Det tycks finnas en röd tråd av lögner, slingrande och halvsanningar kring den blivande partiledaren för Centerpartiet. Det som började med en diskussion om gamla domar har i stället blivit en debatt om utlämnande saker i kandidatförsäkran och hur han förhåller sig till sanning generellt. För Centerpartiet blir det en allt svårare position att hantera.
När Aftonbladet intervjuade Muharrem Demirok häromdagen blev det en ganska sällsam lyssning. Faktiskt är många av hans intervjuer speciella på just det sättet. Hur han glider i frågor, ger inte klara svar och är inte ärlig. Det är kanske hans största svaghet och Centerpartiets största problem med honom som partiledare. Redan innan han väljs uppfattas han som oärlig och det kommer alltid att finnas en jakt på att hitta den där lögnen.
I intervjun säger han att han vill bedömas från sina politiska gärningar snarare än de brott som han har begått. Det går att förstå men det är precis där problemet finns. Inför valet skrev han på en kandidatförsäkran, liksom i andra val tidigare, och den är på heder och samvete. Där nämns inte hans domar.
Femte punkten i kandidatförsäkran tar upp att personen är medveten om att den kommer att ses som en offentlig person. Specifikt så skrivs det att:
”Historiska händelser som kan påverka förtroendet för mig som person kommer jag att redovisa för nominerings/valkommittén innan fastställandet av lista alternativt innan jag blir vald till uppdrag”
Observera innan ovan. Så har alltså inte skett innan han blev riksdagsledamot och inte innan han blev partiledarkandidat, utan efter detta. Det är direkt i strid mot det han skriver under på. Hans svar att detta beror på att det har varit begravt djupt inom honom är väldigt otydligt. Har han minnesluckor, förträngningar eller var det för mycket en risk att berätta om hans brott?
Punkt sju tar också upp att kandidater måste informera om det finns något som kan hota förtroendet för en person så måste det meddelas. Det gjordes inte heller och därför har mycket av diskussionen kring honom handlat om andra saker än politik. Vilket en person som är sannolik partiledare borde ha insett. Det kan tyckas svårt att ha en partiledare som varken förstår media eller opinionen.
Skulle C välja honom blir det en absurd situation kring deras kandidatförsäkran. Betyder den något i så fall? Om partiledaren kan dölja saker och vara oärlig hur ska i så fall en vanlig medlem på landet vara bunden av den? Hur valberedningen resonerade när de släppte fram en partiledarkandidat som struntar i sin kandidatförsäkran är svårt att förstå.
Läs även: Demirok ljög i kandidatförsäkran
Det som präglar opinionen är inte i första hand våldsamheten. Den ligger långt tillbaka. Däremot oärligheten finns där hela tiden. Centerpartiet kommer, om Demirok väljs, få kämpa i uppförsbacke från dag ett med att många inte litar på honom. Kandidatförsäkran och annat understryker det.
I ovan nämnda intervju tas hans våldsamhet upp. Han svarar att han inte har varit en våldsam person. Allvarligt? Två misshandelsdomar där bägge konstaterar att det skett oprovocerat och den ena sker i en skolcafeteria. När räknas man som våldsam – tre domar? Fyra? Men framförallt finns den där oärligheten där igen.
Läs även : Skallades blodig, första domen mot Demirok
Låt oss stanna lite där. Domarna är inte brott utan misstag för Demirok. Trots att misshandel kräver uppsåt och att domstolen fastslår både uppsåt och att det är oprovocerat. Det är misstag. Att kalla ett uppsåtligt brott för ett misstag är inte att visa ånger, det är att försöka förminska vad man har gjort. Att försöka släta över.
På samma sätt glider han kring skoltiden. Det var en hemsk tid säger han. Så här beskriver han på Facebook:
”Det försvarar inte mitt beteende, men jag var rädd för att gå till skolan. Rädd för att bli misshandlad, rädd för att bli rånad. Och försvarade man sig inte så råkade man illa ut, det var min verklighet. Jag hamnade i slagsmål med en annan elev, och dömdes till dagsböter.”
