Public service är viktigare än på decennier. När det råder osäkerhet i världen främjas ett land av stabiliserande krafter. SVT och SR är exempel på sådana krafter i Sverige. Kungahuset också. Det är institutioner som åtnjuter ett högt förtroende hos svenska folket – som genom årtionden av tradition och stark närvaro i kulturen förtjänat folkets förtroende.

Läs även: Ganman: ”Det kryllar av jäviga reportrar på Sveriges Radio”

Med ett krig i Europa behöver nationen fler samlande krafter, inte färre, där medborgarna känner sig trygga att inhämta information. Att lägga ned Public service i ett sådant läge som vi är i nu vore att lämna öppet mål för desinformation och utländska påverkanskampanjer. Kort sagt: Otänkbart.

Därför är det besvärande att se författarna Aron Flam och Jens Ganman lansera sin ironiskt betitlade bok ”Älskade public service” just nu. Timingen kunde knappast varit sämre.

Extra prilligt blir det när författarduon inbjuds till SR för att diskutera boken. Man hade kunnat tänka sig att de skulle vara tacksamma över chansen att få kritisera Public service i Public service. Men istället hakar radarparet upp sig på att bara en av dem, och inte båda, får komma till P1-morgonstudion och debattera den tidigare SR-chefen Ove Joanson.

Jens Ganman förvaltar programmets första tredjedel åt att kritisera vad han menar är en ”två mot en-situation”, eftersom programledaren, Elias Wahlberg, är avlönad av SR och rimligen också borde vara förespråkare av Public service.

– Du är avlönad av Public service, du har sökt dit för att jobba med det, så jag tror att du är väldigt mycket för Public service, säger Jens Ganman.

Det är inget orimligt antagande, förvisso, men att Elias Wahlberg jobbar på SR är samtidigt ingen garanti för att han är för Public service på ett ideologiskt plan och därmed oförmögen att neutralt moderera en debatt om dess existens. Kanske arbetar han på SR av praktiska skäl?

Läs även: Aron Flam frias av hovrätten: ”En underbar dag!”

En sak är dock säker: Det sticker i öronen att höra Ganmans tvärsäkra retorik när man vet att den vilar på ett antagande. Extra påtagligt blir det när SR:s programledare förhåller sig neutral debatten igenom, med kritiska frågor ställda i båda riktningarna.

Att SR ens bjuder in en av de två författarna att diskutera Public service är ett sundhetstecken. Bara för att någon skriver en kritisk bok om Public service ger det inte en självklar rätt att få marknadsföra den just där. Speciellt som författarnas linje – att kraftigt reducera eller helt lägga ner Public service – i stort sett saknar stöd i opinionen. De företräder alltså en extrem position.

Det finns väsentlig kritik att rikta mot Public service. Ta bara det faktum att dess existens skapar obalans på media- och kulturmarknaden. Hur ska mindre, självständiga och oberoende aktörer kunna hävda sig på en mediamarknad där en dominant aktör uppbär statligt stöd om närmare tio miljarder kronor varje år?

Men, invänder någon, Public service har ju högst förtroende av alla medier – är inte det ett bevis för att vi borde ge mer pengar åt statsmedierna?

Det är en förförisk tanke, men tyvärr missvisande. Dagens medieutbud präglas ju av att staten har en häst i loppet. Vem vet vilka aktörer som skulle uppstå om staten inte pumpade in alla dessa miljarder i SVT, SR och UR?

Läs även: Recension: Älskade Public Service

Jens Ganman och Aron Flam övertygar kanske inte så många när de kräver att Public service ska läggas ner. Men de fyller onekligen en funktion som chocktrupp i debatten om statsmediernas vara eller icke vara.