Hjort: Somalia-gate och journalistikens selektiva tystnad
Mediernas uppgift är att berätta vad som händer, inte att skydda publiken från obekväma fakta. Fallet Minnesota visar hur långt journalistiken har rört sig från sitt ursprungliga uppdrag.
I Minnesota, USA, har ett gigantiskt välfärdsbedrägeri avslöjats. Upp mot 9 miljarder dollar kan ha förskingrats. Som jämförelse motsvarar det nästan hela kostnaden för Sveriges rättsväsende under ett helt år. Det är ett svindlande belopp.
Läs även: Enorm bidragsfuskshärva i USA – kopplas till somaliska nätverk
Debatten borde vara enorm. Tidningar borde kasta sig över olika vinklar och skriva om en av de största stölderna i modern tid. Men det är förvånansvärt tyst.
Inte bara i svensk media, utan även internationellt, är det i stora delar av medierna tyst. Orsaken är sannolikt att de som misstänks ha stulit pengarna till stor del är somalier. Då blir det ett slags brott som hanteras på ett annat sätt.
Journalistiken har slutat att rapportera det som är intressant och det som faktiskt händer. I stället vägs nyheter på guldvåg: vem gynnas, hur kan det vinklas och var passar det in i ett större narrativ?
Mönstret går igen i fall efter fall, och har gjort det länge. Från tystnaden kring ”grupptafsande” i Tyskland och Sverige, via Greta Thunbergs kopplingar till antisemitism och terrorism, till nu senast detta.
Sverige är långt ifrån ensamt. Samma fenomen syns i både Europa och USA. Nyheterna serveras allt oftare tillsammans med uppfostran och en gratis moralkaka.
Detta kommer att få konsekvenser på flera plan.
Men låt oss börja i andra änden med en ung journalist som sannolikt aldrig kommer att tas in i värmen eller bli känd. Nick Shirley driver en Youtube-kanal där han avslöjade bedrägerierna. Hans granskning har nu över 2,1 miljoner visningar och fortsätter att växa snabbt. Shirley är 23 år gammal och har ett par gånger nått ut till en miljonpublik.
Läs även: Journalist avslöjar miljardbidragsbluff i Minnesota
Hans avslöjande är långt ifrån Watergate. Då ledde granskningen till att en president föll. Här lär konsekvenserna sannolikt inte nå längre än till en guvernör i en mindre delstat. Men på samma sätt som Bob Woodward och Carl Bernstein förändrade journalistiken kan Shirley komma att spela en mindre, men betydelsefull, roll.
Shirley är en av allt fler som på egen hand gräver fram uppgifter. När de hittar något tas nyheterna ofta inte vidare av de stora mediehusen. Under Watergate var journalistiken på sitt sätt David mot Goliat. Politiken var då inte lika ifrågasatt.
Journalistiken förändrades därefter. Granskningen blev hårdare, men kåren förändrade också sin självbild. Journalister började alltmer se sig som hjältar rentav demokratins riddare, och med det växte känslan av ansvar.
Från att skoningslöst vilja avslöja makten började man i stället ”värna” demokratin genom att skydda väljarna från farlig information. Tänk om väljarna drar fel slutsatser?
Där politiken tidigare höll väljarna borta från information hjälper i dag ofta journalister till. Vissa ämnen och politiker undviks eftersom granskning kan få oönskade konsekvenser. Längst går detta i den agendasättande journalistiken, där ämnen väljs, vinklas eller helt utelämnas utifrån hur man vill påverka publiken.
I många fall accepteras detta av läsarna. Kanske känns det tryggt att slippa se och ta ställning. Eller så vill man inte tvingas ompröva sina uppfattningar. Delar av konsumenterna gillar att bli ombonade och få vara trygga, men andra vill själva ta ställning. De villl få veta vad som faktiskt händer och sen själva ta ställning.
Shirley kan bli en del av en ny sorts gräsrotsjournalistik, där egna kanaler används för att nå ut med stora avslöjanden. Med några sådana genombrott kan de etablerade medierna tvingas tänka om.
Ser man till svenska medier har det nya ”Somalia-gate” i stort sett mötts av tystnad. Bulletin, Kvartal och några andra mindre aktörer har rapporterat. Söker man hos de stora mediehusen får man träffar på Minnesota och somalier – men oftast flera veckor gamla.
I de äldre texterna finns ytterligare ett skäl till att de nya avslöjandena borde vara intressanta. Det finns flera tidigare skandaler kring bedrägerier i Minnesota där somalier utgör en mycket stor del av de misstänkta. Den senaste, och största, kommer innan den förra ens hunnit avslutas i medierna.
Där många skulle se ett ökat behov av granskning tycks andra i stället se ett skäl att tiga. Man vill inte stigmatisera eller peka ut en grupp som ovanligt kriminell.
Problemet är att resultatet blir något helt annat. När medier tiger skapas en debatt som påminner mer om auktoritära stater. Det är inte fakta och öppenhet som styr, utan rykten. Förtroendet för medierna minskar, och människor sätter i stället sin tilltro till lösa aktörer i sociala medier – sanningssägare, okunniga eller aktörer som kan arbeta på uppdrag av främmande makt.
Tystnaden från de stora medierna, fråga efter fråga, stärker inte demokratin. Den undergräver den.
Medierna har börjat inta en moralisk upphöjdhet där de inte längre tycks lita på folket. Ett folk som inte lider av klimatångest, konsumtionsångest eller drömmer om att bli veganer upplevs som hotfullt. Då begränsar man informationen, så att de inte får ”fel” idéer.
Alternativet är att utgå från att människor i allmänhet är ganska begåvade – och klarar av att tänka själva.
Läs även: När den enes frihet blir den andres dödsdom
Följ mig gärna på Twitter/X