Sverigebilden i Tyskland hade en dålig dag den 25 oktober. Bild, Europas största tidning, utropade Sverige till Europas farligaste land. Der Spiegel menade att klaner nu dominerar hela bostadsområden i Göteborg. En svensk kriminolog bortförklarar med “otur” och “slumpen”. Tvärtom är det knappast slumpen som gör att bara svenska kriminologer och journalister är de enda som inte fattar.
Tidningen Bild, som är Europas största sett till upplagan, beskriver Sverige som “det farligaste landet i Europa i dag”. Der Spiegel gör ett videoreportage med beskrivningen att “Sverige alltid har varit stolta över sin invandringspolitik. Men i metropoler som Göteborg dominerar nu utländska klaner hela stadsdelar. Med dramatiska konsekvenser”.
Tysk och annan utländsk media häpnar över den svenska gängkriminaliteten. Sverige beskrivs i Bilds artikel som ett tidigare mönsterland som förvandlats till en riktig mardröm. Man påpekar att mord minskar i Europa, men nu ökar stadigt i Sverige. Precis som jag tidigare påpekat i Bulletin och i andra tidningar.
Läs även: Brinkemo: Klanjustis gör sig bäst på film
Denna sågning av den svenska brottsutvecklingen har inte fått någon överväldigande uppmärksamhet i svensk media. Expressen har noterat det hela, och som så ofta kallat in den inhemske kriminologen Manne Gerell att kommentera. Gerell förklarar att “det kan ha med slumpen att göra” men ger också en alternativ förklaring: “det kan också handla om ren otur”.
Gerells resonemang är i linje med vad Brottsförebyggande rådet (BRÅ) tidigare sagt om den exceptionella utvecklingen av gängkriminalitet i Sverige. BRÅ skrev i en tidigare rapport om det dödliga skjutvapenvåldet att “våldsspiralen, under vissa grundförutsättningar, kan utlösas på relativt slumpartade grunder”. Deras utredare förklarade resonemanget i SVT Rapport: “Det blir en kedja av vedergällningar där det är allt lättare att ta till vapen och skjuta helt enkelt. Någon slags smittoeffekter pratar man om i forskningen. Social smitta”.
Jag har själv föreslagit att just den specifika migrationen till Sverige är en viktig faktor. OECD pekar ut Sverige som det OECD-land som har högst andel migranter som inte studerar vidare efter 15 års ålder. Sverige sticker även ut i OECD som det land med störst skillnad i kunskaper och färdigheter mellan migranter och inrikes född befolkning.
Gerell nämner faktiskt bland sina slumpmässiga förklaringar (pun intended) att det kan vara så “att fler kriminella släkter kommit hit”. Det låter som en trolig förklaring, men knappast något som är slumpmässigt, utan något som kan förklaras av den exceptionella svenska migrationspolitiken. För att citera en tidigare generaldirektör för migrationsverket, Anders Danielsson:
– När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. ”Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.”
Att Sverige haft ovanligt stor migration från länder med en befolkning av många lågutbildade och med en hög andel bärare av klankultur är en trolig förklaring till Sveriges ovanliga utveckling av gängkriminalitet. Detta tillsammans med Per Brinkemos resonemang kring hur migranter från klankulturer hamnar mellan klan och stat i Sverige, ger viktiga ledtrådar. Släkten kan inte kontrollera ungdomarna lika starkt som i hemländerna, men de har fortfarande ingen tilltro till det svenska samhället eller staten. Resultatet ser vi i svenska utanförskapsområden.
Läs även: Skogkär: Med mångkultur kom hederskultur och tystnadskultur
På samma sätt är det knappast en slump att utländska journalister ser det våra inte ser. Det finns säkert förklaringar i form av svensk konsensuskultur, lång historik av egalitära ideal och konflikträdsla. Kanske också att den dominerande ställning som public service fått i Sverige de senaste decennierna spelat en viktig roll.
