”Låt aldrig en kris gå till spillo” är ett talesätt som populariserades av Rahm Emanuel, dåvarande president Barack Obamas stabschef. Emanuel syftade på 2008 års finanskris, som han och hans chef tänkte utnyttja för att få igenom bland annat en radikal sjukvårdsreform, som annars aldrig gått att genomföra. Många politiker, även i Sverige, har både före och efter Obama utnyttjat kriser på samma sätt. Detta har tyvärr fått katastrofala konsekvenser för allmänhetens förtroende för politikerna, och den enda lösningen är nu att politiker faktiskt låter kriser gå till spillo och inte utnyttjar dem för politiska syften.

Läs även: Lekander: Skönheten och feminismen

Att makthavare ofta använder kriser för att få igenom politik som annars inte hade gått att genomföra har varit känt sedan länge. Barack Obamas företrädare George W Bush använde 11 september-attentaten för att få igenom en övervakningslagstiftning i form av Patriot act. Här i Sverige nyttjades efterdyningarna av 1990-talskrisen till att göra om både elmarknaden och pensionssystemet. Och under den nuvarande pandemin så har regeringar världen över, ofta till synes godtyckligt, utformat såväl restriktioner som subventioner efter sina politiska intressen och ideologier.

Detta har oundvikligen lett till konspirationsteorier om att politikerna själva ligger bakom kriserna. När politiker, omedelbart efter att en kris slagit till, verkar beredda att utnyttja den för att genomföra reformer som oftast har lite eller inget med krisen att göra, så är det inte svårt att förstå att folk börjar fundera. Många spekulerade i att George W Bush låg bakom 9/11-attackerna eftersom attackerna gynnade honom politiskt och gav honom politiskt kapital att driva igenom den tidigare nämnda övervakningslagstiftningen.

Läs även: Norell: En ohelig treenighet – Ryssland, Kina och Iran

På samma sätt spekulerar många i dag i att covid-19-pandemin på något vis skulle ha varit iscensatt av våra makthavare. Detta beror till stor del beror på att dessa utnyttjade möjligheten att dela ut ”krispaket” och gav stora summor även till sektorer som egentligen inte drabbats nämnvärt av pandemin, men som makthavarna själva var positivt inställda till. Inte minst har stora summor gått till grön energi och till klimatomställningen.

Nu bör jag för tydlighetens skull säga att jag inte tror att George W Bush låg bakom 9/11, och jag tror inte heller att några politiker ligger bakom pandemin. Båda konspirationsteorierna faller ihop vid den ytligaste faktagranskning. Min poäng är inte heller att det i sig självt måste vara fel att satsa på grön energi och på klimatomställningen.

Problemet uppstår när man använder den nationella sammanhållningen som uppstår under en kris som en rökridå för att i smyg få igenom satsningar och lagstiftning utan den debatt och den granskning som de normalt sett borde föregås av, något som på sikt leder till att politikerförakt breder ut sig bland väljarna. Varje gång politiker utnyttjar kriser för sin egen politiska vinning så faller fler och fler väljare ner i konspirationsträsket.

Läs även: Brinkemo: Vi kunde ha välkomnat migranterna så mycket bättre

Lösningen är rätt enkel: När en kris infaller så bör politikerna fokusera på att lösa själva krisen, inte fundera på hur de via krisen kan avancera sina ideologiska och politiska intressen. Kris- och stimulanspaket måste av den anledningen granskas hårt, så att inga pengar avsätts till ändamål som inte rör krisen eller inte går till dem som berörts av den.
För demokratins skull måste makthavare börja låta kriserna gå till spillo.

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. Twitter: @Nationstatist