En invandring som leder till ökad kriminalitet och en överbelastad välfärdsstat skapar inte framtidsoptimism eller en vilja att sätta barn till världen. Och vårdkrisen kan möjligen underlättas med villkorade gästarbetarvisum, men inte med generellt ökad immigration, skriver John Gustavsson.
Behöver Sverige invandring? Argumentet alla anhängare av liberal invandringspolitik faller tillbaka på lyder att även om invandring skapar problem, så behöver vi den eftersom våra egna födslotal är så låga och vår befolkning åldras i snabb takt. Ligger det något i det? Det stämmer att befolkningen åldras. Tyvärr lär invandring inte lösa det problemet. Det finns nämligen anledning att tro att invandring minskar födslotalen bland den inhemska befolkningen.
Läs även: DEBATT: Demografi, kultur och värderingar hänger ihop
Detta beror på flera anledningar. Den första är att brottslighet tenderar att leda till att människor inte skaffar barn. Det är helt enkelt inte roligt att uppfostra barn när man inte känner att de är trygga och att man kan skydda dem från världens faror. I takt med att kriminaliteten växer så känner allt fler svenskar på det viset, och det får en negativ effekt på hur många barn som föds. Vem vill sätta barn som riskerar att förnedringsrånas till världen? Vem vill skaffa barn, när närmaste lekplats blivit en brottsplats? Brottslighet beskär barns möjlighet att utvecklas och självständigt få utforska sin omgivning. Det går inte att låta barnen cykla runt vart de vill i kvarteret om gängkrig råder.
Det andra skälet är välfärdsstaten. Förlossningsvården är kanske det bästa exemplet på hur välfärdsstaten för föräldrar urholkats. När allt fler får allt längre till närmaste förlossningsavdelning så blir det också mindre attraktivt att skaffa barn. Fler barn per klass och fler stökiga barn vars föräldrar (ofta från främmande kulturer) inte har pli på dem gör också föräldraskap oattraktivt. För att inte tala om de långa köerna som uppstått för att få tillgång till BUP, till talpedagoger och barnsjukvård i största allmänhet. Den oansvariga invandringspolitiken har lett till en belastning av välfärden, och detta har en indirekt negativ effekt på födslotalen.
Forskning från USA har påvisat det negativa sambandet mellan antalet födda barn till den inhemska befolkningen och andelen invandrare. Då bör det påpekas att invandringen till USA, som ju huvudsakligen är från Latinamerika, inte alls fört med sig samma kulturkrockar som i Sverige (även om den såklart inte varit problemfri). Utan att ha exakta siffror är det mycket möjligt, i mitt tycke troligt, att sambandet är ännu starkare här.
Det går till och med att föreställa sig scenarion där invandring skapar en ond cirkel: Låga fertilitetstal används för att rättfärdiga en generös invandringspolitik. Denna politik sänker fertilitetstalen ytterligare, vilket i sin tur kräver ännu fler invandrare längre fram. Detta gäller i synnerhet om invandringen och den otrygghet den för med sig också skulle öka utvandringen av människor födda i Sverige.
Läs även: Brinkemo: Demografiska revolutioner genererar skenande våld
Om vi ska zooma ut lite, så skulle jag också vilja hävda att idén att vi behöver invandring för att klara en åldrande befolkning bygger på ett grundläggande missförstånd: Sverige har inte och kommer aldrig att få brist på människor som så, och ”fler människor” löser dessutom inte i sig självt de problem som uppstår när befolkningen åldras. En åldrande befolkning innebär dock brist på vård- och omsorgspersonal.
Denna typ av brist löser man genom särskilda visum för människor utbildade och kvalificerade inom vård- och omsorg, visum som ger dem rätt att arbeta endast inom vård- och omsorg och som upphör att gälla om de säger upp sig eller avskedas. Flera länder erbjuder redan den här typen av visum. Att bara låta människor komma in i obegränsad skala i förhoppning om att de ska söka sig till ”rätt” sorts jobb och inte antingen välja arbetslöshet eller välja att jobba i någon sektor där det inte råder arbetskraftsbrist, är mer än lovligt naivt.
Ett annat problem med att befolkningen åldras är att skattebasen krymper när färre människor är i arbetsför ålder. Detta är ett problem som delvis kan avhjälpas med invandring, men då gäller det återigen att det är den typen av invandring som bidrar med skattepengar istället för den typ som lever av skattepengar.
För att sammanfatta så är vår åldrande befolkning ett problem. Det är dock ett problem som kräver verkligt nytänkande, inte en återgång till en föråldrad, oansvarig migrationspolitik.
Läs även: Altstadt: Det är demografin, dumbom!
