakten på svenskheten
