Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, argumenterar i en debattartikel i Expressen (13/11) för att bensinpriset inte alls är särskilt högt, och för att bensinskatten är ett effektivt sätt att nå klimatmålen. Som nationalekonom vill jag bemöta dessa påståenden. Professor Henrekson har nämligen fel på båda punkter.

Henrekson tillstår att bensinpriset ökat mycket snabbare än inflationen sedan år 1970, men han hävdar samtidigt att bränsleförbrukningen minskat så mycket sedan 1970 att detta kompenserar för prishöjningen. Bensinen är därför enligt Henrekson faktiskt billigare än den ”borde” vara.

Detta är ett mycket märkligt sätt att räkna. Bensinpriset har gått upp med 25 procent på fyra år. Betänk att priset på nya datorer skulle gå upp med 25 procent på fyra år. Skulle Henrekson då alltså argumentera för att ”priset per gigabyte hårddiskutrymme är ju fortfarande mycket lägre än det var 1995, så priset på datorer är inte alls särskilt högt”? På den tiden kostade ju en dator med bara 2–3 GB lagringsutrymme utan problem 10 000 kronor.

Om Apple så skulle tiodubbla priset på en ny Mac så vore det ju enligt Henreksons sätt att räkna inget att gnälla över – ur en historisk jämförelse vore en ny Mac ju fortfarande jättebillig jämfört med vad du fick för pengarna 1995.

Henrekson verkar också sakna en grundläggande förståelse för konsumentbeteende och psykologi: Snabba prisökningar på förnödenheter leder till ångest, osäkerhet och en känsla av hjälplöshet som sedan påverkar hur konsumenter beter sig i stort, vilket får en negativ effekt på ekonomin som helhet. Det är delvis därför som vi har ett inflationsmål på två procent, så att priserna inte ska skena ur kontroll och orsaka panik. När bensinen plötsligt kostar 18–19 kronor istället för 14–15 får det konsekvenser för hela ekonomin.

Läs även: Regeringen nobbar sänkning av bensin- och dieselskatter trots EU:s OK

Ett annat problem med resonemanget kring den lägre bränsleförbrukningen är att denna vinst minst sagt är ojämnt fördelad: För den som har råd med en splitterny bil finns det mycket riktigt många bränslesnåla alternativ, både fler och bättre än som fanns för bara några årtionden sedan. Henrekson verkar dock inte förstå att långt ifrån alla svenskar har råd med sådana bilar, utan är fast med äldre bensinslukare vare sig de vill det eller inte. Och det är först och främst just den gruppen, som utgörs av låg-och medelinkomsttagare, som klagar på att bensinpriset blivit för högt.

Slutligen hävdar Henrekson att bensinskatten är ett effektivt sätt för staten att få in pengar, och ett effektivt sätt att snabba på marschen mot ett fossilfritt Sverige. Jag måste ge honom rätt på den första punkten, och det är just där kruxet ligger: Bensinskatten har sedan den introducerades blivit till en stabil intäktskälla för staten, och det är mycket därför – inte bara på grund av klimatmål – som den ligger så högt.

Läs även: Höga elpriser och dyr bensin driver upp inflationen

Bensinskatten är faktiskt inte alls effektiv för att nå miljömålen, och detta beror på att den betalas av alla, både frivilliga bilister och ofrivilliga sådana. I den senare kategorin återfinns inte minst de som bor på landsbygden och i områden med dålig eller icke-existerande kollektivtrafik. När bensinpriset går upp så minskar inte deras bränsleförbrukning, eftersom de inte har något annat val än att köra bil. Effektiva åtgärder för att minska utsläppen måste ju per definition vara sådana som riktar in sig endast på dem som frivilligt skapar utsläpp, och lämnar resten av befolkningen – som glesbygdsbor som inte kan rå för att just deras kommun saknar tunnelbana – ifred.

Istället för att använda sin auktoritet som nationalekonom för att racka ner på vanliga människor och förminska deras problem, borde Henrekson använda sin långa utbildning för att – likt mig – börja fundera ut lösningar på problemen. Henreksons debattartikel är faktiskt så verklighetsfrånvänd att man skulle kunna få för sig att någon återupplivat Marie Antoinette och gett henne en professur i nationalekonomi (”Låt dem köpa elbilar”).

Läs även: Larmet: Höga bränslepriser tvingar bönder att dra ner produktionen

En gång i tiden kallades nationalekonomin för ”den dystra vetenskapen”, ett namn som kom sig av att de tidiga nationalekonomerna var brutalt ärliga pessimister som hade för vana att säga åt makthavarna sådant de inte ville höra. Det är hög tid att vi nationalekonomer tar tillbaka detta ”öknamn”, och berättar sanningen för politikerna: Bränsleskatterna har nått vägs ände, och bensinpriset måste sänkas nu.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. Twitter: @Nationstatist