Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch gjorde nyligen ett uppmärksammat uttalande om Sverigedemokraternas historia och partiets ”rötter i nazismen”. Uttalandet om SD var minst sagt missvisande, men mest intressant var ändå inte vad Ebba Busch sa om SD:s historia, utan vad hon sa om sitt eget partis. Ebba Busch hävdade nämligen att Kristdemokraterna grundades som en motpol mot nazismen. Detta är ren lögn.

Läs även: DEBATT: Ebba Busch måste kliva ur Ulf Kristerssons skugga

Eftersom bara Sverigedemokraterna fått sin historia granskad i massmedia, så vet de flesta svenskar lite eller inget om hur de andra partierna grundades, eller vad som drev deras grundare. Kristdemokraterna grundades 1964. Partiet grundades inte för att man var oroliga över att nazister var på väg att ta över Sverige, utan som en reaktion mot sekulariseringen av Sverige, och då i synnerhet mot den dåvarande regeringens förslag att avskaffa kristendomsundervisningen.

Kristendom hade sedan urminnes tider varit ett separat ämne i svenska skolor, men i början av 1960-talet ville Socialdemokraterna att kristendom skulle jämställas med de andra religionerna i gymnasieundervisningen. Detta ledde till ett uppror bland kyrkligt sinnade svenskar, och över 2 miljoner (!) namnunderskrifter samlades in för att bevara kristendomens särställning i skolan. Socialdemokraterna, som vid det här laget prenumererat på makten i 30 år, brydde sig såklart inte ett dugg.

Ilskan över Socialdemokraternas arrogans växte ute i frikyrkorna, och denna ilska mynnade ut i att Kristdemokraterna bildades för att företräda kristnas politiska intressen.

Vad Ebba Busch egentligen pratar om är såklart de tyska Kristdemokraterna (CDU) som grundades av Konrad Adenauer kort efter Andra världskriget, och som mycket riktigt tog kraftigt avstånd från nazismen och arbetade hårt för att avnazifiera Tyskland. Adenauers parti var från första början ett allmänborgerligt parti, och inte som KD en intressegrupp för kyrkobesökare.

De svenska kristdemokraterna hade inget som helst samarbete med de tyska, och såg inte heller Västtyskland (där Adenauers parti styrde) som en förebild. Till skillnad från de tyska Kristdemokraterna som var drivande i att grunda det som idag är EU, så var de svenska Kristdemokraterna från början tydliga EU-motståndarna. Till skillnad från de tyska Kristdemokraterna som redan från början var ett högerparti, så var de svenska Kristdemokraterna ursprungligen ett utpräglat mittenparti. Faktum är att om du frågat en av de frikyrkotanter eller -gubbar som grundade KD 1964 vem Adenauer var, så hade han eller hon förmodligen gissat att det var någon sorts bakelse.

Som salt i såret på Ebba Buschs historieskrivning kan man här tillägga att Adenauers ideologi – kristdemokrati – inte ens var Kristdemokraternas ideologi från början. Ursprungligen hette partiet som många säkert minns Kristen Demokratisk Samling. Det var först mot slutet av 1980-talet som man, i ett försök att nå ut till en större målgrupp väljare, på allvar började prata om ”kristdemokrati” istället för bara om kristendom. Som en del av denna strategi bytte man 1987 namn till Kristdemokratiska Samhällspartiet, och 1996 till Kristdemokraterna.

Läs även: Sundeen: Kristet lidande i medveten medieskugga

Det är tydligt att Ebba Busch skäms över Kristdemokraternas historia, och att hon därför gärna vill skriva om den och koppla den till den helt orelaterade tyska kristdemokratins historia. Men man kommer ändå inte runt att man är ett parti grundat över kyrkkaffet.

Frågan är varför man skäms? I min mening tyder det mesta på att man hade rätt från början: Slopandet av kristendomen som separat ämne var ett viktigt första steg mot påtvingande mångkulturalism. Givetvis ska skolan inte säga åt eleverna vad de ska tro på, men för att förstå svensk historia, kultur och litteratur så måste man åtminstone ha en grundläggande förståelse för den religion som ändå präglat Sverige i tusen år.

Att kristendomsundervisningen avskaffades bidrog till att göra svenskarna till ett alltmer rotlöst folk, mer mottagliga för invandring från länder med för den svenska kulturen främmande religioner. Och mindre motståndskraftiga mot de idéer och traditioner som dessa främmande religioner – främst då islam – förde med sig. Alla religioner var ju ändå lika bra, eller hur? Det hade man ju fått lära sig i skolan.

Läs även: Nordling: Efter valet – den breda mitten trots allt?

Det är inget som säger att ett parti för evigt måste vara bundet av sin historia. Kristdemokraterna är idag inte bara ett parti för pingstvänner, precis som Centerpartiet inte längre bara (eller överhuvudtaget) är ett parti för bönder. Frågan är dock vilket existensberättigande Kristdemokraterna i längden kommer att ha om man, istället för att omfamna sin unika historia och roll som den svenska värdekonservatismens bevarare, skäms för densamma.

Detta är något Ebba Busch borde fundera på innan hon försöker skriva om partihistorien för att passa nutida mediers värdegrund. Den som gifter sig med tidsandan blir ju som vi alla vet snart änka.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. Twitter: @Nationstatist