Förtroendet för rättsväsendet är bland det viktigaste en nation har. När samhället inte klarar av att upprätthålla grundläggande trygghet så blir det naturligt för medborgaren att söka sin trygghet annorstädes. I den grundläggande tryggheten bor vetskapen om straffproportionalitet samt upprättelse då du blivit utsatt för brott. I ett samhälle som inte förmår detta finns en risk att medborgaren söker privata lösningar inte bara för säkerhet, utan även för repression. Frågan är vart Sverige är på väg?

Frågar vi våra ansvariga politiker så säger de att straffsatserna är relevanta och att rättsväsendet fungerar. Men hur ser det ut i praktiken? Hur döms en människa som på riktigt förstört livet för andra människor?

Två bröder, Damir Al-Ali och Mohammad Al-Ali, kidnappar en kvinna och för ner henne i en källare. Med kniv och pistol tvingar de av henne kläderna. De binder henne för att sedan våldta och tortera henne. Hon bönar och ber för sitt liv. Hon berättar om sina smärtor. Ber om att inte bli våldtagen igen.

Läs även: Våldtog kvinna i nära 17 timmar – får tre gånger större skadestånd än sina offer: 840 000 kronor

Den mest aktive av bröderna, Damir Al-Ali, svarar genom att brutalt våldta henne igen och sedan bjuda dit ytterligare fem män som förgriper sig på henne. Damir Al-Ali slår henne med knuten näve, sprutar kallt vatten på henne, täcker hennes luftvägar med en trasa. Tortyren och våldtäkten pågår under 17 timmar.

Damir Al-Ali hade dessutom bara några veckor tidigare gjort sig skyldig till ännu en våldtäkt, då han tillsammans med en medbrottsling bröt sig in hos och våldtog en annan kvinna under brutala former.

Damir Al-Alis brott bedömdes i hovrätten ha ett straffvärde på tio års fängelse. Efter straffrabatter dömdes han dock till fyra år och sex månader. Detta överklagades och straffet landade på två år i Högsta domstolen. Då den dömde uppger att han var 16 år (ingen av tidigare rättsinstanser trodde på detta) då brottet begicks samt att han varit häktad under överklagandetiden som överstiger det nya straffvärdet så tilldelas Damir Al-Ali 840 000 kronor i skadestånd av staten. Beslutet togs för en dryg vecka sedan, onsdagen den 11 augusti. Pengarna betalades ut nu i dagarna. Parallellt informerar migrationsverket att den dömde är kvar i Sverige. Det vill säga utvisningen har inte verkställts. Al-Ali är nu en rik, fri man, vandrade på gatorna i Malmö.

Läs även: Nu rasar politiker – har tidigare röstat ner lagförslag som hade stoppat Damir Al-Alis skadestånd

Detta betyder i realiteten att rättsstaten bedömer att efter två års fängelse är rättvisa skipad. Det är upprättelse för kvinnan som blev kidnappad, torterad och våldtagen. Den andra kvinnan Al-Ali tidigare våldtagit ihop med en annan man genom att bryta sig in i hennes hem, misshandla henne, ta strypgrepp på henne och turas om att våldta och förnedra henne, hon får inte någon upprättelse alls. Såsom i absolut ingen. Det får inte heller de som Al-Ali pressat på pengar genom vapenhot. Deras upprättelse försvann i straffrabatten.

Låt mig påminna: Det kunde varit din dotter. Hade du känt att hon fått upprättelse?

För mig är svaret nej. Rättsväsendet lämnar brottsoffret utan upprättelse och fokuserar på rättigheterna för gärningsmannen. Vissa må säga att detta fokus är civiliserat. Jag säger att det slår undan förtroendet för rättsväsendet. Det uppmanar till att ta rättvisan i egna händer. En utveckling vi inte vill ha.

Läs även: Skogkär: Ett rättssystem som tänker mer på brottslingen än på brottsoffret

Rätt hade varit att helt radera den orättfärdiga straffrabatten. Det hade genererat ett straff om minst 15 års fängelse. Utvisning skall sedan ske direkt från fängelset till hemlandet. Damir Al-Ali ska aldrig någonsin mer få sätta sin fot i Sverige. Allt annat är en spottloska i ansiktet på offren, deras anhöriga och alla som tror på samhället.

Jan Emanuel Johansson
Socialdemokrat i intern opposition