Drygt ett par veckor efter valet är det såklart få som har tid eller lust att tänka på valet om fyra år, eller på hur det politiska klimatet kommer att förändras och politiska strategier läggas om under de kommande åren. Redan nu står ändå en sak klar: Socialdemokraterna kommer av allt att döma att få det tufft att formulera sitt budskap i nästa valrörelse 2026.

Läs även: Skogkär: Den homeopatiska fascismen

I över ett årtionde har man kampanjat på att hålla SD borta från inflytande. Så vad ska man göra nu när SD får inflytande, om det nu skulle visa sig att detta inte var så farligt? Om vi säger att vi når 2026 utan att riksdagen brunnit ner, demokratin avskaffats och andra vänsterliberala skräckscenarion inte infriats, vad ska man kampanja på då?

I Sverigedemokraternas valmanifest utlovade man bland annat förbud mot tiggeri, utvisning av kriminella, och dubbla straff för gängkriminella. Låt oss säga att de vallöftena infrias. Ska Socialdemokraterna då 2026 gå till val på att ändra tillbaka på allt det där? Tänk er socialdemokratiska valaffischer med texter som:

”Rör inte min förnedringsrånare”
”Tillbaka med tiggarna utanför ICA”
”Låt våldtäktsmännen stanna”
”Sänkta straff för Shottaz”

Min magkänsla säger att detta troligen inte skulle gå hem i stugorna. Nu kontrar säkert någon med att dessa tänkta valbudskap ju är politik som sossarna redan står för, och som man indirekt kampanjat för redan under denna valrörelse. Visst. Men skillnaden är att skamligt låga straff, tiggare och uppehållstillstånd åt våldtäktsmän idag är normaliserat – det är rådande status quo. Det är skillnad mellan att kampanja för det som idag är status quo, och att vilja ändra tillbaks till detta status quo efter att det, om fyra år, inte längre är status quo.

Vad ska då Socialdemokraterna göra? Ett första alternativ kan vara att försöka ta äran för högerregeringens framgångar. Hävda att det minsann var Socialdemokraterna som började skärpa straffen och strama åt invandringen, eller alternativt att minskningen i brott, som vi garanterat kommer att se, beror på de förebyggande åtgärder som Socialdemokraterna sjösatte under sina sista år vid makten. Om vi exempelvis skulle ha färre sexualbrott år 2026 än vi har nu så kan det säkert härledas till Dan Eliassons ”Tafsa inte”-armband, som äntligen fått effekt cirka tio år efter att de lanserades.

Ett av många problem med denna strategi är att Socialdemokraterna återigen om fyra år kommer att gå till val tillsammans med både Miljöpartiet och Vänsterpartiet i släptåg, två partier som är mindre benägna att ta åt sig äran för och lova att bevara politik som fått följder som de på fullt allvar ser som ren fascism. Vidare skulle denna strategi garantera ytterligare rösttapp till Partiet Nyans, eftersom Socialdemokraterna ju skulle ta äran för politik som är oerhört impopulär bland partiets utlandsfödda kärnväljare.

Läs även: Korn: Mångkulturalismens logiska kullerbytta

Ett annat alternativ för Socialdemokraterna vore att gå flera steg åt vänster inom den ekonomiska politiken, och skifta fokuset till välfärdspolitik. Istället för att ta kampen om vem som är bäst på brottslighet och migration, så kan man försöka få debatten i valkampanjen att handla om vem som kan ge högst bidrag och vilken sida som är bäst på att sätta dit rika skattesmitare. Eftersom Sverige under de kommande fyra åren säkerligen kommer att se en åtstramning inom åtminstone vissa områden av välfärden, exempelvis genom bidragstak, så har detta budskap faktiskt viss potential att locka väljare.

Problemet är återigen Socialdemokraternas samarbetspartners, i detta fall Centerpartiet, vars ekonomiska politik som bekant ligger tydligt till höger. Ju mer Socialdemokraterna försöker få debatten 2026 att handla om radikala skattehöjningar, nationaliseringar och välfärdsreformer, desto mer kommer valkampanjen att handla om oenigheten inom oppositionen och att Socialdemokraterna faktiskt inte har ett regeringsunderlag.

Vad återstår då i den socialdemokratiska kampanj-verktygslådan? Jo, total förnekelse. Eftersom SD-hatet är det enda som förenar oppositionen, så fortsätter man helt sonika att tralla på samma melodi under valkampanjen 2026: Visst, SD kanske inte avskaffat demokratin ännu, men de kommer definitivt att göra det vilken dag som helst nu. OK, vi har haft SD vid makten i fyra år och Sverige har fortfarande inga koncentrationsläger, inte ens i Sölvesborg, men snart så byggs de. Visst, vi kanske fortfarande har fria medier, men om högern får fyra år till, då så ska ni se att Riks flyttar in i Aftonbladets redaktionslokaler.

Tyvärr är den sistnämnda strategin den Socialdemokraterna mest troligt kommer att välja. Vänstern, ledda av Socialdemokraterna, lär 2026 ha förvandlats till en ny typ av domedagssekt som ständigt inväntar en högernationalistisk apokalyps som aldrig infaller. Datumet för domedagen kommer ständigt att skjutas på framtiden, men följeslagarna i Magdas Vittnen kommer såklart inte att tappa tron för det.

Frågan är om majoriteten av väljarna om fyra år verkligen kommer att låta sig skrämmas av en apokalyps som ju då redan skulle ha skett, eller om de kommer att vilja fortsätta på inslagen linje. Jag tror och hoppas på det sistnämnda.

Läs även: Hjort: Inlåsta gärningsmän begår inte brott