Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch ställde till det i sociala medier när anonyma brottsoffer blandades ihop med anonyma vittnen. Hon menade att brottsoffer skulle kunna vittna anonymt när det skulle vara anonyma vittnen.

När frågan började diskuteras eskalerade det snabbt, väldigt snabbt. Det tog bara någon dag innan debatten var bortom alla proportioner. Från de första kommentarerna om ett missat tilllfälle att kommunicera blev det snabbt väldigt stort.

Delar av ansvaret är Buschs eget. Hennes kryptiska bortförklaring att misstaget beror på den mänskliga faktorn kan betyda vad som helst mellan att hon stod med skrikande barn på nyårsdagen, via en rejäl bakfylla till att det är en pressis som har gjort tabben. Att vi inte vet är en del av problemet, även om det skulle handla om att Busch tar ansvar för att en medarbetare har gjort bort henne.

Debatten kring Buschs misstag nådde astronomiska proportioner. Både text-tv och Aktuellt tar upp frågan. Är det en ny standard för att granska politiker är det väldigt positivt. Är det något som stannar vid Busch är det rejält pinsamt för Public Service. Det finns många politiker som skulle behöva regelbundna artiklar om vårdslöshet med fakta.

Debatten visar kanske framförallt på hur politisk satir har blivit omöjlig i Sverige. Inget går att blåsa upp eller vrida så att det överträffar verkligheten och blir lustigt. Svensk politik är mer skruvad än vad dikten kan bli.

Socialdemokraten Annika Strandhäll har KU-anmält Busch för att hon skrev fel. Det är fascinerande på så många plan. Inte minst som Strandhäll kanske inte i första hand förknippas med att aldrig göra en tabbe i sociala medier.

Läs även: Strandhälls twitter fick vi för våra synders skull

Men det finns en annan sida också. Kort efter valet intervjuades Lena Hallengren i egenskap av att vara gruppledare för S i riksdagen. Då sade hon att S skulle vara försiktiga med KU-anmälningar.

– Att inte göra det för sakens skull, utan man ska ha grund för en KU-anmälan, till exempel.

Den grunden Socialdemokraterna nu har för att KU ska granska en minister är att Busch skrev fel på X. Ett misstag som ministern både har raderat och medgivit att det var en tabbe. Det var också en fråga som inte ens låg på statsrådets bord utan en annan minister var ansvarig. Den ansvarige ministern är justitieminister Gunnar Strömmer.

Strandhäll har ett närmast unikt förflutet med misstag, pinsamheter och dumheter på sociala medier. Hon trodde att tv-serien ”Chernobyl” var en dokumentär, hon trodde att kusinäktenskap var en ”skitfråga”, och det finns flera riktiga dikeskörningar. I samband med att regeringen besökte Ishotellet photoshoppade någon bilden med reflexvästar så att det såg ut som en grupp från dagis. Strandhäll vaknade till, och menade att det fanns en värdighet hos regeringen måste värnas:

”Det måste ändå sägas. Magdalena Andersson hade aldrig låtit Svenska regeringen presenteras som en förskoleklass från Kiruna. Lika lite som det varit acceptabelt att en enskild minister skulle dra uppmärksamheten från det politiska budskapet till sin jacka och mössa. Bara min åsikt”, skrev Strandhäll.

Läs även: I dag trendade inte Strandhäll på twitter

En annan av hennes klassiker är:

”Verkligen. Jag minns så tydligt mitt 90-tal. VAM, BSS, SD, skinnskallar, bomberjackor, kängor, rakade skallar. John Hron. Lasermannen. Nu styr de killarna Sveriges regering.”

Bara syftningsfelet borde skicka Strandhäll till skamvrån, i stället skickar hon Ebba Busch till KU. Frågan är vad Socialdemokraterna tror att KU ska göra? Konstatera det alla vet, att Busch gjorde en dundertabbe? Är det verkligen KU:s syfte?

KU har en central roll i vår demokrati för att granska regeringen. I den rollen ingår knappast att rätta felaktigheter i sociala medier. Har Socialdemokraterna problem med ministrars slarv kan man ta en riksdagsdebatt i frågan. Eller skriva en debattartikel. Nästan alla andra politiker tyckte att frågan inte var allvarligare än en kommentar i sociala medier.

Det finns också en annan dimension i det här som är intressant, nämligen medias absurda överintresse för Ebba Busch. Absolut, det är lågsäsong för nyheter efter nyår. Men är Buschs felaktighet unik eller är det den mediala hanteringen som är unik?
Det finns en blodtörst kring Busch som är fascinerande. Något gör att motståndare, kanske framförallt inom media, blir rosenrasande på ett ovanligt sätt. Det finns tydligen alltid ett skäl att dra Busch ett varv extra.

Extravarven är intressanta av ett annat skäl. Ofta finns ett tätt samband mellan hur viktig en fråga är och hur mycket den avhandlas i media. Det finns ett stort utrymme för egen nyhetsvärdering men något slags gemensam uppfattning finns. Genom att lyfta fram Busch så stort säger media också att det är en väldigt stor nyhet. Det finns mord som får mindre uppmärksamhet än det här.

Busch bör granskas och hon sitter på fel plats i regeringen. Hennes roll och hur aktiv hon är passar inte ihop och hon borde inte ansvara för en av de absolut viktigaste frågorna.

Läs även: Har Busch tröttnat på politiken?

Det ska bli intressant att se om granskningen av Busch är just granskning av henne eller om det är en generellt hårdare granskning av politiker. Det finns många anledningar till att det senare vore bra.

Läs även: Amnestys kampanj borde plockas bort