Facebook noscript imageMakram: Ett Väst i chockvågorna efter 7 oktober
Omar Makram
Krönikörer
Makram: Ett Väst i chockvågorna efter 7 oktober
Är terrorattacker en mänsklig rättighet? Åsikterna divergerar. Foto: Mike Stewart/AP/TT
Är terrorattacker en mänsklig rättighet? Åsikterna divergerar. Foto: Mike Stewart/AP/TT

Reaktionerna på Hamas massaker och Israels militära svar har fungerat som katalysator för en flodvåg av antisemitism och antivästligt raseri på våra gator och torg. Detta raseri flyter därtill samman med liknande ressentiment inom delar av vänstern, och det är hög tid att ändra i medborgarskapslagarna, skriver Omar Makram.

Efter reaktionerna på Hamas terrorattack den 7 oktober har Sam Harris uttryckt tanken att ”vi alla bor i Israel”, som en bild av den bredare kulturella och civilisatoriska konflikt som har blivit uppenbar i Väst efter dåden. Denna konflikt uppstår dels på grund av närvaron i Väst av människor med Mellanösternbakgrund som hyser antidemokratiska värderingar, men även som resultat av en antivästlig extremvänster.

Läs även: Gästkrönika: Geert Wilders seger skänker hopp till Europa

Många blev chockade när demonstranter gick ut och firade Hamas terrorattack. Detta blev en vattendelare där många insåg att det finns personer i samhället som är starkt fientliga mot allt vi står för. Denna insikt har förstärkts av antisemitiska demonstrationer, rop på jihad och en ökande våg av antisemitism. Många frågar sig nu hur dessa extremister tilläts bli en del av våra samhällen och varför de välkomnades med öppna armar.

Som förespråkare för yttrandefrihet brottas jag med frågan om demonstrationer som stöder Hamas eller förespråkar Israels förstörelse bör förbjudas. Jag menar att sådana yttringar, trots att de är förkastliga, inte bör kriminaliseras, såvida de inte innebär direkt uppvigling till våld. Samtidigt undrar jag varför utländska medborgare som är så fientligt inställda till vår liberala demokrati borde få stanna i landet.

Detta är en konsekvens av att Sverige inte har värderat svenskt medborgarskap tillräckligt högt, och inte förstått att grundläggande kulturella skillnader kan leda till konflikter och negativa konsekvenser för samhället, på både kort och lång sikt. Människor har kunnat komma hit och få medborgarskap efter väldigt kort tid utan att behöva kunna tala språket, försörja sig ekonomiskt, eller ha någon kunskap om Sverige – helt enkelt som om medborgarskap inte betydde någonting alls. Det är dags att ompröva hur vi ger ut medborgarskap och vilken typ av krav vi ställer.

Det finns olika nyanser och kategorier när vi diskuterar dessa frågor. Först har vi våldsbejakande islamister, som Säpo klassar som en säkerhetsrisk. Dessa individer bör prioriteras för utvisning och förlora sitt svenska medborgarskap. En annan grupp är de som inte är våldsbejakande men sprider salafism och fundamentalistisk islam, vilket kan utgöra en kulturell och potentiell säkerhetsrisk på sikt. Slutligen finns det en stor grupp vars värderingar står i direkt konflikt med värderingarna i en liberal demokrati när det kommer till tanke- och yttrandefrihet, jämställdhet, homosexuella rättigheter och sekularism.

I den kontexten är det nödvändigt att skilja mellan två olika typer av risker. Den första är risken med att våldsbejakande extremister vistas i landet, vilket främst är en säkerhetsrisk. Den andra är mer av en långsiktig risk. Om allt fler människor som är fientliga mot den liberala demokratins värderingar och som totalt förkastar dessa får rösträtt, kan våra lagar börja avvika från den liberal demokratins principer. Det finns en risk att denna växande grupp genom påtryckningar lyckas ändra lagarna, för att exempelvis inskränka yttrandefriheten, förbjuda kritik av islam, eller begränsa rättigheter för kvinnor och homosexuella.

Läs även: Sandström: Flyktingroulette i Gaza och en havererad asylpolitik

Det som ytterligare komplicerar problemet är att dessa individer med deras reaktionära värderingar utgör en växande väljarbas för vänstern och Socialdemokraterna. Det finns en risk att socialdemokraterna, av pragmatiskt egenintresse, blir mer benägna att anpassa sig till dessa röste. Och att de blir mindre villiga att kritisera sådana tendenser, normer och värderingar inom denna väljarbas, inklusive antisemitism, eller att de öppnar för att införa hädelselagar, en tanke som det nyligen flörtades med i samban med Salwan Momikas koranbränningar.

Att bevilja medborgarskap till utlänningar är inte en mänsklig rättighet, utan mer av en gåva. Om någon visar en total brist på respekt för denna gåva, exempelvis genom att uttrycka stöd för terror, bör de inte ha rätt att behålla den. Det är rimligt att göra medborgarskapet villkorat och ställa krav både före och efter det beviljas, och att detta medborgarskap kan återkallas om personen agerar på ett sätt som är djupt oförenligt med samhällets grundläggande värderingar eller hotar landets säkerhet.

Det är inte illiberalt att ha dessa villkor; det handlar tvärtom om att skydda grunden för vår liberala demokrati.Vi måste agera för att säkerställa att den inte undergrävs av de som inte delar dess grundläggande värderingar och principer. När det gäller extremister och jihadister är det som om vi har släppt in barbarerna innanför portarna istället för att stöta bort dem. Vi har till och med gett dem det vapen som kan förstöra vårt samhälle – rösträtten. Men nu är det hög tid att avväpna dem.

Läs även: Brinkemo: Svenskar saknar förståelse för ondskan

Omar Makram

Krönikör, föreläsare och poddare