Före valet lovades dyrt och heligt att förbudet mot blyhagel inte skulle införas. Nu ser det ut att bli ännu ett sviket löfte. Regeringen måste börja ta hand om dem som valde dem och hålla sina löften.
Bly i ammunition är en fråga som har plågat jägare och skyttar i en evighet. En märklig tro, från miljöaktivister, att ammunitionen massdödar djur och förgiftar naturen har drivit fram en lagstiftning som hela tiden är nära att stjälpa mycket för jägare och skyttar.
Läs även: Hjort: Det går att trygga blyammunitionen
Nästa rond är en blyhagelförordning från EU. Den ligger nära att innebära ett förbud för hagel av bly. Orsaken är att det finns ett väldigt generöst sätt att definiera våtmarker. Med den definitionen, som ser ut att implementeras, riskerar större delen av Sverige att klassas som våtmark, med medföljande förbud mot blyhagel. Verklig våtmark, där det finns en risk för att andfåglar ska hitta och svälja blyhagel i tro att det är grus som hjälper deras matsmältning, är annorlunda. Där är förbudet i hög grad accepterat i dag.
Problemet är att definitionen av våtmark är så omfattande att större delen av landet räknas in och även där det omöjligtvis kan uppstå skador på änder. Med en nitisk tolkning av vad våtmark är så kan allt mellan diken, långvariga större pölar och antagligen helt människoskapade konstruktioner som pooler klassas som våtmarker. Eftersom förordningen inte bara förbjuder jakt eller skytte nära våtmarker utan även innehav blir frågan oerhört märklig.
Innan någon skrattar åt det absurda i att grannens pool kan påverka om man får inneha blyhagel finns skäl att lyfta en liknande tolkning. När Sverige implementerade ett av EU:s avfallsdirektiv klassades allt som människor kastade som avfall som därmed föll under direktivet. Vilket inkluderade snö från skottning av städer. Snö skulle inte bara få samlas ihop och köras bort för att smältas utan skulle omhändertas som avfall. Som tur var lyckades en europaparlamentariker få stopp på vansinnet innan någon kommun fälldes. Lösningen var att sammanställa hur samtliga EU-länder såg på snö som avfall. När Sverige visade sig vara det enda landet som gjorde en sådan tolkning blev det omöjligt att vidhålla en sådan regel.
En forskare vid Handelshögskolan, Erik Lakomaa, har ett liknande alexanderhugg. För att kringgå problemet med rättsosäkerhet om vad som gäller bör staten ta fram kartor på vad som är våtmarker.
Läs även: Intervju med Erik Lakomaa - Det finns ett hot mot svenskt skytte
Sedan kan jägare hålla sig precis inom och utom de områden som deras utrustning påverkas av. Ge också möjlighet att överklaga hur ett område ska klassas så att det finns både en transparens och rättssäkerhet i systemet.
Det skulle också påverka en bit som ofta faller bort i diskussionen om våtmarkerna och blyhagel. Områden som klassas som våtmark och därmed inkluderas i förbudet kommer att få ett annat värde än de som inte inkluderas. Jakt är viktigt för många och möjligheten att jaga eller hyra ut jakträtten påverkar markvärdet.
Det kan låta krångligt men är avsevärt enklare, rimligare och rättssäkrare än att varje jägare får gissa sig fram och chansa. Jägare är ofta extremt rädda för att göra minsta fel eftersom det kan kosta dem vapenlicenser och därmed möjligheten att jaga.
Den stora tragedin i hela frågan är att samtliga Tidöpartier före valet lovade att vansinnet skulle stoppas. Efter valet sitter man kvar med samma rådgivare som förra regeringen och kommer inte ur fläcken. Jägare och skyttar, som tillsammans är hundratusentals väljare, blev blåsta rakt av. Rörande detta kunde de lika gärna har röstat på Miljöpartiet i stället för någon av kopiorna.
Det är också märkligt att justitieminister Gunnar Strömmer kan acceptera ett sådant förslag. I praktiken innebär förslaget att en jägare som tas med blyhagel nära våtmarker måste bevisa att avsikten inte var att jaga där. I fall som grannens pool och liknande är det enkelt men det är värre om man flyttar sig i skogs- eller ängsmarken med diken, gölar eller dammar.
EU-reglerna är absurda och måste tas strid mot oavsett om det är i EU, en vägran att fullt implementera eller som ovan via en karta. EU-reglerna talar om proportionalitet för skydd av djur så det går i princip att göra en karta av de områden som i dag omfattas av ett förbud och sedan vara nöjda med det.
Men klart är att det inte går att implementera som det är tänkt.
