Folklistan presenterade sig och sin politik i en youtube-sändning med Henrik Jönsson. Jan Emanuel visade sig stå först på listan, vilket spelar en ganska stor roll. Folklistans problem tycks framförallt vara att de är för nära SD och inte erbjuder något nytt utöver personerna.
Det sägs ibland att Sverigedemokraternas problem är att de utöver migrationspolitiken är en uppfräschad variant på Socialdemokraterna från 1980. Oavsett vad man tycker om det är definitivt deras EU-politik ett undantag från den regeln.
Under de fem senaste åren, under Charlie Weimers, har SD lagt fram en radikalt annorlunda hållning till EU än de andra partierna. Uppmärksamheten har varit liten utöver enstaka, förmodligen medvetna, missförstånd om en smygpolitik för Swexit.
Läs även:Åkesson har blivit europavän
När Folklistan var hos Henrik Jönsson och presenterade sin politik var det nästan så att man kunde ana Charlie Weimers som sufflör. Att han satt bakom soffan och viskade one-liners till Skyttedal och Jan Emanuel.
Folklistan tycker att Sverige har misskött sina förhandlingar med EU. Det är en åsikt som de flesta som inte tillhör Liberalerna kan instämma i, om än från olika håll. Vad Folklistan presenterar är vagt men mycket av det ekar från det arbete som SD redan har gjort.
Skillnader finns men de rör nog snarare kunskap och taktiska bedömningar än djupare ideologiska skillnader. Där Folklistan tror sig kunna öppna hela det svenska medlemskapet för förhandling vill Weimers i stället ta det mer pö om pö, till exempel i samband med att budgeten förhandlas och Sveriges veto kan användas. Fördelen med att göra så är att det kräver mindre av regeringen.
Möjligheten för Jan Emanuel och Skyttedal att få regeringen att öppna för en diskussion om omförhandling av EU-medlemskapet är noll. För att åstadkomma det måste man ha en majoritet i riksdagen. Däremot är möjligheten att till exempel villkora en budget i EU med att säkra det svenska undantaget för snus är långt, långt större.
Politik, framförallt i EU, handlar långt mindre om att tycka rätt än om att vinna sina strider. Det avgörande är att förstå var man ska slåss och hur mycket man kan få. Är man mindre intresserad av själva besluten som tas men mer trivs i rampljuset i Sverige finns också en annan väg – att förhålla sig kritisk till EU i svensk media men att undvika konflikter i Bryssel.
Läs även: Gustavsson: Jag granskade Skyttedals röstande – häpnadsväckande resultat
Frågan om partigrupp för Folklistan tappades delvis av Jönsson under intervjun. Gruppfrågan är extremt viktig i Bryssel eftersom man förväntas att rösta med i sitt parti. Det är så partiet bygger upp möjligheter till förhandlingar. Det är enormt svårt, inte minst för små partier, att hinna gå igenom alla tusentals voteringar.
I svensk politik röstar man vanligtvis för eller emot en proposition och ibland finns tillägg och ändringar som komplicerar voteringen. I Europaparlamentet kan varje paragraf bli föremål för votering och det kan finnas många varianter på samma paragraf. Att förstå konsekvenserna av alla varianter är väldigt svårt även för stora partier så oftast glider politikerna med gruppen.
Vilken grupp Folklistan hamnar i blir därför väldigt avgörande. Skyttedal är nu på väg att kastas ut ur EPP så den gruppen är stängd. ECR, där SD sitter, vill sannolikt inte få in henne. Jan Emanuel hoppas att han kan ta en time out från Socialdemokraterna hemma men dela grupp med dem i Bryssel.
Vad man får politiskt blir därmed i princip omöjligt att veta. Vill man ha Skyttedals mer konservativa linje så måste det till röster så att Jan Emanuel först röstas in och sen Skyttedal. Om hon inte kryssar sig förbi. Vill man ha Jan Emanuels socialdemokrati så kan det bli en konservativ röst om han tröttnar efter ett par år.
Förmodligen kommer osäkerheten kring vad Folklistan står för, om de kommer in, vilken grupp och liknande frågor att göra det väldigt tufft för dem att få röster. De står och faller med personernas trovärdighet. Samtidigt är deras politik så nära SD att de kommer att bredda den kritiken och snarare ge draghjälp åt SD.
Vill en väljare ha utvärderingar av medlemskap, tuffare förhandlingar, röda linjer där Sverige lämnar EU och liknande finns Weimers med en etablerad partigrupp och ett parti som finns både hemma och i Bryssel. Varför skulle en väljare föredra nästan samma politik men med långt mindre prövade kort?
Partier som F!, Junilistan och Piratpartiet hade unika frågor som de andra partierna hade missat. Det gjorde att i ett val som många väljare tar lättare på gick det att komma in. Folklistan saknar en sådan fråga och ju hårdare de pressar upp EU-skepsis desto mer lyfter de SD:s fråga.
Men då blir frågan om väljarna ett etablerat parti med etablerade politiker i en grupp eller en oprövad politiker tillsammans med en politiker som inte har åstadkommit särskilt mycket.
Det sannolika tycks vara att Folklistan inte kommer in eller för den delen drar något parti ur Europaparlamentet. KD har två mandat och förmodligen kommer många moderater att straffa M för könstillhörighetslagen så att M får ett lägre resultat än vanligt. De rösterna kommer sannolikt att delas av SD och KD. Därmed minskar risken att det blir någon större påverkan.
Tanken med Folklistan är kul. Men partiet startas för sent, är för otydligt, har en oprövad om existerande markorganisation och är utan en fråga de är ensamma om. Det kommer att bli svårt. Folklistan står och faller med Jan Emanuel. För att det ska funka över tid krävs snarare att de floppar i det här valet och sen använder nästa mandatperiod till att bygga upp en partiorganisation.
Det får man önska dem lycka till med.
