Under denna bistra vinter som karaktäriserats av rekordhöga el- och bränslepriser har många högersympatisörer uttryckt frustration över att Magdalena Andersson och hennes socialdemokrater fortsatt att stiga i opinionsmätningarna. Samtidigt tröstar sig många av dem med att energikrisen åtminstone kommer leda till att Miljöpartiet åker ur Riksdagen i höst. Jag vill dock hävda att Socialdemokraterna faktiskt kommer att få betala ett högt politiskt pris för elchocken, medan MP – tyvärr – inte lär påverkas nämnvärt.

Men om nu Socialdemokraterna kommer att få betala ett politiskt pris, varför har de inte redan behövt göra det? Kort sagt beror det på att det trots alla skriverier är långt ifrån alla svenskar som påverkats av de skyhöga elpriserna. Ungefär hälften av svenskarna har fast elpris. Därtill ska läggas att en del av de som bor i hyresrätt har elen inkluderad i hyran. Slutligen får inte alla sin elräkning varje månad, och många av de som exempelvis betalar en gång per kvartal har inte hunnit få sina elchocker – förlåt, elräkningar – än.

Läs även: Gustavsson: Gärna elprissubvention – men först en rejäl reform

Saken är den att väldigt många fasta elavtal kommer att hinna gå ut innan valet. Och när konsumenterna med utlöpande avtal ska teckna nya så kommer de upptäcka att det fasta elpris elbolagen då kommer att erbjuda, kommer att vara flera gånger högre än det pris de har idag. Över vintern har elbolagen nämligen förlorat enorma summor på alla de kunder som haft fasta avtal och betalat typ 50 öre/kWh när marknadspriset – alltså det rörliga priset – varit sju gånger högre.

När avtalen ska förnyas så kommer elbolagen att ta igen denna ekonomiska ”skada”, och det med besked.

Jämför med att binda räntan på ett lån: Om du binder räntan på fem år, och den rörliga räntan i slutet av femårsperioden ligger högt över din bundna ränta, så kommer du med största sannolikhet att få en mycket högre ränta om du försöker binda räntan på nytt. Fasta avtal är ju inget en bank eller elbolag erbjuder som någon form av välgörenhet, utan det handlar om affärer – du betalar ett högre pris i utbyte mot stabilitet. Om ditt pris inte är högre, alltså om det rörliga priset/räntan i snitt är högre än ditt pris, så går det inte ihop sig ekonomiskt vare sig för banken eller elbolaget.

Att de rörliga elpriserna sjunker på våren och sommaren spelar ingen roll i sammanhanget. Elbolagen vet nu att de måste gardera sig inför vintrar likt denna när Sveriges och Europas allt mer osäkra elförsörjning skapar höga toppar i priskurvorna. Drygt 85 procent av svenskarna bor i Elområde 3 eller 4. Det är idag dubbelt så dyrt att teckna fast elprisavtal som det var för bara ett år sedan i Elområde 3, och nästan tre gånger så dyrt i Elområde 4. Den person vars fasta elavtal löper ut under det här året kommer kort sagt åka på en rejäl prischock.

Exakt hur många av de cirka hälften av de elavtal som är fasta och som kommer att löpa ut innan valet i september finns det mig veterligt inga siffror på. Men de är helt klart tillräckligt många för att hålla energifrågan vid liv och på agendan under hela valåret. Detta vet Socialdemokraterna bevisligen om, att döma av deras besynnerliga kavalkad av panikartade utspel, som ju inte direkt ger intrycket av ett parti som känner sig förvissade om valsegern.

Läs även: c

Ovanpå allt detta ska vi komma ihåg att företagen också fått högre elpriser. När företagen får större driftskostnader, så måste de höja priserna på sina varor och tjänster för att kompensera. Det blir alltså konsumenterna som får betala för företagens elchock, och detta i form av inflation. Detta tillsammans med att många företag lär tveka inför att expandera och anställa ny personal kommer att bli ett sänke för Socialdemokraterna under valåret.

Nu ställer sig säkert många frågande till varför jag inte tror att Miljöpartiet kommer att drabbas politiskt, om nu läget är så dystert. Svaret är att Miljöpartiets kvarvarande cirka 4 procent av väljarkåren är en rätt… speciell skara. Vi talar alltså om de cirka fyra procent av befolkningen som fortfarande stöder Miljöpartiet efter flyktingkrisen, efter fiaskot med IS-återvändarna, och nu senast efter att man gjorde cirkus av regeringsbildningen.

Läs även: Skogkär: Åtminstone energipolitiken var bättre förr

Miljöpartiets väljare är en salig blandning av studenter, höginkomsttagare på Södermalm, och klanröstare. Alla har det gemensamt att de inte delar vanliga svenskars verklighet, och därför finns det ingen anledning att tro att sånt som påverkar vanliga svenskars verklighet skulle kunna få dem att ändra sig.

Om verkligheten hade kunnat övertyga miljöpartister, så hade det inte funnits några miljöpartister.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. Twitter: @Nationstatist