Facebook noscript imageGustavsson: En konservativ miljö- och klimatpolitik
John Gustavsson
Krönikörer
Gustavsson: En konservativ miljö- och klimatpolitik
Extinction Rebellion är klimataktivister med en något apokalyptisk syn på klimatförändringar. Foto: Henrik Montgomery/TT
Extinction Rebellion är klimataktivister med en något apokalyptisk syn på klimatförändringar. Foto: Henrik Montgomery/TT

Koldioxidutsläppens påverkan på klimatet var känd redan ett sekel innan ideologer tog över mycket av universitetsundervisning och media. I en serie krönikor söker John Gustavsson formulera en konservativ miljö- och klimatpolitik, och i del ett behandlas tänkbara konsekvenser av klimatförändringarna för Sveriges del.

En värmebölja har sköljt över stora delar av Europa den senaste månaden. Debatten om global uppvärmning har aktualiserats efter att ha hamnat i skymundan sedan vinterns rekordpriser på el, som följdes av Rysslands invasion av Ukraina. Många högerväljare är skeptiska till global uppvärmning, och högerns alternativa förslag till klimatpolitik kretsar nästan uteslutande kring kärnkraft – jag är själv en varm kärnkraftsanhängare. I den här artikelserien tänker jag framföra ett antal mer eller mindre radikala förslag som kan forma grunden för en omfattande konservativ klimat- och miljöpolitik. Först måste vi dock fråga oss hur allvarligt problemet med klimatförändringar är.

Läs även: Nordling: Borde vi oroa oss över klimatet?

Svaret är lite mer komplicerat än vad både skeptiker och alarmister framställt det. Om vi börjar med huruvida global uppvärmning överhuvudtaget orsakas av människor: Global uppvärmning har visserligen blivit en politisk fråga och en snackis i media först de senaste årtiondena, men redan 1896 publicerades den första forskningen som visade att koldioxidutsläppen, som ju ökade dramatiskt under 1800-talets industriella revolution, skulle göra jorden varmare.

Redan några årtionden tidigare hade man förstått att koldioxid och andra ”växthusgaser” gör jorden varmare än den utifrån astronomi och baserat på planetens avstånd från solen ”borde” vara, och sakta men säkert började man lägga ihop pusselbitarna. Att mänsklig aktivitet orsakar global uppvärmning är således ingen idé som uppfanns av FN, klimataktivister eller någon annan politisk rörelse, den är baserad på forskning som bokstavligen går sekel tillbaka i tiden, från långt innan universiteten togs över av vänsterliberaler.

Läs även: DEBATT: Säker energitillgång och klimat kräver utbyggd kärnkraft

Med det sagt så är det samtidigt självklart så att allehanda vänsterrörelser använt och överdrivit den globala uppvärmningen för politiska syften, där man fokuserat på att lyfta fram worst case-scenarion, istället för de mest troliga scenarierna som politiken rimligtvis borde baseras på.

Faktum är dessutom att Sverige och våra grannländer inte lär drabbas särskilt mycket av de direkta effekterna som den globala uppvärmningen kommer att få. Miljörörelsen framställer klimatomställningen som något vi bör genomföra av ren självbevarelsedrift, men Sverige ligger väldigt bra till för att inte drabbas särskilt mycket av uppvärmningen. Dels för att vårt klimat är så pass kallt att det ska mycket till innan det blir outhärdligt varmt, men mest för att vi är ett första världen-land.

Om havsnivåerna skulle börja stiga drastiskt och svenska kuststäder börja krypa ner under havsnivån, så har vi råd att bygga dammar. I värsta fall har vi till och med råd att evakuera människor. Vi har dessutom råd att installera luftkonditionering i hela landet, något som jag flera gånger nu under värmeböljan önskat att vi redan gjort.

Missförstå mig inte: Allt det jag pratar om skulle bli väldigt dyrt, och skulle garanterat leda till antingen en högre statsskuld eller dramatiska nedskärningar inom välfärden. Men för Sverige är klimatförändringarna likväl inget existentiellt hot. Detta gäller faktiskt så gott som alla första världen-länder, något som också reflekteras i långa räntor: Om det fanns en seriös risk att västvärldens kuststäder skulle befinna sig på havets botten om 30 år, så skulle bankerna vara minst sagt skeptiska till att ge 30-åriga bolån till hus i de städerna. Inga banker vare sig i Sverige eller något annat land har räknat med dramatiska klimatförändringar när de satt sina bolåneräntor och utlåningsvillkor, helt enkelt för att risken att klimatförändringarna översvämmar just våra kuster eller gör våra städer obeboeliga är försvinnande liten.

De indirekta effekterna av klimatförändringarna är dock betydligt värre för vår del. Väldigt få svenska företag har längre några större lager, utan föredrar istället att köpa in allteftersom de använder eller säljer vidare produkterna, enligt det så kallade just-in-time. I en värld där naturkatastrofer blir allt vanligare kommer distributionskedjorna att stå stilla oftare och längre perioder, och flera varor kommer då inte att gå att köpa överhuvudtaget.

Tvärtemot det intryck man får av Miljöpartiet så har antalet dödsoffer från naturkatastrofer globalt faktiskt minskat stadigt i över hundra år. Problemet är att naturkatastrofer, även om de inte dödar, ändå har en förmåga att få transporter att stå stilla. I takt med att torka blir allt vanligare i de sydliga länder från vilka vi i Sverige importerar en stor del av vår mat, så kommer dessutom livsmedelspriser och tillgänglighet att påverkas. Inte minst låginkomsttagare kommer att drabbas av detta.

Den andra, indirekta konsekvensen av klimatförändringarna är att antalet asylsökande drastiskt kommer att öka. Jag är tveksam till begreppet ”klimatflykting” eftersom den övergripande majoriteten av dessa asylsökande inte kommer att ha juridiskt giltiga skäl att söka asyl, men likväl pratar vi om en anstormning av människor. Många ”klimatflyktingar” kommer, som ett resultat av Sveriges generösa invandringspolitik de senaste årtiondena, redan att ha släkt och vänner i Sverige, vilket kommer att göra Sverige till en populär destination även för nästa flyktingvåg.

Läs även: DEBATT: Klimatalarmismen saknar stöd i IPCC-rapporterna

Sammanfattningsvis så är klimatförändringar ett verkligt, om än överdrivet hot. Lyckligtvis är detta ett hot som kan hanteras utan vindkraft, och utan att vi tvingas bli veganer eller ens acceptera skyhöga skatter på allt ifrån plastpåsar till bensin. Med start i nästa del i denna serie kommer jag att förklara vad vi bör göra istället.

John Gustavsson

Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet.
Skriver även på sin egen substack The Hepatica
Twitter: @Nationstatist