Ingenting tyder på att Demirok var ett brottsoffer under skoltiden. Kanske finns en dom där han är brottsoffer men den har i så fall inte blivit känd. Däremot finns det en dom som tar upp det Demirok beskriver – rädsla hos elever för att bli misshandlade. Demirok dömdes för en sådan misshandel. Observera ordvalet ”hamna i slagsmål”. Domen ger en helt annan bild. Att Demirok går fram, frågar en kille om han vill slåss, tar av sig jackan, skallar killen i ansikten så att han faller ihop och sen går därifrån utan att brottsoffret har rört vid honom. Det är inte ett slagsmål. Det är inte heller att hamna i något.
Domarna följer också samma mönster. Demirok har en helt annan uppfattning än vittnen och brottsoffer om vad som skett. Inte om små detaljer utan hela förlopp. Bitvis är det närmast underhållande. Det här är från andra domen, där han förklarar hur han ser på sin skuld:
”Muharrem Demirok har uppgett att han varken kan erkänna eller förneka gärningen eftersom han inte kan erinra sig att han har slagit eller skallat Daniel Carlsson. Om rätten skulle finna att han har slagit eller skallat Daniel Carlsson, gör Muharrem Demirok gällande att han skall anses ha handlat i nödvärn. Om rätten inte finner att en nödvärnssituation förelåg skall han ändå vara fri från ansvar för brottet jämlikt brottsbalkens 24 kap 6 § eftersom han svårligen kunnat besinna sig.”
Läs även: Andra domen mot Demirok, vakt avbröt misshandeln
I domen konstateras i stället att vittnet, en vakt, beskriver att brottsoffret var lugnt när Demirok skallade honom och därför kan inte nödvärn ha förelegat. Inte heller finns något som tyder på att Demirok kan ha trott sig vara i en situation där han behöver skydda sig. Rätten konstaterar att motivet bedöms vara att Demirok är arg på brottsoffret efter att de möts i en dörr på en toalett. Minns Demiroks ord om att han aldrig varit en våldsam person. Hamnade han igen i en situation?
Läs även: Hjort: Partiledarkandidaten och våldet
Det löper en röd tråd från hans domar till i dag och det är oärligheten. Att försöka ta en rövare och komma undan. Han chansade på en annan version av händelserna, och han chansade på att inte berätta. Vilka andra saker har han chansat på?
Allt rör inte hans brott, han har också fått frågor om politik. Kärnkraft är en av dem. Studio ett försöker få honom att svara. Han glider runt utan svar och pratar om blandning av energislag och breda överenskommelser men ger inget svar i den kanske viktigaste frågan kring energi i dag. Samma mönster finns kring vem han vill se som statsminister. I stället för att ge ett ärligt rakt svar så säger han att Kristersson är statsminister och han får förhålla sig till det. Vem han helst ser som statsminister vägrar han svara på.
Centern har ett uppenbart problem med Demirok och det är inte våldsamheten. Det är att det inte går att få raka ärliga svar ur honom. Enkla frågor som favorit som statsminister duckar han. Mer komplicerade frågor som kan vara negativa är han direkt oärlig om.
Demirok uppfattas inte längre som en ärlig person vilket kommer att göra det väldigt svårt att leda ett parti och göra överenskommelser mellan partierna. Lägg till att hans domar, hans tweets om ”vita män” kommer att förfölja honom på samma sätt som Toblerone förföljde Mona Sahlin.
Men det finns en viktig sak att ta upp redan nu. Oavsett om Demirok tvingas tacka nej till nomineringen till partiledare eller om han väljs och sen blir kortvarig så är inte problemet rasism. Det är inte rasism som undergräver hans position utan hans förhållning till sanning. Hade han för flera år sedan kommit ut, pratat om sina domar,att han lugnat sig, att han vill visa unga att det går att komma långt trots domar och annat så hade han bemöts på ett helt annat sätt. Då hade han varit ärlig, öppen och pålitlig. I stället mörkade han.
Att han, och Centerpartiet, befinner sig i den situationen är Demiroks eget val. När han chansade på att han kunde bluffa om sitt förflutna och sen tvingades berätta. Mer komplicerat är det inte.
