Stramare flyktingpolitik, språkkrav för försörjningsstöd, fler kriminella invandrare ska utvisas, biståndspolitiken ska användas för sätta press på länder som inte vill ta tillbaka kriminella medborgare. 2022 är valår och S är redan igång med förslag som de tidigare brunmålat.
Socialdemokraterna har redan tidigare utmärkt sig för att tvärvända i politiken. Man gör det utan skam och utan att ge politiska meningsmotståndare som drivit förslagen rätt. Tvärtom så fortsätter man misstänkliggöra partier som vill genomföra samma förslag de själva nu driver.
Vi minns hur justitie -och inrikesminister Morgan Johansson (S) kommenterade Anna Kinberg Batras förslag om tillfälliga uppehållstillstånd 2015: ”Då är vi ju inte längre människor. Då är vi någonting annat.” För att sedan vara med och införa ett liknande förslag.
2008 kallade Morgan Johansson språkkrav för medborgarskap ”en magnet för främlingsfientliga väljare”. 2021 presenterade han glatt ett liknande förslag med: “Grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället är avgörande”.
När Tobias Billström ville tala om “volymer” i flyktingpolitiken, så kallade Stefan Löfven det för “ett avhumaniserande språk”. Några år senare benämnde han den borgerliga politiken som “den flyktingpolitik som var ohållbar” och som han ansvarsfullt lagt om.
Läs även: Lindberg: Hala badkar attackerar inte i flock, Guillou
2013 ansåg Morgan Johansson om Reva-debatten att den borgerliga regeringen hade orsakat de kritiserade kontrollerna eftersom den sagt åt polisen att öka avvisningarna. Och När Kent Ekeroth 2016 ville ha en skärpning av reglerna för utvisning så jämförde Morgan Johansson Ekeroths retorik med nazisternas. Men skamlöst twittrade han själv häromdagen: “Polisen och Migrationsverket får i uppdrag att intensifiera arbetet med att utvisa personer som vistas illegalt i Sverige”.
Det kan vara intressant att lyssna igen på debatten mellan Jonas Andersson (SD) och Morgan Johansson i juli när den nya utlänningslagen skulle träda i kraft. Jonas Andersson undrar vad Morgan Johansson tycker om det danska förslaget om ökad återvandring och asylcenter utomlands. Johansson konstaterar lugnt att han inte tror att det danska förslaget är realistiskt, och tycker att diskussionen får fortsätta i Danmark.
Men sedan går Johansson loss ordentligt på Sverigedemokraterna, som ju önskar en liknande politik som det danska förslaget. Morgan Johansson undrar om Jonas Andersson kommer att verka för “massdeportationer” av invandrare om han får inflytande i en framtida regering. Han beskriver sedan också Sverigedemokraternas människosyn som att de ser invandrare som en sämre sorts människor, och han menar att det är dessa värderingar som driver deras politik.
Exemplet visar hur Morgan Johansson och Socialdemokraterna väldigt tydligt gör skillnad på vilka som föreslagit en viss politik. Är det Sverigedemokraterna som gjort det beror det på en fruktansvärd och rasistisk människosyn. Är det socialdemokrater som lägger samma förslag så finns det inget att säga om det bakomliggande motivet, det förutsätts vara gott.
Läs även: Lindberg: DN buntar medvetet samman sunda kritiker med dem som hotar journalister
Tesen bakom socialdemokraternas resonemang verkar vara att man kan driva exakt samma förslag, men med olika bakomliggande motiv. Socialdemokraterna antas per definition vara goda. Att föreslå uppstramad migration eller hårdare kriminalpolitik innan Socialdemokraterna själva gjort det förutsätts vara motiverat av ondska. Att likt Miljöpartiet tveka, trots att socialdemokraterna ändrat åsikt, är däremot ett bevis på ansvarslöshet.
Jag kommer att tänka på Johan Hakelius som undrade varför det var så stötande att argumentera för en lägre invandring än den vi har reglerat fram just i dag: “Går den absoluta moraliska gränsen, av en lycklig slump, just här och nu?” Och han beskrev så träffande när åsiktsskiftet sedan plötsligt sker, och noterade avsaknaden av förvarning: “I offentligheten pågår snarare arbetet med att hålla ned, brännmärka och förtränga in i det sista”.
I Sverige är det högeroppositionen som går före och argumenterar för en åtstramning av invandringen och för en hårdare kriminalpolitik. Och Socialdemokraterna ägnar sig åt att brännmärka och förtränga in i det sista, tills de helt plötsligt svänger. Därefter skryter de om att de tagit ansvar. Och public service och annan media låter dem alltsomoftast komma undan med det utan förklaring eller ursäkter för sitt senfärdiga agerande.
