– Jag tror det är farligt för oss judar som är Israelvänner att inte få uttrycka det vi tycker och tänker. Det är alltid farligt att tvingas dölja vem man är eller vad man tycker, säger han.

Jehoshua Kaufman har varit engagerad i Judiska församlingen i Malmö i 35 år – under en kort period som dess ordförande – och har flera gånger lyft frågor som på olika sätt varit känsliga eller kontroversiella.

Läs även: Antisemitismen: Malmö stad försvarar rapport som lägger ansvar på lärarna

Under Gazakriget 2008–2009 arrangerade han fredsmanifestationer i centrala Malmö som av många uppfattades som en partsinlaga för Israel. En demonstration attackerades med flaskor, ägg och raketer, och slutade med att polisen bad deltagarna lämna Stortorget genom en gränd. Redan före demonstrationen hade arrangörerna blivit varnade.

– Då ringde polisen mig och sade: “Du ska veta att där kommer att vara 2 000 arga personer som hatar dig”. Jag sade att det får väl ni sköta. Jag kan inte hävda att jag inte blev rädd, men jag tycker inte om rädsla.

Gick på fik med kippa

I slutet av 2011 var han med och startade Malmös kippavandringar, som gick ut på att människor inte skulle behöva vara rädda för att visa upp sin judiska identitet i staden, trots återkommande rapporter om antisemitiska skällsord och trakasserier. Det började med att en grupp människor samlades efter gudstjänsten i synagogan och därefter gick någonstans för att fika och ha det trevligt – med sina kippor på.

– Det var bra stämning och man kände sig trygg. Jag ville absolut inte ha polisbevakning.

Efter ett tag började politiker delta i kippavandringarna, och med det kom polisbevakningen. Antalet deltagare ökade kraftigt och manifestationerna uppmärksammades i svenska och internationella medier. Jehoshua Kaufman talar om politiker som i viss mån ”kidnappade” kippavandringarna, men är ändå nöjd med den ökade synlighet som det innebar för Malmös judar.

– Till slut blev det lite för mycket. Det var någon situation där en kvinna pratade jättemycket men inte någonting om antisemitism eller judar. Då tänkte jag att nu är vi nog klara med det här, säger han.

Nu har Jehoshua Kaufman återigen väckt debatt, denna gång genom att i en text i Sydsvenskan ifrågasätta varför man i Sverige är så noga med att skilja på antisemitiska trakasserier och hatet som riktas mot de judar som är positiva till Israel. I texten går han så långt som att hävda att ”föreställningen att man inte ska blanda ihop judar med Israel är förtryckande”.

– Vi judar får inte tycka om Israel, eller i alla fall får inte uttrycka det. Återigen en begränsning av vår demokratiska frihet. Om jag tänker att min omgivning ska tycka som mig, då måste jag ju uttrycka det.

– Jag kan vara hur stolt jag vill över Israel, men jag får inte berätta det för någon. Min reaktion är att vi måste göra det motsatta, för vår egen skull och våra barns skull.

Ser brett stöd för Israel

Den absoluta majoriteten av judar i Sverige och världen är anhängare och försvarare av Israel, menar han. Många ser landet som den plats som skulle ta emot dem om de hot som framförs av antisemiter en dag skulle bli verklighet.

Att man faktiskt ska blanda ihop svenska judar med Israel tycks gå rakt emot Malmö stads uppmärksammade arbete mot antisemitism. I en rapport om antisemitism i stadens skolor som släpptes tidigare i år talar författaren Mijram Katzin i stället om att judiska ungdomar inte ska behöva stå till svars för Israels politik.

Läs även: Lars Åberg: Antisemitismen i Malmö: Hur blev lärarna ett antisemitiskt problem?

– Jag är inte negativ till rapporten på något vis men jag tycker att i det sammanhanget är hon fel ute. Snarare skulle hon skriva att judiska ungdomar måste kunna stå upp för det de tror på utan att bli trakasserade, nedslagna eller få hakkors ritade på sina skåp.

Aktivisten Dror Feiler har anklagat honom för att vilja ”vifta med den israeliska flaggan och demonstrera sitt stöd till staten Israel utan att människor reagerar”.

Det får Jehoshua Kaufman att dra paralleller till Malmös före detta kommunalråd Ilmar Reepalu, som han menar villkorade arbetet mot antisemitism med att svenska judar tar avstånd från Israel.

När han hade skrivit debattartikeln ombads han av tidningen att lägga till ett stycke om den då pågående konflikten i Gaza, vilket han motsatte sig. Att få vara stolt över Israel utan att i nästa andetag behöva förhålla sig till politiska konflikter borde vara en självklarhet, menar han.

– Tre gånger hörde de av sig och sade att jag måste skriva någonting om konflikten. Jag tänker inte skriva något om konflikten, sade jag, skit ni i det. Jag skriver att jag är positiv till Israel och att jag vill kunna gå med en israelisk flagga.

Tydliga förbättringar

Jehoshua Kaufman är född och uppvuxen i Malmö och har inga planer på att lämna staden. Mycket har hänt när det gäller arbetet mot antisemitism, påpekar han.

– För 30 år sedan hade jag en bekant som var lärarvikarie, och då var det några elever som som kallade henne för judehora. Hon gick till rektorn som sade “Det här får du tåla”. Det är fel på så många sätt. Det skulle inte hända nu.

När hans yngste son drabbades av antisemitiska trakasserier i högstadiet tog skolan tag i det och han blev uppringd av barnens föräldrar, som bad om ursäkt å barnens vägnar.

– Samtidigt så har man fått ett inflöde av immigranter som har klara antisemitiska åsikter, och det har ju bara ökat. Så det är två motkrafter och det är tufft. Hade jag haft tonårsbarn hade jag inte velat ha dem på en högstadieskola i Malmö. Då hade jag definitivt flyttat.

Läs även: Lars Åberg: Malmö och antisemitismen: ”Vi måste ha någon att jobba med”

Att Malmös judiska befolkning minskar tror han däremot inte i första hand beror på antisemitism, utan på att många har barn som har flyttat till andra orter, framför allt Stockholm. För en del lockar platser med en större judisk befolkning än vad Malmö erbjuder – och då är även Israel ett alternativ.

– Sedan kan det nog vara så att de inte vill fostra sina barn i Malmö. Du kan ju välja en friskola men du vill inte ha dem på vissa skolor, så är det, säger han.