I en tidigare krönika nämnde jag kort att människor de senaste åren blivit rädda för vapen, en rädsla som aldrig tidigare existerat. Denna krönika kommer att fortsätta behandla människans relation till vapen och deras roll. Jag kommer att göra detta genom att sätta samman ett antal byggklossar till en större enhet. Resultatet hoppas jag ska förvåna en del.

Läs även: Sjölander: Gulskjortorna anfaller medan eliterna sysslar med annat

En första byggkloss är en modell från psykologen David C Geary i Missouri. Geary delar upp vad vi människor lär oss i biologiskt primära och biologiskt sekundära funktioner.

Biologiskt primära funktioner är saker våra hjärnor är explicit designade för att göra, eller är direkt designade för att lära sig, som att springa, leka och omedelbart veta hur många det är i en samling av upp till fyra saker. Typiskt ger de primära funktionerna barn och vuxna omedelbar njutning. Barn kommer att bruka dem direkt och frivilligt.

Biologiskt sekundära funktioner är saker som vår hjärna är kapabel att göra, men som kräver att den anstränger sig, därför att de tvingar hjärnan att arbeta på ett sätt den inte var specifikt designad för eller specifikt designad att söka lära sig. Exempel är att räkna med stora tal, euklidisk geometri, kemi, spela tennis, cykla och tusentals andra saker.

Här ger övning färdighet. En tennisspelare måste öva grundslagen genom repetition; steg för steg övar hon och faktiskt förändrar sin hjärna. Våra förfäder lärde sig göra stenyxor, hur man jagar, hur man läser spår, hur man hanterar olika vapen, hur man hittar olika ätbara växter, hur man tillagar dem och mycket mer.

Sättet på vilket våra förfäder tog till sig biologiskt sekundära färdigheter liknade dock hur yrkesutbildning bedrivs idag, på jobbet. De var tvungna att öva upp dessa färdigheter, men de fann dem meningsfulla och inte motbjudande.

Att lära sig läsa, skriva, räkna, kemi, historia eller filosofi kräver hårt arbete och koncentration men saknar, i jämförelse med miljön för en jägare och samlare, nästan helt praktiska moment.

Detta är troligen en anledning till att yrkesutbildning är en mycket angenämare upplevelse för många än akademiska studier. Det är med andra ord mer ”naturligt” att vara snickare och att jaga älg än att skriva en krönika.

En annan byggkloss är det faktum att vi människor är ett rovdjur, vi är toppkonsumenten (top predator på engelska) i näringskedjan. Vi äter också grönsaker, så enligt vissa definitioner så passar ordet toppkonsument bättre in på lejon. Oavsett detta så har det, som biologen Sverre Sjölander säger, inte funnits någon konkurrent till människan på över två miljoner år.

När väl Homo habilis lärde sig kasta sten så kunde han besegra alla andra djur, förutom vandrande stridsvagnar som elefanter och noshörningar. Människor kan nämligen med träning bli mycket pricksäkra (tänk baseball); när man kastar en sten, stor som ett äpple, i huvudet på ett lejon så dör det. Under två miljoner år av naturligt urval har lejonen anpassat sig till att betrakta människor som livsfarliga.

Människans relation till våld är en tredje byggkloss. Vi människor kan ibland vara extremt våldsamma. Men, som Richard Wrangham diskuterar, så är vi samtidigt extremt fridsamma inom grupper. Det är gentemot främlingar och andra grupper vi ibland riktar ett våld som oftast är mycket disciplinerat (som krig). Hos den moderna människan är krig ovanligt, 1900-talets historia till trots. Hos jägare och samlare, den värld vi människor är byggda för, dör omkring 15 procent av vuxna, varav 25 procent av män, mördade eller i krig.

En sista byggkloss är lek och hur vi växer upp. Katter leker med garnnystan och med möss de fångat. Vad är syftet med det? Att förbättra sin förmåga att jaga. De slåss också på låtsas vilket har till funktion att förbereda dem för när de behöver slåss på riktigt. Killingar stångas, hundar jagar varandra och brottas.

Vi människor leker också. Men i vilket syfte? Läsaren kanske inte uppskattar följande, men att kasta snöboll är träning för jakt och krig. Att spela fotboll är utagerat beteende för krig. Likaså ishockey, amerikansk fotboll och bandy. Schack är bokstavligt talat ett krigsspel. Att se på idrott är också att leva ut vår natur som jägare och krigare.

Brottning, boxning, karate, judo och jiujitsu är likaså förberedelser för strid. Den förälder som förbjuder sina barn att leka med leksakspistoler för att hon inte vill uppmuntra till våld missar helt poängen.

En skillnad här är att medan hundar har tänder, katter både klor och tänder, kor, tjurar, älgar och renar har horn och klövar så är vi människor nakna. Allt vi till nöds har är våra knytnävar.

Läs även: Edwardsson: Tre radikala reformer för ett bättre Sverige

Detta beror dock på att vi människor under över två miljoner år alltid har haft vapen. Vapen är våra klor och huggtänder. Här kanske någon invänder att vapnen förr inte var pistoler eller gevär. Det är sant.

Vapnen förr var spjut och sköld, yxa, dolk och uttalade distansvapen som kastspjut, pilbåge och spjutslunga (kastträ). En spjutslunga dödar effektivt på ett avstånd om upp till 40 meter, en traditionell pilbåge på upp till 26 meter.

Så det naturliga för en människa är att alltid bära med sig åtminstone en stor kniv eller en yxa och ha andra vapen lätt tillgängliga. Människans psykologi är vidare designad av miljoner år av naturligt urval för att för det mesta vara fredlig, men, när det behövs, ta beslut på liv och död, och när det krävs, döda motståndare.

De traditionella folkvapnen under medeltiden i Sverige, som varje fullsutten bonde mellan 15 och 60 års ålder var tvungen att äga, var svärd, yxa, sköld, spjut, pilbåge med pilar (senare utbytt mot armborst), brynja, hätta (brynja över huvud och axlar), järnhjälm och plata (en överrock med järnplattor insydda).

Här kanske någon återigen invänder att traditionella vapen är en sak, men pistol och gevär är en annan. Det är sant att en människa, per definition, saknar specifik färdighet i att hantera ett visst vapen om hon inte gjort det. Men sådan färdighet övas lätt upp.

Den stora skillnaden är att det är mycket lättare att hantera en pistol än ett spjut, en yxa eller en pilbåge. De traditionella vapnen kräver både stor fysisk styrka och åratal av träning för att bemästra. En pistol kan däremot en fysiskt svag gammal tant lära sig hantera på högst en vecka. Detta, tyvärr, vad det förefaller, till en minst lika hög nivå som en nyutbildad svensk polis.

”God created men and Sam Colt made them equal” är ett talesätt. Med lätthanterliga vapen som pistoler och revolvrar är självförsvar möjligt för alla. Med svensk vapenlagstiftning är dock tyvärr självförsvar i princip endast möjligt för manliga kampsportare och kraftkarlar, och då endast mot obeväpnade angripare.

Det är sammantaget mer naturligt för en människa att alltid bära kniv och pistol än papper och penna. Det är mer naturligt för en människa att ha en laddad hagelbössa som hänger ovanför dörren på en krok än det är att ha en laptop. Det är mer naturligt att försvara sig mot en rånare med dödligt våld än det är att läsa en bok.

Läs även: Lidström: Thomas Sowells visioner och rädslan för vapen