Det finns en antiduschtrend – no shower – främst i syfte att spara vatten men ibland också i strävan efter att leva ”naturligt” utan kemikalier. Emot detta vänder sig David Lindén i Bulletin (27/11–21): ”ett magnifikt exempel på samtidens dumhet”. Att spara vatten kan möjligen vara relevant i Kalifornien men inte i Sverige, menar han och tror att fenomenet kan ha att göra med behovet av pelarhelgon och asketer. Kanske i ”klimatdepressionernas” spår.

I P1-programmet ”Spanarna” (4/12–21) pratade prästen Camilla Lif om västvärldens skiftande renlighetskultur från ”det stora julbadet” följt av midsommarbad i träkärl. Över Ludvig ”Lubbe” Nordströms radioreportage ”Lort-Sverige” 1938 till Lifs ungdom på 70- och 80-talen då hon och systrarna slogs om komma in i badrummet för ständigt tvagande, hårtvätt och rakning av fjuniga ben. Till då dagens ”ohygieniska revolution” där Brad Pitt tvättar sig under armarna med våtservetter och somliga tvättar håret med rågmjöl.

Tillåt en pionjär på området anmäla några åsikter i ämnet. För över tre år sedan skrev jag i Expressen Kultur (27/08–19) om att jag inte hade duschat på flera år. Ibland dock karbadat, mest för ros skull. Eller doppat mig i Kalmarsund, mest för härdandets skull. Jag vill helt enkelt inte slösa bort öländskt vatten under återkommande sommartorka – det lär gå åt över 60 liter dricksvatten för en normaldusch. Dessutom är det tråkigt och tidsödande.

Läs även: Lindén: Smuts är den nyaste trenden

Sträng hygien på sjukhus är en annan sak. Och det kan möjligen finnas skäl för storsvettande, fetthåriga hormonella ungdomar att duscha och schamponera håret. Men för de flesta vuxna räcker det med att hastigt blaska av vitala, månne onämnbara, delar.

Dessutom är det inte bra för huden att oavbrutet spola och gnugga bort skyddande fett. I tidningen Måbra (30/06–21) säger den städse närvarande Agnes Wold: ”Jag tycker det är viktigt att inte duscha. Vi har ju ett perfekt hudförsvar och det är ju grundat bland annat på fettsyror som bildas i talgkörtlarna. De är elaka mot bakterier.”

Om man dessutom, tillägger hon, smörjer in den uttorkade huden med kräm blir det etter värre: ”Man stänger inne fukten och ger bakterierna en perfekt miljö under hudkrämslagret för att växa till.”

I The Guardian (14/06–16) argumenterar James Hamblin, senior editor på The Atlantic, för att heller inte använda tvål och schampo. Hamblin ska inte ha duschat sen 2015. Även tyska medier har i flera år varnat för ett alltför frekvent duschande. Det kan gynna både eksem och allergier, och man rekommenderas kall- i stället för varmdusch om man nu behöver en uppiggande morgonritual vid sidan av kaffet.

Läs även: Lekander: Ursäkta röran, vi bygger om!

Å andra sidan är duschar och badkar tacksamma ingredienser i fiktionen, filmad eller ej. Nordamerikaner som rusar in i duschen direkt efter samlag. Kvinnor som onanerar med duschmunstycken, människor vilka som helst hånglande medan strålarna skvätter. Eller blir våldtagna, i värsta fall mördade, minns Hitchcocks ”Psycho”. Blod i avloppet. Stopp i avloppsbrunnen kan det också bli.

Icke att förglömma mordet på Jean Paul Marat som lindrade sina kloakrelaterade sjukdomar med timslånga bad, där han slogs ihjäl av girondisten Charlotte Corday 1793. En av flera konstnärer avbildad scen. En gärning kopierad av otaliga brottslingar. Googla mord i badkar på olika språk. Plus Hitlers badkar i vilket fotografen Lee Miller lät sig plåtas.

Läs även: Åberg: Hos välgörenheten samsas armod med glitter

Trots allt är det vilsamt med badkar, och i min barndom var badsalt en klassisk julklapp till och från mormor. Läser att badsalt vanligen består av natriumbikarbonat, natriumsulfat och natriumklorid som visst är vanligt koksalt. Wikipedia skriver: ”Saltet är mjukgörande för huden. En del proponenter hävdar också att badsalt drar ut orenheter, och att det med tillsatser av örter och oljor verkar avslappnande, upplyftande, lusthöjande och immunstärkande.”

Jag proponerar att vi tror på det, precis som på placebons välgörande effekter.

Nina Lekander
Sedan decennier verksam journalist, redaktör, författare och översättare. Främst för tidningen Expressen och vid bokförlaget Norstedts. Hon har en examen från Journalisthögskolan i Stockholm och en fil. kand. vid Stockholms universitet i teoretisk filosofi, litteraturvetenskap, nordiska språk och spanska. Samt en aktivistisk bakgrund i frågor som kärnkraft, sexualpolitik och kvinnokamp. Ibland byter hon åsikt.