Miljöpartiet använder klimatalarmisn till att skrämma upp röster inför valet. Men deras sätt att tolka klimatdata är ologiskt, och den faktiska uppvärmningen bör kunna avvärjas med befintliga åtgärder, skriver Danne Nordling.
Hur oroliga borde vi vara inför den globala uppvärmningen? Det går inte att undvika intrycket att vissa politiska partier försöker utnyttja ”klimathotet” för att skrämmas och på så sätt vinna röster inför valet i september. Sålunda skrev åtta miljöpartister i Dagens Industri att den globala temperaturen ökar på ett alarmerande sätt:
Det går knappt en dag utan att media rapporterar om nya värmerekord världen över. Om hur vår värld värms upp i en allt snabbare takt. Om hur klimatet förändrar samhällen och hela länder till obeboeliga. (DI 6/7-22)
Läs även: Sandström: Det enögda klimatevangeliet i public service
Men är detta sant? Bakgrunden till diskussionen om uppvärmningen är Parisavtalet från 2015, som sätter som mål att temperaturen inte borde öka mer än två grader, och helst inte mer än 1,5 grader, räknat från förindustriell nivå. För att uppnå detta krävs kraftiga minskningar av de mänskliga koldioxidutsläppen som dock inte preciseras.
Sedan 1850 har den globala temperaturen vid jordytan ökat med ca 1,1 grader, vilket framgår av nedanstående diagram:
Temperaturökningen har dock till viss del berott på naturliga förändringar, eftersom det först var kring 1950 som utsläppen av koldioxid började öka avsevärt. Diagrammet visar också att temperaturökningen tycks ha avstannat under den senaste tiden vilket även bekräftas av den detaljerade satellitmätningen från universitetet i Alabama (UAH). Serien börjar 1979 och avser lufttemperaturen närmast jordytan och brukar redovisas av PhD Roy Spencer:
Det verkar inte som om de åtta miljöpartisterna ger en sann bild av hur temperaturen globalt stiger i ”en allt snabbare takt”. Temperaturen står nu stilla med fluktuationer kring en ökning med ca 0,5 grader sedan början av 1980-talet.
Läs även: DEBATT: Klimatalarmismen saknar stöd i IPCC-rapporterna
Och med Miljöpartiets sätt att hantera temperaturdata skulle någon omvänt kunna säga att på 2,5 år har temperaturen sjunkit med 0,3 grader – alltså en årlig trend på minus 0,12 grader. På 10 år skulle vi i så fall vara tillbaka till förindustriell nivå för den globala temperaturen.
Det är tacknämligt att klimathotsskeptikerna avstår från en sådan buskisagitation. Men klimatalarmisterna tycks oemotsagt kunna komma med rena skrämselpropagandan. Borde inte någon säga emot? Klimat och väder är inte samma sak.
Läs även: Per Bolund i Almedalen – Klimatet och ödesvalet
Så till den inledande frågan: hur oroliga borde vi vara?
Satellitmätningarna visar en trend sedan 1979 på 0,13 graders ökning per decennium. Detta skedde under en period då inte mycket gjordes åt utsläppen. Om vi bortser från den senaste tidens temperatursänkning räcker en trend på 0,15 graders temperaturökning per år för att vi år 2050 ska få en ökning på 1,5 grader sedan förindustriell nivå.
Nog borde de kommande klimatpolitiska åtgärderna kunna motverka denna modesta ökning?