Boendekostnaderna är relativt höga i Sverige och har fortsatt att öka under senare tid. Något som förvånar mig lite med den nya statistik som just släpptes, är att priserna i Stor-Göteborg ökat så kraftigt. För ensamstående, sammanboende utan barn, och sammanboende med barn har Stor-Göteborg haft en snabbare kostnadsutveckling av boende över tid än resten av landet. Det är något som inte står rätt till här.

Den typiska kostnaden för boende är 75 000 kronor per år i Sverige. För ensamhushåll är medianutgiften för boende 63 000 kronor per år, medan nivån för sammanboende med barn är 110 000 kronor. Det visar den sammanställning som Statistiska centralbyrån, SCB, nyligen presenterade.

Om man gräver sig djupare i datamaterialet, framträder intressanta mönster.

Nedan ser vi kostnadsutvecklingen för ensamstående utan barn. Det som visas är boendekostnaden för medianhushåll, alltså de hushåll vars kostnader befinner sig i mitten av spridningen (typiska hushåll kan man säga).

Mellan 2015 och 2020 har boendekostnaden för ensamstående utan barn ökat med 6 procent i Stor-Stockholm och med 9 procent i de kommuner som har färre än 75 000 invånare. I kommuner med fler än 75 000 invånare, som vare sig ligger i Stor-Stockholm eller Stor-Göteborg, har priserna stigit med 17 procent. Men i Stor-Göteborg har de verkligen dragit ifrån, med 26 procents ökning. Nivån i Stor-Göteborg är nu faktiskt högre än i Stor-Stockholm.

Siffrorna är lite förvånande. Enligt Svensk Mäklarstatistik har till exempel priserna i Stor-Göteborg ökat med knappt 11 procent senaste tolv månaderna, jämfört med knappt 12 procent i Stor-Stockholm. Men att boendekostnaderna är högre än i huvudstadsregionen känns lite märkligt.

Läs även: Nima Sanandaji: Gemensam nordisk byggmarknad – ett steg mot att lösa bostadskrisen

En förklaring kan vara att månadsavgifterna i bostadsrättsföreningar i Göteborg, byggda på mark som upplåtits med tomträtt, har höjts kraftigt. Som företrädare för HSB Göteborg och Riksbyggen Göteborg har lyft i Göteborgs-Posten, kan höjningen för tomträttsavgälden motsvara mellan 100 och 250 procent för de avtal som förfaller och förnyas.

Om vi ser på läget för sammanboende utan barn, ser vi en liknande utveckling. Den typiska boendekostnaden i Stor-Stockholm för sammanboende utan barn har stigit med 7 procent mellan 2015 och 2020, jämfört med 13 procent i kommunerna med över 75 000 invånare och 15 procent i kommunerna med färre än 75 000 invånare. I Stor-Göteborg har siffran dragit i väg rejält även här, i form av en ökning på 23 procent.

För förtydligande är Stor-Stockholm samma som Stockholm län. Stor-Göteborg omfattar Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungssund, Tjörn och Öckerö. Flertalet kommuner i Stor-Göteborg är relativt glesbefolkade, och har inte den starkaste köpkraften. Kostnadsutvecklingen är därför oroväckande.

Hur är det då för sammanboende med barn? För den gruppen har medianhushållets boendekostnader ökat med 16 procent i kommuner med färre än 75 000 invånare. I Stor-Stockholm är kostnadsutvecklingen på 19 procent, och i kommuner med över 75 000 invånare på 30 procent. Stor-Göteborg leder även denna gång i kostnadsökningar, med en hisnande ökning på 35 procent.

Läs även: Bostadspriserna tar ny fart

Jag kan inte svara i detalj på varför det ser ut så i Göteborg och stadens kranskommuner, men misstänker att kommunala beslut, och kanske även bristen på konkurrens, spelar en viktig roll. Fastighetstidningen har tidigare lyft fram att kostnaden för att ta fram en bostad i detaljplan är nästan dubbelt så hög i Göteborg som i Stockholm. Göteborg har också länge haft en lägre nivå av byggande än Stockholm och Malmö, något som enligt Hem & Hyra dock tycks ha förändrats under senare år. En förklaring till att Göteborg tidigare har haft en låg nivå av byggande är bristen på marknadskonkurrens, och en omfattande roll för kommunalt ägda företag i byggsektorn. Hursomhelst är kostnadsökningen alarmerande, på riksnivå och särskilt i och omkring Sveriges andra storstad.

Sverige behöver en politik som sänker boendekostnaden, inte minst för barnfamiljer. I stället för höjda skatter på boende, är det kanske dags sänka dem. En lösning som jag lyft fram, i en tidigare krönika, är att harmonisera byggreglerna med de andra nordiska länderna.

Som Boverket har lyft fram i en tidigare rapport har de fem nordiska länderna förutsättningarna för att vara en gemensam marknad för hus. Men regelverken skiljer sig på punkt efter punkt, så att de hus som kan byggas i ett nordiskt land inte följer reglerna i ett annat. Harmoniserade nordiska regelverk kan skapa en betydligt bättre fungerande marknad, så att fler bostäder byggs till bättre priser.

Läs även: Sverige bland värstingarna när Bloomberg varnar för bostadsbubblor

Ökningen av hushållens boendekostnader är en viktig fråga, som slår mot mångas plånböcker. Detta behöver mötas med en reforminriktad politik, särskilt i och omkring Göteborg. Enligt SCB upplever 8 procent av invånarna i Sverige att boendekostnaderna är en stor börda att bära. Bland ensamstående med barn är det drygt 18 procent som upplever boendekostnaderna som en stor börda. Det är en lägre andel i Sverige som upplever boendekostnaderna som en stor börda för hushållets ekonomi, jämfört med i andra EU-länder. Men medan andelen som upplever boendekostnaderna som svåra att hantera ekonomiskt har minskat i de flesta EU-länder, har nivån varit oförändrad i Sverige.

Reformer för att göra det billigare att bo behövs, och en avgörande pusselbit är att de kommunala och statliga besluten om bygglov hanteras så att byggandet av nya bostäder tar fart. Om ett politiskt parti verkligen vill ta tag i denna fråga, från en reforminriktad vinkel, är mitt tips att lära sig av Boverket. Nordisk samverkan är nyckeln till att lyckas. En gemensam nordisk marknad behövs för byggandet, så att priseffektiva koncepthus kan utvecklas för Sverige liksom grannländerna.

Bostadsfrågan är idag en het politiskt. Reformen om marknadshyror i nybyggnation fick till slut stödet för regeringen Löfven att falla. Men vad som behövs i Sverige är i första hand reformer som sänker kostnaden för byggande, och leder till att fler bostäder skapas. En viktig pusselbit, som reformorienterade riksdagsledamöter bör ta till sig, är att initiera nordisk samverkan för att harmonisera byggreglerna. Det kommer ta några år, men är just den form av reform som långsiktigt kan leda till betydande fördelar – inte minst i och omkring Göteborg, där ökande boendepriser utgör ett stort problem.