KRÖNIKA. Stadsdelen Norrby i Borås beskrevs för något år sen som ett skuggsamhälle, präglat av klanstyre, kriminella nätverk, tystnadskultur, extremism, trångboddhet och hedersrelaterat våld.

I rapporten från Borås kommun berättades det att skolelever mobbas om de äter griskött och flickor angrips om de inte bär slöja. ”Slöjbärande redan vid ett års ålder har börjat förekomma i förskolan.”

Man såg rivalitet och konflikter mellan klaner. ”Polisen, hemmahörande och verksamma på området har erfarenheter av att egen rättsskipning har skett på området inom den somaliska befolkningen utifrån den somaliska sedvanerätten xeer”.

I Borås som helhet var 77 procent födda i Sverige 2019, men i Norrby bara 37 procent. 20 procent var från Somalia.

Att en så hög andel utrikes födda bor på samma plats har naturligtvis motverkat integrationen, samt ökat risken för att de nyanlända fortsätter leva enligt sina hemländers kulturella regler – att de följer somaliska värderingar i stället för svenska, somaliska lagar i stället för svenska.

Denna segregation är delvis en konsekvens av ebo-lagstiftningen, som gjort att Sverige har delats upp etniskt, kulturellt och socioekonomiskt. Svenskfödda i vissa områden. Utrikes födda i andra.

Men grunden återfinns även i riksdagen 1975 då politikerna enhälligt beslutade att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle (1975:26). Alla skulle till och med få skattebetalarnas stöd för att bevara sin ursprungliga identitet.

Jag kan förstå dem som värnar om mångfald. Min liberala vision är att vi ska kunna leva på vårt unika sätt. Men det måste ske med tillägget ”så länge det inte skadar någon annan”.

Tyvärr finns det obehagliga inslag i vissa kulturer som invandrare kommer ifrån. Bland annat barnäktenskap, tvångsäktenskap, könsstympning, moralpoliser och en enormt hård styrning av människors livsval. Egna rättssystem används, trots att de inte formats i demokratisk anda, definitivt inte via Sveriges riksdag.

Det har tyvärr funnits en hög tolerans mot olika gruppers sätt att leva, nästan en känsla av att vi ska respektera olikheter – hur dessa än ser ut. Vad gäller högtider och mat kan jag ha full förståelse för det. Men mitt liberala hjärta bultar även för ofria människor från andra kulturer, så jag har enormt svårt att förstå Sveriges tafatthet kring negativa inslag.

Vi såg bevis för det när Socialstyrelsen gav ut foldern ”Information till dig som är gift med ett barn”. Öh. Man ska ju inte ens gifta sig med barn!!! Varför komma med en broschyr som vänligt berättar att det är ”olämpligt att ni bor tillsammans om barnet är under 15 år”?

2010 rekommenderade Skolverket ”separata duschar för flickor som inte får visa sig nakna inför andra flickor”. I olika kommuner har man erbjudit separat simundervisning. I Hässleholm erbjöd skolan via Majblomman burkinis 2017.

Makthavare har vänligt makat på sig för att göra plats för sunkiga värderingar och ofrihet. Jag tror att man har menat väl. Men resultatet har blivit att människor har kommit i kläm när man har försvarat ofrihet i frihetens namn och tolererat intolerans.

Det har ansetts fint och rätt att vara för mångkultur. Sex av åtta riksdagspartier sa till Smålandsposten 2018 att de förespråkar ett mångkulturellt samhälle (17/8 -18).

Få har haft mod att ifrågasätta. Nyamko Sabuni (L) sa för ett par år sedan att mångkultur inte är något att eftersträva. ”Det skapar isolerade öar av olika kulturer och etniciteter och nationaliteter” (Expressen 6/6 -19).

Men hon möttes kvickt av kritik. ”Det är en typ av resonemang man förväntar sig av en politiker som vill plocka toppjobbet – i ett nationalistiskt, konservativt eller möjligen socialistiskt parti”, skrev DN:s ledarsida. Sabuni backade snabbt. ”Jag ber verkligen mycket om ursäkt” (9/9 -19).

I en partiledardebatt 2018 svarade Ebba Busch (KD) varken ja eller nej på frågan om Sverige ska vara mångkulturellt. Stefan Löfven (S) tyckte att detta var ”besynnerligt” och Jonas Sjöstedt (V) sa: ”min oro är att hon flirtar med SD” (SVT 28/8 -18).

När rapporten om Norrby kom möttes den av motstånd. Debattören Bilan Osman var kritisk mot att somalier, enligt henne, pekades ut som viljelösa kulturbärare (Expo 30/1 -20).

Men även om nya maträtter och traditioner kan vara lattjo måste man kunna se komplexiteten i ”mångkultur”. Allt är inte ofarligt och bra. En del är skit.

På ett par decennier har Sverige radikalt förändrats, då vi fått cirka 1,5 miljoner nya invånare, födda i andra länder. Tro inte enbart att det är problematiskt bara på grund av att många inte får jobb eller behöver boende och plats i skolbänkarna. Även de kulturella förändringarna som följer måste tas på allvar.

Vad händer på sikt om vi som älskar frihet, demokrati, individuella rättigheter och jämställdhet inte högljutt står upp för dessa värden – av rädsla för att trampa andra på tårna?

I en demokrati bestämmer majoriteten, så vem beslutar om några år vad som är rätt sätt att leva i ett land med många kulturer? Ett tu tre kan hederskulturens förespråkare tvinga oss andra att integreras i deras värld i stället för tvärtom. Ett muslimskt parti kan samla många anhängare och ha synpunkter på svenskars sätt att leva. Klanstyren kan ta över rättsskipningen med icke-demokratiska lagar.

Jag är medveten om att jag låter som Nooshi Dadgostar (V) när hon killgissar att fri hyressättning i nyproduktion leder till att samtliga hyresgäster får chockhöjda hyror, och det är inte bra att skrämmas och överdriva. Vi är långt ifrån ett burqa-påbud och fatwas mot att dricka snaps på midsommar.

Men att vara medveten om risker baserade på fakta är sunt förnuft. Att våga säga nej är att säga ja till det som är bättre.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman