Just nu pågår ett partiledarval i Storbritanniens konservativa parti Tories om vem som ska ersätta Boris Johnson som nyligen tvingats avgå. I dagsläget återstår fyra kandidater, och i eftermiddagens omröstning inom parlamentsgruppen kommer ännu en att försvinna, och efter onsdagens omröstning kommer det bara att finnas två kandidater kvar. När endast två kandidater återstår kommer de vanliga partimedlemmarna, cirka 160 000 inalles, att få rösta om vilken av de två som de vill se som partiets nästa ledare och Storbritanniens nästa premiärminister. Efter mycket grunnande är min slutsats klar: Tories bör välja Kemi Badenoch till ny partiledare.

Läs även: Wärnberg: Kröka inte på kontoret, Boris

Kemi föddes i Storbritannien men växte upp i Nigeria varifrån hennes föräldrar kommer. Som 16-åring sökte hon sig tillbaka till Storbritannien för att studera och under studierna var hon tvungen att jobba på McDonald’s för att ha råd med studieavgifterna. Hon valdes till parlamentet 2017 och har sedan dess gjort en snabb karriär inom partiet och tjänstgjort i olika underministerroller, bland annat som jämställdhetsminister.

Varför vill jag då se Kemi Badenoch som premiärminister?

Först och främst är hon en stark anhängare av Brexit och stödde Brexit redan innan det var en majoritetsposition bland de konservativa. Som jämställdhetsminister har hon kraftfullt tagit strid mot wokevänstern, något som gjort henne till ett hatobjekt i densamma. Hon har stoppat extrema transaktivistiska lagar som skulle låta den som självidentifierar sig som kvinna få tillgång till kvinnliga utrymmen, alltifrån omklädningsrum till kvinnojourer. En annan av partiledarkandidaterna, Penny Mordaunt, har tvärtom istället öppet stött sådana lagar.

Badenoch har upprepade gånger uppmärksammat rasismen som kommer från vänster och som hon som svart konservativ utsätts för, en rasism hon menar är den enda signifikanta rasism som återstår och accepteras i Storbritannien. Hon har hela sitt liv vägrat acceptera offerrollen och aldrig någonsin varit rädd för att bryta upp, börja från botten och göra grovjobbet som krävs för att lyckas. Hon är med andra ord precis den förebild unga britter behöver, en perfekt kontrast till den permanenta offerroll som vänsterliberaler erbjuder etniska minoriteter.

När andra politiker tävlar i att censurera ”kränkande” beteenden, så lovar Badenoch istället att uttryckligen beordra landets poliskår att sluta agera censurpolis. Vänsterliberala poliser har i många städer i Storbritannien gjort det till en vana att söka upp människor som skrivit ”kränkande” saker på Twitter för att officiellt ”varna” dessa, även om deras tweets inte är olagliga och även om inget åtal är aktuellt. Badenoch har som enda kandidat lovat att förbjuda detta.

Av de fyra kandidater som återstår är Kemi Badenoch den som tydligast tagit avstånd från ”klimatomställning till varje pris”-ideologin som tyvärr dominerat i Storbritannien även under Johnsons administration. Att som ensamt land försöka stoppa klimatförändringarna menar Badenoch är ett exempel på ”ensidig ekonomisk nedrustning”, en parallell till när brittiska vänsteraktivister under kalla kriget krävde att Storbritannien skulle avveckla sina kärnvapen utan att kräva att Sovjetunionen gjorde detsamma.

Läs även: Gustavsson: Krisen i Nordirland är EU:s fel – inte Boris Johnsons

Storbritannien borde enligt vänstern ha avvecklat sina kärnvapen, och sedan bara hoppats på att Sovjetunionen inspirerades att följa deras goda exempel, bara för att. Inte helt olikt hur vänsteraktivister idag tror att Kina kommer att kopiera vår klimatomställning om vi bara går först.

Kemi Badenoch är ärligt talat den enda kandidaten som jag är helt säker på kommer att ta tillräckligt drastiska åtgärder – i form av avskaffandet av miljöskatter – för att säkerställa att britterna inte behöver frysa i vinter.

Premiärministerkandidaten i fråga är därtill den enda kandidaten som under kampanjen tagit upp migration. De flesta kandidater är för en begränsad invandring, men Badenoch står ut som den enda som tydligt gjort invandringsfrågan till en del av hennes kampanjbudskap, och påtalat migrationens roll i Storbritanniens tilltagande bostadsbrist.

Badenoch som partiledare skulle innebära ett tydligt steg åt höger. Storbritannien måste avreglera och dra nytta av den frihet man nu har fått genom EU-utträdet. Fortfarande finns tusentals EU-regleringar kvar i Storbritanniens regelböcker, då regeringen så här långt av förklarliga skäl prioriterat pandemin över avreglering. Badenoch kommer att ändra på detta och röja upp i byråkratin.

Slutligen representerar Badenoch en nystart på ett sätt ingen annan kandidat gör. Av de fyra återstående kandidaterna har två av dem – Rishi Sunak och Liz Truss – ingått i Boris Johnsons innersta krets som hans finans- respektive utrikesminister. Jag har varit tydlig med att jag tycker att Johnson trots allt varit en bra premiärminister, men bland väljarna är det ingen merit att ha varit associerad med Johnson. För att få den nystart partiet behöver för att vinna nästa val, så måste man välja en outsider. Då återstår Kemi Badenoch och Penny Mordaunt.

Läs även: Gustavsson: Boris Johnson har varit en bra premiärminister

Även om Mordaunt har många goda kvalitéer så har hon tyvärr en lång historia av att kapitulera inför och till och med stödja wokeideologin, och hennes kampanj har knappast imponerat – hennes brist på detaljerade förslag och ständigt upprepade plattityder påminner mig ärligt talat om Annie Lööf. I det läge Storbritannien och Tories befinner sig just nu så är därför valet för mig självklart: Kemi Badenoch 4 PM.