Det är ofattbart att vi som bor i Sverige på nytt måste trassla in oss i hår- och klädproblematik. Politiska och kommersiella krafter började ju redan tidigt under förra seklet befria kvinnor, och även män, från anständighetsnormer. Men häromveckan väcktes än en gång den egentligen helt sjuka frågan om kvinnors huvudhår ska få beskådas av män som inte tillhör familjen.

Läs även: Dahlman: Försvara inte all mångkultur – klanstyren och hedersvåld måste portas

SVT Nyheter berättade om hur en ung tjej satsat tiotusentals kronor på en utbildning. Men hennes glädje över att ha fått drömjobbet som väktare övergick i besvikelse. Securitas policy, sedan 2017, kräver arbetspass utan hijab.

Rapporteringens vinkel var empati. Men medvetenheten om heders- och klankulturens förtryck gör att Hijabupproret 2013 ändå känns långt borta. Då lade Gudrun Schyman, Veronica Palm, Åsa Romson och Kakan Hermansson med flera upp selfies med håret täckt i solidaritet med de utsatta muslimska kvinnorna. Och en av initiativtagarna, Bilan Osman, skribent och tidigare medarbetare på Expo, påstod i Expressen att väldigt många kvinnor nu ville testa att bära slöja.

Läs även: Makram: Vem är egentligen svensk?

Sedan dess har opinionen vänt. Men debatten har mest förts i termer av förtryck, tvång och frivillighet och mindre i vad mån de täckta påverkar alla oss otäckta.

Som patient, klient, kund eller elev befinner sig många i beroendeställning till kvinnor vars klädsel trumpetar ut att andra kvinnor är smuts dömda till helvetet. Kyskhetsuniformen signalerar ju att kvinnor har uppdelats i Vi och Dom. Vi sexuellt ärbara och Dom som rör sig utomhus halvnakna. Vi som bör vördas och De som skamlöst utmanar mäns obehärskade sexualdrift. Kvinnor flaggar alltså med sin huvudbonad att de föraktar eller i bästa fall beklagar mig som hora.

Lokaltidningen Mitt i Stockholm presenterade en läsarundersökning om attityder till islam. Den stora majoriteten var kritisk. Och det borde inte vara någon överraskning att det var kvinnor som var mest negativa eller att de allra flesta angav jämställdheten som en källa till oro. Det är ju uppenbart att alla kvinnor, oberoende av hudfärg och ursprung, förlorar på att sedvänjor från bronsålderns Mellanöstern återigen blir norm fast i ny tappning.

Läs även: Hijabförbud hyllas av liberaler, men luktar kommunism

Det krävs inga Hijabuppror av en missledd humanistiskt lagd elit för att förändra även ett modernt sekulärt samhälle som Sverige. Om en intolerant minoritet växer, tolereras och ges möjlighet att frodas är det nog för att processer kan sättas igång som rullar tillbaka demokratins landvinningar.

2013 twittrade dåvarande SVT-programledaren Gina Dirawi sitt stöd för Hijabupproret: ”Kör lite irani style nu på kvälla”.

Idag är det dock svårare att stajla hijaben så den liknar en progressiv protest. Men det tycks vara långt kvar tills den hanteras som en backlash för det som förr kallades kvinnosaken.