Det var en mörk och stormig natt. Nej, bara kväll. Men sidvärts regn och blåst på Mercedes Platz mittemellan omtyckta East Side Gallery och avskydda East Side Mall i Berlin. Massor av bemaskade människor stod redan i kö vid entréerna till Verti Music Hall när vi kom dit vid så där 18.30.

Konstigt, tyckte vi som ville få något att äta före balettens begynnelse klockan 20. Och det fick vi, förväntansfulla inför ”Schwanensee”, alltså Svansjön, med självaste ryska nationalbaletten. Efter tyskstora portioner av hamburgare och jalapeñopuffar lunkade vi ut i vädret och ställde oss i en av flera långa och förvirrande köer. Vakter med jackor märkta ”Safety and Security” ilade runt och mätte på millimetern min handväska såsom alltför stor att ta med in. Ny kö till utomhusgarderob för damväskor. Åter till förhoppningsvis rätt kö.

Läs även: Makram: Religiös politik i hypersekulära Sverige

Framför oss var förvirringen stor, flera köande avvisades på för oss okända grunder. Men vi hade ju våra ”geboostrade” coronapass i mobilerna, korrekta legitimationer och obligatoriskt utskrivna och med preussisk precision ihopvikta biljetter efter två prickade vik här-linjer. När vi just skulle gå in möttes vi av en barsk dam som upplyste oss om att här dessutom krävdes ett dagsfärskt negativt covidtest.

Okej, kan vi ta ett här? sporte vi. Därborta runt hörnet, pekade hon. Blöta och kylslagna skyndade vi bort mot alla möjliga hörn. Utan att hitta något av de många testcentra som det annars vimlar av i stan. Ozelotpälsen värmde inte längre, kepsen höll på att flyga av i vinden. Återvände till de ännu långa köerna klockan 20.05. Samma kvinna upplyste oss om att det stängde prick 20 och att vi fick skylla oss själva.

Jaha. Där rök våra lågprisbiljetter à 52,40 euro styck och en säkert enastående upplevelse. Åkte hem med spårvagn M10 och tinade långsamt upp. Kollade biljetterna för info om covidtest. Inte ett ord, bara det där om hur viktigt det var att visa dem utprintade och korrekt ihopvikta.

Vi borde väl ha vetat ändå, så mycket som tidningarna skriver om denna städse närvarande farsot. Men reglerna ändras så ofta och ser olika ut i skilda bundesländer. Diskussionens vågor går höga över exvis obligatorisk vaccinationsplikt, vilket allt fler tycks förorda. Å andra sidan är rädslan för vilda och ibland våldsamma demonstrationer med antivaxxare befogat stor.

Kraven och förslagen sägs radikalisera den så kallade Querdenker-rörelsen. Appen Telegram utpekas som särskilt använd av dessa ”tvärtänkare”. Man frågar vidare vad är värst: omikron eller på nytt stängda skolor? Självmorden bland unga påstås öka.

Läs även: Ahmed: Tack och lov finns det äkta feminister

Disciplinen på allmänna kommunikationer i Berlin är åtminstone beundransvärt stor. Alla vuxna bär ansiktsskydd, de flesta av den mest effektiva sorten FFP2. Jag har bara lite dåligt samvete då jag helst använder ett par snygga Hongkong-masker som konstnären Channa Bankier har givit mig, doftande av hennes sandelträparfym och ytterst välsittande på näsan på det att glasögonen inte immar igen så lätt.

Förresten säljs här effektiva små våtservetter som förhindrar Beschlag, något som saknas i Stockholm där man blott kan skicka efter en antidimmsprej för skidåkare och dykare.

Krogar, kaféer och rökbarer har varierande kontrollrutiner. På vår favorit bland gamla hörnkrogar eller Eckkneipen, Willy Brech känner de igen oss och vi behöver inte visa vare sig vaccinationspass eller legg. Dock skriver vi upp vår adress och tidpunkt för besöket i ett kollegieblock varenda gång.

På den likaledes DDR-artade schnitzelrestaurangen där vi bakfylleåt den första januari kastades det bara en blick på våra Corona Warn-appar. Men alltid munskydd när man står och går, utom när man sittande äter och dricker. På apotek, i livsmedelsaffärer och i bokhandlar (kära kulturnation!) räcker det med maskerna på.

Läs även: Makram: Om covidrestriktioner och individens frihet

Nyårsafton var vi för övrigt inbjudna till en liten privathyrd dansbar i Kreuzberg, men vi avstod och stannade hemma. Kämpade framgångsrikt på med ett dussin ostron som angreps med kniv, skruvmejsel och i ett fall hammare. Till detta rödlöksvinegrätt och crémant.

Enstaka fyrverkerier beundrades vid tolvslaget. Det var en ljus och vindstilla natt.

Nina Lekander
Nina Lekander är en sedan decennier verksam journalist, redaktör, författare och översättare. Främst för tidningen Expressen och vid bokförlaget Norstedts. Hon har en examen från Journalisthögskolan i Stockholm och en fil. kand. vid Stockholms universitet i teoretisk filosofi, litteraturvetenskap, nordiska språk och spanska. Samt en aktivistisk bakgrund i frågor som kärnkraft, sexualpolitik och kvinnokamp. Ibland byter hon åsikt.