Hoten från EU:s federalister mot vårt sätt att bedriva våra viktigaste näringar i Sverige verkar fortsätta utan slut. Det senaste påfundet i form av EU:s Naturrestaureringslag beskrivs av beställarna som en fortsättning på unionens Art- och habitatdirektiv. Ett direktiv som redan orsakat stora problem i Sverige, med den helt felaktiga klassningen av vargen som hotad och strikt skyddad enligt bilaga 4 till direktivet. En klassning som nu äntligen börjat ifrågasättas av allt flera länder inom EU.

Läs även: Törnvall: Säg nej till EU:s planer för svensk skogsindustri

Förslaget om naturrestaurering röstades igenom efter ett antal ändringar i sista stund av Europaparlamentet den 12 juli 2023. Resultatet betecknades av de politiker på vänsterkanten som röstade för, som en grön seger. Tidningarnas Telegrambyrå skrev bland annat följande i en faktaruta om lagen:

”EU-kommissionen lade i juni 2022 fram sitt förslag till naturrestaureringslag i syfte att ordna en ”fortsatt och hållbar återställning av en motståndskraftig natur med biologisk mångfald”. Målet är åtgärder som totalt täcker minst 20 procent av EU:s land- och vattenyta år 2030 och samtliga ekosystem som behöver återställas till år 2050.

Bland annat föreslogs att andelen grönytor i städer ska ökas med minst tre procent till 2040 och fem procent till 2050. Varje medlemsland ska uppnå en rad förbättringar när det gäller allt från mängden fjärilar och fåglar till andelen skogar med träd i olika åldrar”. ”Avslutande kompromissförhandlingar kan nu inledas med ministerrådet i hopp om en slutlig överenskommelse under hösten”.

I den mån lagen tvingar oss att förändra vårt sätt att bedriva vårt moderna skogsbruk minskar den våra möjligheter att kunna bibehålla vårt välfärdssamhälle.

Skogen och skogsindustrin är nämligen Sveriges ojämförligt viktigaste basnäring och inkomstkälla, tillika en livsviktig arbetsgivare på landsbygden. Även vår redan idag farligt låga självförsörjningsgrad för livsmedel torde minskas ytterligare, när en ”motståndskraftig natur med biologisk mångfald restaureras och återställs” – till vad kan man undra - genom politiska majoritetsbeslut i ett maktfullkomligt EU. Rysslands stopp för ytterligare spannmålsleveranser från ”Europas kornbod”– Ukraina – gör dessutom EU:s krav på lägre produktionsytor för grödor i övriga Europa helt omöjliga att begripa.

Debatten om hur skogsbruket bör bedrivas har mest handlat om alternativen: Moderna avverkningar av större ytor med direkt återplantering, eller den gamla metoden med succesiv avverkning av utvalda mogna träd. Endast en procent avverkas idag på gammalt vis. Skogsägarna kan räkna, de satsar givetvis på den bästa avkastningen från sina egna tillgångar.

Vi har de senaste nittio åren, med moderna metoder, lyckats bygga upp en skogsindustri i världsklass på avkastningen från skogen, samtidigt som volymen skog i landet har fördubblats. Skogsprodukternas exportintäkter ger allra mest netto i handelsbalansen: Cirka 95 miljarder om året till landets försörjning. Omställningen, som skulle ta minst 80 år att genomföra, tvingar skogsbruket tillbaka till 1800-talsmässiga former. Att invänta detta kommer de flesta skogsägare inte att klara av. Istället kommer vi sannolikt att tvingas drastiskt montera ned välfärden i Sverige.

Läs även: Törnvall: ”Muttis Energiwende” vid vägs ände

Ett av världens bäst utvecklade energisystem, i god balans mellan väl underhållen kärnkraft och vattenkraft, har slagits sönder. Till oerhörda och i Sverige helt onödiga kostnader, för att satsa på väderberoende sätt att producera sekunda el med vind och sol. Denna galenskap har redan negativt påverkat investeringsplaner för ny elintensiv industri, framförallt i södra Sverige.

Nuvarande överproduktion av icke planerbar el från vindkraften när det blåser mycket som det gjort i år, leder till att alla producenter till och med ibland får betala, för att bli av med elen. Detta ökar inte direkt intresset för nya och nödvändiga stora investeringar i reglerbar elproduktion.

Ytterligare ett hot mot vårt av politiska beslut redan hårt prövade folk, är de ökande priserna för biobränsle. Vi skall inte, enligt klimatreligionens apostlar, avverka skog i Sverige för att elda upp biomassan i kraftvärmeverk. Varifrån skall vi då få den? Det finns rimligen gränser för hur mycket sopor vi kan importera från övriga Europa och elda upp i Sverige. Rysslands enorma tillgångar av biomassa från den ändlösa skogen kan vi inte köpa på grund av sanktioner mot landets krigföring i Ukraina.

Sammantaget leder knappheten till att priserna på tillgängligt biobränsle nu ökar. Kraftvärmeverken måste givetvis i sin tur höja priset på fjärrvärmen mot konsumenterna, som inte kan byta sättet att värma sina hus. Det kan därför bli riktigt tufft med ekonomin framåt hösten, även för fjärrvärmekunderna i våra tätorter.

Klåfingrigheten i EU mot det svenska skogsbruket är en del av den verklighet vi tvingas leva med i Sverige idag. Till stor del inspirerad och dikterad av den nya klimatreligionens apostlar i EU och på hemmaplan liksom av politiskt tillsatta tjänstemän i våra ansvariga departement och myndigheter.

Vad regeringen kan komma att göra åt alla hot är svårt att sia om. Vi kan bara hoppas och tro på att de folkvalda vågar och orkar genomföra det tidskrävande och viktiga arbetet med att stärka förtroendet internationellt för Sveriges förmåga, att klara av sina svårigheter. Kronans nuvarande alltför låga värde mot andra valutor, beror mest på omvärldens bristande förtroende för Sveriges vilja och förmåga till nödvändig förändring.

Hotet mot vår välfärd och vår självförsörjningsgrad för livsmedel från EU:s nya Naturrestaureringslag är allvarligt. Ännu ett ”stölleprov”, som drivs av klåfingriga och uppenbart om svenska förhållanden okunniga politiker och byråkrater i EU. Den nya tidens urbaniserade makthavare, som utan att bry sig om konsekvenserna, inte kan låta bli att försöka reglera våra liv in i minsta detalj.

En riskabel utveckling, som vi måste kunna begränsa skadeverkningarna av. Innan Sverige har förvandlats för långt ifrån ett fungerande välfärds- och industrisamhälle, mot ett reservat för ”allt från mängden fjärilar och fåglar, till andelen skogar med träd i olika åldrar”.

Läs även: DEBATT: EU som politikeradelns köttgryta har ingen framtid