Håller utvecklingsländerna på att ta över världen? I vissa hörn på internet har detta blivit ett populärt påstående. Särskilt BRICS – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – nämns som en framtida supermaktsallians. Vissa menar att dollarn inom kort kommer att förlora sin status som världens reservvaluta till något av de här ländernas valutor (oftast Kinas yuan), och att detta skulle leda till kollaps för USA:s och i längden västvärldens ekonomi. Ingen ifrågasätter att USA har problem – men det har också BRICS.

Läs även: Lidström: Sverige behöver ett riktigt borgerligt riksdagsparti – del 1

Kinas problem har jag redan beskrivit ingående i en serie krönikor, men kortfattat så är Kinas största problem demografi: Kinas befolkning minskar som ett resultat av 35 års ettbarnspolitik, och födslotalen har knappt gått upp sedan ettbarnspolitiken upphörde 2015. Kinas befolkning förväntas falla med 80 miljoner till år 2050, och därefter går det bara snabbare: Redan år 2080 lär landet ha färre än en miljard invånare.

Ni kanske tänker att det där ändå är väldigt många kineser. Det stämmer. Men, det är oerhört svårt för en ekonomi att växa när befolkningen krymper. Den återstående befolkningen blir dessutom bara äldre och äldre, vilket gör att samhället stagnerar samtidigt som välfärdskostnader (som pensioner) bara ökar.

Kinas valuta kommer aldrig heller att ersätta dollarn, detta då Kina har en historia av valutamanipulation. Även rena skurkstater föredrar att handla med amerikanska dollar, helt enkelt för att USA följer de internationella spelregler som ger en valuta stabilitet.

Rysslands ekonomi är ett sorgligt kapitel. Redan före kriget och sanktionerna var landet alltför beroende av olja och gas för att någonsin kunna bli en ”tigerekonomi” på lång sikt. Sanktionerna har kraftigt försämrat levnadsstandarden för vanliga ryssar, och de flesta ekonomier man tidigare handlade med har nu ”frikopplat” sig från den ryska ekonomin. Även om kriget och sanktionerna upphörde imorgon skulle det ta årtionden för ryska företag att bygga upp de förlorade handelsnätverken igen.

Att man sedan förlorat flera hundra tusen unga män i ett helt onödigt krig gör inte de ekonomiska utsikterna bättre. Rubelns extrema volatilitet och känslighet för västerländska sanktioner gör också att den knappast kan ses som kandidat för en reservvaluta.

Indiens utsikter är bättre, men Indiens imperialistiska ambitioner är betydligt svagare än Kinas och Rysslands. Landet har en svag, omodern militär och plågas av ”brain drain”, emigration av de högst utbildade medborgarna. Som potentiell reservvaluta lider rupien av Indiens högst underutvecklade bank- och finansmarknad och brist på exporter.

Sydafrika och Brasilien slutligen har båda svåra problem med korruption, brottslighet och allmänt svag tillväxt.

Läs även: Lidström: Sverige behöver ett sant borgerligt riksdagsparti, del 2

Viktigast är dock kanske att ”BRICS” inte är en allians på det sättet EU eller NATO är allianser. Länderna som utgör BRICS är inte ideologiskt, eller ens geopolitiskt, enade. Faktum är att Kina och Indien hade ett flertal militära sammandrabbningar så sent som 2020–22. Men om Kina och Indien är splittrade om mycket, så är man i alla fall enade om att göra allt man kan för att suga ut Ryssland: Indien tvingade nyligen Ryssland att acceptera betalning i indiska rupier, rupier som ryssarna inte kunde växla in i någon annan valuta.

Indien har dock generöst nog lovat att ryssarna ska få investera sina rupier… i Indien! Samtidigt köper Kina upp Rysslands naturresurser till 30-50 procents rabatt. Vad ska Ryssland göra? De har ju inga andra större länder att handla med.

USA:s kommande kollaps har i flera generationer förutspåtts av självsäkra vänsteraktivister. Det känns därför minst sagt absurt att nu höra människor från den konservativa planhalvan dras in i domedagsprofetiorna. Visst har USA problem. Ändå så kommer man inte ifrån att USA utgör 58 procent av världens börsförmögenhet, kontra knappt 4 procent för Kina, och handeln på den amerikanska börsen sker av naturliga skäl i dollar.

Lägger man ihop hela västvärlden så innehar den 80 procent av börsförmögenheten. Det är en finansiell dominans inget land kommer i närheten av att hota. De länder som påstås kunna hota USA delar bokstavligen på smulorna.

Alla USA:s bidrag till Ukraina motsvarar blott 0,3 procent av landets BNP, och med den struntsumman har man fullkomligen decimerat Rysslands militärmakt för årtionden framöver. I slutändan är det inte bara BRICS problem, utan minst lika mycket USA:s inneboende styrka både militärt och ekonomiskt, som säkerställer att BRICS-länderna och deras valutor inte kan ta över världen.

USA står dessutom bättre förberett att dra nytta av AI än någon BRICS-ekonomi, ekonomier som trots allt i mångt och mycket är underutvecklade med små IT-sektorer.

Att USA har interna problem är det återigen ingen som bestrider. Faktum är dock att alla som satsat emot USA de senaste 100 åren har förlorat. Det finns goda skäl till det, och ingenting idag tyder på att BRICS kommer att kunna rubba den rådande världsordningen.

Läs även: Törnvall: EU:s nya påfund är ett hot mot vår välfärd