Vad definierar svenskheten? Medborgarskap, kultur eller kanske språk? Omar Makram avslutar här sin serie om tre krönikor i ämnet svenskhet, och uppmanar nya invandrare att försöka bli svenskar.
När Björn Söder 2018 skrev att Annie Lööf förringar judars och samers ställning i Sverige när hon säger att de är svenskar, fick han hård kritik. Men återigen var det ingen som ifrågasatte att judar och samer är svenska medborgare, så vad handlade oenigheten om? Var det en fråga om huruvida judar och samer är kulturellt eller etniska svenskar eller inte?
Om vi går tillbaka till 2014 uttalade han sig i samma fråga och menade enligt Sydsvenskans sammanfattning att judar är ”exempel på grupper som visserligen kan vara svenska medborgare, men enligt hans uppfattning inte är svenskar om de inte “assimileras”.
Så det verkar som om det för honom mindre är en utseende/fenotypfråga och mer en kulturell identitetsfråga som avgör om vissa är svenskar eller inte. Det är dock klart att han tror på nollsummespelet när det gäller kulturell identitet och etnicitet, alltså tanken att en kulturell identitet inkräktar på och förminskar en annan – att exempelvis judar inte kan vara 100 procent svenska, eller kanske inte svenskar alls, om de inte helt överger allt som har med judendom och judiska traditioner att göra.
Däremot verkar det som att Söders kritikers inställning är att det inte krävs någon kulturell renhet för att man ska vara svensk, även om jag tvivlar på att de menar att judar och samer är etniskt svenska. De står ju nämligen upp för judarnas och samernas minoritetsrättigheter, och vissa skulle med fog hävda att det är svårt för en grupp att ha en minoritetsstatus som är avsedd att skilja ut dem från majoriteten, i detta fall svenskarna, och samtidigt tillhöra samma folkgrupp.
Läs även: Makram: Vem är egentligen svensk?
Vissa har kommenterat mina tidigare artiklar i ämnet med att säga att om de flyttar till Japan eller Spanien blir de inte japaner eller spanjorer. Men de människorna har missförstått tidsperspektivet jag syftade på. Jag pratade mindre om första generationens invandrare och mer om deras barnbarn och barnbarnsbarn som skulle födas och växa upp i landet. Ett bra exempel på det skulle vara svenskarna som migrerade till USA på 1800-talet – betraktas deras ättlingar idag som etniskt svenska när de inte har någon koppling till svensk kultur och inte ens kan tala språket, eller betraktas de som amerikaner?
Och med samma resonemang, kommer ättlingar till arabiska och somaliska invandrare, flera generationer från nu, att betraktas som etniska svenskar? Om de inte talar något annat språk än svenska och inte har några andra kulturella band eller lojaliteter förutom till den svenska kulturen? Och om inte, varför inte, vad står i vägen? Och hur skulle det vara om de var ättlingar till tyska eller europeiska invandrare istället, skulle dessa grupper då anses vara etniskt svenska, men inte de arabiska eller somaliska? Och i så fall – betyder det att svensk etnicitet sitter i hudfärgen och inte kulturen?
Eller kanske har svenskhet att göra med värderingar, och kanske definieras vad som är svenskt av vad som inte är svenskt – den svenska kulturen kanske blir synlig i just mötet med dess motsats? Jag tror att många svenskar eller till och med majoriteten skulle ha svårt att betrakta islamister eller jihadister som svenskar, eller människor som har homofoba eller kvinnofientliga värderingar som bottnar i en kultur eller en religion, eftersom detta utgör motsatsen till vad som kännetecknar svensk kultur. Men hur är det med svenska konvertiter till islam som radikaliserades och blev jihadister och gick med i Isis? Förlorar de sitt medlemsskap i den svenska folkgruppen? Och hur är det med nazister som står för värderingar som går emot Sveriges grundvärderingar?
Läs även: Makram: Kan man bli etnisk svensk och hur går det till?
Men om vi håller oss borta från extrema exempel så är kulturella normer och värderingar flytande, och kan förändras drastiskt över tid, och de är därför svårare att identifiera än exempelvis språk. Det kan uppstå diskussion och ibland meningsskiljaktigheter om vilka normer och värderingar som den svenska folkgruppen har, men det råder mindre oenighet om vilket språk svenskarna talar. Även om språket också förändras är det fortfarande mycket lättare att identifiera vid varje given tidpunkt, och därför är det en mer tillförlitlig markör för nuvarande identitet. På sätt och viss blir därför språket kärnan i en kultur.
Vem är svensk? Eftersom etnicitet bygger på en känsla av gemenskap konstruerad av gruppen, blir en svensk vem som helst som svenskarna som folkgrupp samt personen själv identifierar som svensk. Frågan besvaras i skärningspunkten mellan både extern tillskrivning och intern självidentifiering.
På högerkanten av den politiska skalan verkar det finnas tre olika läger. Ett läger som vill att invandrare ska assimileras och är redo att acceptera dem som svenskar, de skulle till och med välkomna det. Ett andra läger som inte vill att de ska bli svenskar, de vill bara att de ska försvinna från Sverige. Och sedan finns det ett tredje läger som vill ha att ett pluralistiskt samhälle med olika kulturer som har olika normer, värderingar och traditioner, och som lever sida vid sida så länge det är funktionellt. Denna senare inställning finns också, om än med vissa skillnader, bland liberaler och till och med inom den vänster som vill ha mångkulturalism.
Det kan inte förnekas att Sverige under ett par-tre decennier har utsatts för ett demografiskt skifte som måste ha varit socialt påfrestande, med 20 procent av befolkningen just nu utrikesfödda. Men jag skulle säga att detta gör det desto mer nödvändigt att vara pragmatisk och röra sig mot att absorbera invandrarna i en svensk identitet. Det är möjligt att vara både för en restriktiv migrationspolitisk och samtidigt ta itu med den nuvarande verkligheten och den förändrade demografin i Sverige.
Läs även: Makram: Dagens invandring har blivit en belastning för alla
Vi bör inte låta ett förakt mot den oansvariga invandringspolitiken som har varit, bli ett förakt mot invandrare och därmed ett hinder för integration eller assimilering och sammanhållning i samhället.
Med det sagt bör alla som har immigrerat till Sverige göra sitt bästa för att integrera sig i samhället och bidra till dess välmående, respektera dess lagar och anta dess grundläggande normer och värderingar, eller åtminstone överge de normer och värderingar som krockar med de svenska.
De måste förstå att om de vill att de, deras barn och barnbarn ska betraktas som svenskar måste de också börja identifiera sig som svenskar själva, ta hand om Sverige och bry sig om det svenska folket.
