En våldtäktsman som suttit inlåst för länge får 60 000 kronor i månaden i kompensation. Skadeståndet till den våldtagna kvinnan, som kan ha traumatiserats för livet, framstår som en spottstyver i sammanhanget. Att rättssystemet ömmar mer för brottslingen än för offret kan knappast åskådliggöras på ett tydligare sätt.
Det svenska rättsväsendet står inte alltid på brottsoffrens sida. Det månar i vissa fall mer om förövarna, mer om gärningsmännen. Och skillnaden kan uttryckas i kronor och ören.
Hur annars förklara att en våldtäktsman får tre till fyra gånger mer i skadestånd på grund av att han fått ett för långt fängelsestraff, än de två kvinnor som han utsatte för grova våldtäkter?
Damir Al-Ali dömdes 2017 i Malmö tingsrätt till fängelse i tre år och tre månader samt utvisning för människorov, två fall av grov våldtäkt, stöld, försök till utpressning, olovligt brukande och olovlig körning.
Hovrätten skärpte straffet till fyra år och sex månader, sedvanlig ungdomsrabatt avdragen – och med hänsyn tagen till att han också dömts till utvisning.
Både tingsrätt och hovrätt utgick då från att Al-Ali var 18 år eller äldre när brotten begicks. Till grund för detta låg en utredning från Rättsmedicinalverket.
Efter att vid andra försöket beviljats resning av Högsta domstolen tog hovrätten på nytt upp Al-Alis fall.
Nu kunde Al-Ali plötsligt visa upp diverse id-handlingar från hemlandet Syrien som visade – eller åtminstone var så pass trovärdiga att domstolarna lät sig övertygas – att han var 17 år när våldtäkterna begicks.
Hovrätten sänkte därför straffet till två års fängelse. En dom så mild att den i sig framstår som ett hån mot offren. Men Al-Ali hade vid det laget redan frigivits efter att ha suttit av drygt två år och åtta månader av sitt ursprungliga straff på fyra och ett halvt år.
Till saken hör även att hovrätten gav Al-Ali tre månaders straffrabatt med hänvisning till utvisningsbeslutet. Men att han verkligen kommer att utvisas är långtifrån säkert. Al-Ali fick uppehållstillstånd 2014 som alternativt skyddsbehövande. Han kan därför inte utvisas med tvång till Syrien, med mindre än att Migrationsverket återkallar hans skyddsstatus. Den frågan är ännu inte avgjord.
Läs även: Högre skadestånd till brottsoffer föreslås – inte höjts på 20 år
Justitiekanslern, JK, har nu tilldömt Damir Al-Ali ett skadestånd på 840 000 kronor för extratiden i fängelse, beräknad till 14 månader. Det ger ett skadestånd på 60 000 kronor i månaden.
De kvinnor som kan ha traumatiserats för livet får nöja sig med några hundralappar i månaden under resten av livet – beräknat utifrån svensk medellivslängd.
I sitt beslut skriver JK att 840 000 kronor är “en skälig ersättning” och att – när beloppet fastställdes – hänsyn tagits till att “domen avsett särskilt allvarlig brottslighet”.
Det faktum att domen avsett särskilt allvarlig brottslighet innebär alltså att skadeståndet blir högre än vad det skulle ha blivit vid mindre allvarlig brottslighet.
Om någon dömts som sedan visat sig vara oskyldig låter det rimligt att denne får ett extra högt skadestånd. Men varför någon som befunnits skyldig till särskilt allvarlig brottslighet – som i det här fallet – av denna anledning ska få särskilt hög ersättning är en märklig tingens ordning.
Man skulle rentav kunna säga att det trotsar all logik. Utom möjligen den svenska rättvisans.
När det gäller beloppets storlek hänvisar justitiekansler Mari Heidenborg till “schabloner” och “praxis som fastställts av domstolar”.
Det är helt enkelt så systemet är riggat.
Men 60 000 kronor i månaden ligger en bra bit över den schablon JK brukar tillämpa vid skadestånd till frihetsberövade – ungefär 100 procent högre.
Skadeståndets storlek sänder en signal om att omsorgen är större om gärningsmännen än om deras offer.
En del vänner av juridisk ordning hävdar så klart att detta är en jämförelse mellan äpplen och päron. Alternativt att det är skadestånden till offren som är för låga, inte att det i det här fallet är ersättningen till Al-Ali som är för hög.
Oavsett: de som upprörs har all anledning.
Det skadestånd på sammanlagt 500 000 kr våldtäktsmannens två offer tilldömts kommer heller inte att kunna tas från de 840 000 kronor Al-Ali nu fått. Det förbjuder lagen.
Ännu en absurditet.
Det är svårt att se detta som annat än ytterligare en kränkning av Al-Alis offer. En påminnelse om att brottslingens intressen alltför ofta är överordnade brottsoffrets.
Läs även: Pappa och två tonårssöner misstänks för grov våldtäkt på hotell